"There's nothing sadder in this world than to awake Christmas morning and not be a child."

Jag ursäktar för den inte så positiva rubriken men den beskriver mina känslor kring julen, spot on. I brist på bättre ord så är känslan jag känner panik. Panik över att inte ha den där mysiga julstämningen. Panik över att besviken över julklapparna. Panik över att julen inte ska vara sådär underbar och magisk som den var när man var liten.
Utan att gå in på detaljer kan jag väl säga att min julafton inte var den bästa. Det är väl sånt som händer ibland. Idag hade jag i alla fall lilla julafton x2 med Jenny och Josefin vilket var väldigt mysigt.

Men nu känner jag mig deppig. Jag känner mig inte helt hemma här i Hörsne, på Gotland och jag känner mig inte helt hemma i Djursholm. Var hör jag då hemma? Vilken annorlunda, konstig, jobbig känsla det här är.

"Life is like art. You have to work hard to keep it simple and still have meaning."

Sitter nu här med alla mina väskor packade (förutom datorväskan såklart) och väntar på att Nina ska komma hem så jag kan få skjuts till tunnelbanan. Det är helt otroligt vad snabbt det går att fylla väskor. Jag har nu en proppfyll resväska och en ytterst tung bag plus min snart packade datorväska att bära. Jag kommer få kramp.

Jag tänker spendera min tid på båten med att se A Very Potter Musical, så det så. Och äta lussebullar. Ibland gillar jag faktiskt att åka båten. När man åker hem. När man är påväg till tryggheten. Då har man de där tre timmarna då man bara kan ta det lugnt och njuta av livet en stund. Ahh.

Hejdå Djursholm, hejdå Stockholm, vi ses nästa år!

"Circumstances are beyond human control, but our conduct is in our own power."

Idag har väl inte varit en sådär jättebra dag eftersom jag har stressat sönder, men låt oss nu fokusera på de positiva sakerna.

Jag bakade bullar idag, saffransbullar med vit choklad. Även om jag var i upplösningstillstånd när jag bakade dem (jag och bakning är inte så tighta) så var jag väldigt stolt över mig själv när de var klara. 55 stycken blev det. Och en ganska stor mängd av de 55 tryckte Hanna i sig sedan, vilket jag antar är bra betyg.

Och så hade vi lilla julafton. Jag gav barnen fotopussel och Nina och Thomas fick lite choklad från chokladfabriken.
Själv fick jag:


Ett riktigt fint halsband av CJ.
Och:


Två halsband och ett par örhängen av Nina och Thomas. Jag blir faktikst väldigt sugen att ta hål i öronen nu.

Det känns faktiskt lite vemodigt att åka hem. Visst ska det bli skönt att komma hem till kära lilla gotland men jag kommer nog faktiskt sakna familjen. Och jag antar att det är positivt för det betyder väl att jag trivs. :)

Mina händer luktar fortfarande bulldeg.

Stress, stress, stress och så lite choklad.

Sitter och ser på "A Very Potter Musical" på youtube, det är ytterst underhållande. Det är sådär mysigt amatörsmässigt att man bara sitter och fnissar för sig själv.

Idag har jag spenderat en stressig dag på stan. Jag var på chokladfabriken för att köpa julklappar till familjen (Scchh!) och passade såklart på att dricka en varm choklad där.


Den var smakade ordentligt med choklad ska jag säga er. Jag har hört rykten om att deras choklad består av riktig choklad som de smälter ner i mjölken. Mmm. Det kändes också väldigt lyxigt att ha marshmallows i, även om det blev lite väl sött. Eftersom jag var ganska stressad så kastade jag mer eller mindre i mig den här chokladen vilket fick mig att må ytterst illa. Det plus att det inte smakade som starbucks (som ju faktiskt är den chokladen jag försöker hitta) gjorde att detta inte blev en femma. Men det var nära. 4/5

Imorgon blir ytterligare en stressig dag på stan och sen lilla julafton med familjen på kvällen. Jag måste packa också. Måsta köpa resväska. Ja, ja Darren Criss och hans vänner awaits me. Bye!

“If the stars should appear but one night every thousand years how man would marvel and stare.”

Long time no choklad eller hur? Men här kommer en!



Denna kommer från Robert's coffe i Söderhallarna på Medborgarplatsen. Den första klunken var nästintill himmelsk. Grädden var faktiskt riktigt god, i alla fall om man blandade den med chokladen. Efter ett tag blev den dock lite väl stark, men den var overall väldigt god. Ingen Starbucks-choklad, men nontheless en god choklad. Betyg 4/5. Egentligen så kanske inte mitt omdöme här är helt obejktivt eftersom det var den första chokladen på länge och då är den ju bound att smaka bra. Men det här är var ni får och det får ni var nöjda med.

Jaha, det verkar som familjen inte kommer hem den närmaste tiden. Jag får väl dra iväg till torget och köpe lite mat. Jag har ingenting hemme :O

Imorgon blir det nog träffa bror i staden. Han kommer in lite sent vilket är lite jobbigt för jag har hört rykten om att vi skulle klä granen på kvällen och det vill jag vara med på. Men men, tiden får utvisa vad som händer.

Förlåt för min svengelska, men ibland vet jag inte hur jag ska uttrycka mig på svenska. Vilket känns ytterst betryggande för en person som vill ha svenska språket som yrke i framtiden. Jistanes.

“You know more than you think you know, just as you know less than you want to know.”

Idag fick jag det finaste julkort jag någonsin fått. Av bästaste Jenny såklart.

Förövrigt har jag idag spenderat mestadelen av dagen framför datorn. Jag såg första avsnittet av säsong två av The Sing-Off och jag blev lite besviken. Jag plöjde igenom första säsongen förra veckan när jag var sjuk och alla var så duktiga då. Det var näs The Sing-Off fortfarande var ett nytt, okänt program. Nu till andra säsongen har det gått och blivit jättestort i USA vilket har lett till att massor av folk som annars inte skulle ha varit med är med. Man kan säga att första säsongen var det the diehard acapella grupperna, de som var lite underground, lite nördiga. I säsong två nu så kom massor av mer populära acapella grupper. Till exempel Jerry Lawson som tydligen är lite av en legend inom acapella musik. Och sen nån wannabe glee grupp som tyckte om att skylta med att det var personer från olika clicks som hade blivit vänner igenom den här acapella-gruppen. Men det var the homecoming queen som var leadsinger och det var hon som tog och fick allt spotlight vilket var lite tråkigt. Sen kom nån acapella grupp från Yale som påstod att de hade uppfunnit acapella och var allmänt kaxige. De hade förövrigt det väldigt fina namnet The Whiffenpoofs.
Och sen var det en grupp från Berklee som är lite av en elit-musikskola. De kändes också kaxiga. Nej fi fan, tacka vet jag The Beelzebubs från förra säsongen.

Se bara på dem, se på deras leadsingers hår. Hur kan man inte gilla dem?

Detta Sing-Off tittande ledde mig osökt in på Glee så jag lyssnade lite glee-julmusik, där jag älskar den här:


Lovin it :)

Och Glee-lyssnande fick mig att tänka på Jonathan Groff som är helt fantastisk.


Good day.

“Listen to many, speak to a few.”

Kom precis ner till mitt rum efter en mysig liten middag med familjen och lite släkt. Det var god mat och gott sällskap även om jag ibland kände mig ytterst ung och outbildad.

Men som bekant ska det snart bli ändring på det. Eller i alla fall den outbildade delen. Jag börjar bli lite orolig efter allt jag läser om kriminologin och universitetet i allmänhet. Betygsskalan på universitet är nuförtiden A till F,(ytterst amerikanskt), och det är tydligen helt omöjligt att få ett A. Och det kommer ju knäcka någon så överambitiös som mig. Jag hoppas bruden vars blogg jag läste detta på ljuger. Bäst för henne.

Nej jag borde ju faktiskt sova.

“Nothing that is worth knowing can be taught.”

Ett citat som jag inte riktigt håller med om men ändå vill ha som rubrik. Dagens inlägg blir i utbildningens tecken. För till våren blir nämliga jag, lilla lilla jag, student på Stockholms Universitet. Jag fick reda på idag att jag blev antagen till kriminologi-kursen jag sökte och nu är jag både glad och lite rädd. Jag gick in och kollade på den här terminens schema och det var lite mer än vad jag hade trott. Jag hoppas bara att det inte klashar allt för mycket med arbetstiderna.

Det är ju helt jävla otroligt att jag fortfarande har ont i magen. Vad är detat för djävulens version av magsjuka? Vik hädan!

Och jag har för mig att det var något mer jag ville skriva om men tröttheten gör mos av mina tankar. So long and good night.

“Health is not valued till sickness comes.”

I'm alive! Vilket är svårt att tro när man har känt sig som jag gjorde igår. Fi fan.

Det hela började med att jag fick lite småont i magen i måndags. På kvällen så spydde CJ vilket gjorde mig livrädd. Och jag försökte intala mig att "om man är lite äldre så spyr man inte, då blir det bara magont." Jo tjenna. Magont hade jag ordentligt med på tisdagen. Alla tre barnen var hemma på grund av just magsjuka även om de alla var väldigt pigga. Hanna var på sitt speciella "låt oss springa omkring"-humör och det var nåt som jag inte uppskattade i stunden eftersom jag var på gränsen till att spy hela tiden. När Nina sen kom hem dynade jag i säng där jag sov i tre timmar i sträck. Det var ljust när jag somnade, men mörkt när jag vaknade. Och nästan så fort jag slog upp mina ögon var det dags att bosätta sig på toaletten ett tag. Det var första gången jag var magsjuk på det sättet på sex år. Jag hade verkligen glömt bort hur hemskt det är. Resten av kvällen spenderades med otroliga magsmärtor i sängen. CJ och Harald kom in med blåbärssoppa till mig och var allmänt gulliga. Och så kom Thomas och Hanna också. Sedan slocknade jag totalt.

Idag kan jag glatt meddela att jag mår bättre, dock inte helt bra. Jag mår fortfarande lite illa, har lite ont i magen, och är fortfarande ganska matt.
Jag väcktes av att det knackade på dörren och där stod Nina med nyponsoppa och en jättefin blomma hon hade gjort till mig. Kunde jag ens ha hamnat i en bättre familj?

"Maybe I wanted to hear it so badly that my ears betrayed my mind in order to secure my heart."

Andra advent, folks! Och såklart så är julmusten och lussebullarna framdukade. Mums.

Jag njuter av tillvaron för tillfället. De senaste dagarna har varit extra mysiga och jag känner att jag kommit till en andra nivå när det gället barnens trust och jag känner mig bara allmänt mer bekväm här på Sindrevägen.
Igår var det tänkt att bli Skansens julmarknad men eftersom vi kom iväg lite sent (Jag anar Hellgren-tendenser hos familjen Lilljeqvist-Andersson)så fick det bli Gamla Stans julmarknad istället. Det var mysig, men egentligen var det inte så speciellt. Men gamla stan och julmarknad i samma mening bara osar av mys så jag tänker hålla mig till att det var mysigt. Fast mina tår höll på att ramla av.
Efter denna julmarknad var det tänkt att jag skulle hem medan familjen drog vidare på släktkalas. Men när vi anlände till Sindrevägen hade CJ somnat i min famn. Thomas gjorde ansats till att lyfta ur honom ur bilen men verkade sedan ångra sig.
"Eller så följer du bara med."
Sagt och gjort så följde lilla jag, klädd i min halvrena luvtröja, med på släktkalas. Efter den obligatoriska obekväma processena av att gå runt och hälsa på alla så var det faktiskt riktigt mysigt. Alla var så trevliga. Men jag måste nog erkänna att jag kände mig mer bekväm med alla barnen på övervåningen. Så är det.

Nu blir det Criminal Minds.

Insert random quote here

Idag har jag, mitt i min förkylning, gått och skaffat lite vuxenpoäng. Jag var på Nordea för att sätta in min lön på kontot och passade då på att öppna ett sparkonto och sätta in lite pengar där. Det kändes ytterst vuxet. Nu börjar jag ju faktiskt rusta upp inför framtiden.

Och jag är så täppt i näsan att jag har svårt att andas. Det är inte det idealiska tillståndet när man vill mysa och se på tv. Hej då sitter jag där och andas som en dinosaurie.

Imorgon blir det julmarknad på Skansken med hela familjen! Det ska bli jättemysigt, jag hoppas bara att de extrema minusgraderna håller sig borta och att min näsa tillåter mig att andas lite.

"A person needs a little madness, or else they never dare cut the rope and be free"

Idag har jag helt impulsivt och utan direkt anledning varit på Danderyds sjukhhus och vaccinerat mig. Ungarna och Nina och Thomas skulle vaccinera sig dels för influensan, som jag då också gjorde, och dels för att de ska åka till egypten i slutet av december. Så jag blev erbjuden en gratis influensaspruta och jag har alltid svårt att tacka nej till gratis saker. Nej, men jag kände att det var väl lika bra. Jag är mer utsatt nu än jag varit förut efter som jag träffat dagisbarn varje dag osv. What hurt could it do? Och just för att jag sa så kommer jag väl bli ett av dem där fallen som får kroniska neurlogoiska problem. Typisk.
Biverkningarna är feber och jag är ju redan sjuk så bring it on för faan.

“Limitations live only in our minds. But if we use our imaginations, our possibilities become limitless.”

Jag känner egentligen inte för att blogga för tillfället men jag gör det ändå. För jag är ologisk. Så det så.

Jag tror jag börjar bli sjuk och det är åt helvete så jag tänker förneka det. Det kan väl egentligen inte bli annat när man stannar hemma med en sjuk treåring som praktiskt taget hostar ner i halsen på dig. (Det där lät sjukt äckligt.)Men jag pallrade mig iaf iväg ut i den iskalla vinterdagen för att träna på friskis och det var varken jobbigare eller lättare än vad det brukar så än har inte kroppen blivit riktigt påverkad. Men det är nog bäst att dricka lite te. Det hjälper alltid.

Jag har ett sådant delat självförtroende. Ibland kan jag titta på mig själv och bli glad för jag tycker om det jag ser. Jag tycker om mig själv. Jag tycker att jag blivit lite mer fit sen jag började med friskis. Bara minuter senare kan jag titta på mig själv och bara bli irriterad och ledsen. Här släpar jag mig iväg två-tre gånger i veckan för att träna och så märks det inte? Allt jobb för ingenting?
Jag undra vilken av dessa två sidor som ljuger för mig.

"It is a miracle that curiosity survives formal education."

Nu har jag precis beställt mina första julklappar! Jag tycker det är lite trist att beställa över internet istället för att gå och handla det själv men vad gör man när affärerna inte har några bra presenter?

Idag har jag haft en jättemysig dag. Jag har inte lämnat huset någon gång. Hanna och Harald fick vara hemma och sen kom Nina hem runt halv elva så fick jag vara ledig till tre. Solen har lyst in igenom mitt fönster och snön ligger fortfarande tjock på marken. Underbart.

Jag ska fortsätta skriva på min otroligt cheesy, absurda, konstiga och menlösa story nu. Jag älskar det.

I am part of all I have read

Dagens mest random uttalande kommer från Carl-Johan. "Tänk om, istället för jultomten, så kommer det en späckhuggare!" Crazy unge den där.

Det var mysigt att komma tillbaka lite i rutinerna igen. Det var mysigt att sitta och äta pepparkakor och spela UNO med C-J medan Nina och Hanna satt bredvid. Såndär allmän vanlighet som bara blir som ett lugn inom mig. Jag gillart.

Nu blir de ännu mer julmust och lussebullar! En positiv aspekt av att handla till en person är att det alltid blir lite över. Det är i och för sig även den negativa aspekten med vi skola icke tala om negativa saker just nu. Bring on the julkänsla!

Första advent 2010

Nu sitter jag äntligen här med min julmust och mina lussebullar. Och min adventsljusstake som jag är ytterst stolt över.

Och ja, jag tänker fira advent med att se på Criminal Minds. Så okonventionellt.



Och första klunken av julmust smakar... himmelskt.

"Don’t count every hour in the day, make every hour in the day count.”

Här sitter jag med Stella och ser på tv.

Idag spenderade jag onödigt mycket mer pengar på julpynt och kom hem med tunga kassar. Imorgon ska det pyntas loss och sen blir det lussebullar och julmust! MYS!

I eftermiddag har jag tagit hand om de galna små liven sen halv tre. Efter mycket om och men så kom de faktiskt i säng. C-J somnade med min arm tryckt emot sig, den lille sötungen.

"All you need is love. But a little chocolate now and then doesn't hurt."

En rubrik som skulle passa ett inlägg om mitt letande efter den perfekta chokladen men detta är inte ett sådant inlägg. Men jag har precis tryckt i mig en chokladkaka, det är i alla fall något.

Det är förresten ännu en positiv sak med att flyga till Köpenhamn för att se Ben Folds. Starbucks på Arlanda! Den resan kommer bli så fantastisk på alla sätt.

Fi fan vad jag älskar Skavlan. Det är alltid åtiminstone en gäst man gillar, oftast fler. Och konceptet med att gästerna sitter kvar och hjälper till med intervjun är så härlig. Och Skavlan själv har något speciellt som verkar få de mest tillslutna gäster att öppna upp sig. I kvällens program blev jag helt hänförd över intervjun med Nando Parrado, en av de överlevande från flygkraschen i Anderna. Ni vet när de började äta upp deras döda kompisar. En ytterst inspirerande intervju.

Och jag älskar Robbie Williams.

Och nu får vi hoppas på att Olle och Linnea sitter säkert i Idol. Resten av packet kan få ta och åka hem.

“The future lies before you, like paths of pure white snow. Be careful how you tread it, for every step will show.”

It's a-snowing in Djursholm :)



Och därför måste man ta sig ut på gatorna.

Eftersom hela dagen har varit ytterst julig så var jag tvungen att julpyssla lite. Här är resultatet.

Jag är väldigt nöjd, speciellt med min lilla stjärngosse.

Imorgon blir det fredagsmys så det heter duga! Jag har aldrig ätit pizza så ofta som jag gör här, helt otroligt.

PEACE OUT

En månad till jul!

Idag fick jag återigen uppleva glädjen av internet. I Lördag försvann internet för att familjen skulle byta modem och det var inte förrän idag som det kom tillbaka. Jag känner mig så handikappad utan internet att det nästan blir lite patetiskt. Å andra sida blir jag lite handikappad när jag har internet också för då kan jag inte slita mig ifrån datorn. Aldrig ska man vara nöjd.

Idag har jag funderat över julklappar. Det är inte så lätt som man kan tro. Men det är iaf ett tecken på att det väldigt, väldigt snart är jul.

Imorgon blir jag antagligen hemma med Harald vilket gör mig lite frustrerad för jag behöver iväg och köpa lite julklappar. Men vad gör man. Nina och Tomas åker till Canne imorgon så jag och barnens mormor har ansvaret för dem i helgen. Jag vill mest bara vara ledig men det funkar inte så bra om man har ett jobb.

"May you have warm words on a cold evening, a full moon on a dark night and a smooth road all the way to your door.”

An irish blessing, tydligen. Jag tyckte den var lite mys.

Här sitter jag i mitt rum och fryser och vad passar bättre då än att linda min mjuka, varma, fina, underbara Gryffindorhalsduk runt halsen. MYS


Jag älskar att få stora, mjuka paket från gotland. Inte för att jag har fått det förut men... ändå.

Hela veckans små doser av sömnlöshet (en ganska stor dos från i onsdags) har nu samlats på hög och jag ser fram emot sovmorgon som aldrig förr. Jag och mina öronproppar är redo.

Bipolar day

Ja, idag har jag kännt mig ytterst bipolär. Jag kommer ihåg att det sista jag tänkte på innan jag somnade igår var att jag var så lycklig, så glad. Sen vaknar jag upp och är deppig som tusan. Efter att ha vaknat till blir jag återigen glad men sen kommer deppigheten och slår mig hårt i magen. Och jag förstår inte varför. Jag har ingenting att vara deppig över. Jag antar att det är att så mycket härliga, bra saker har hänt de senaste dagarna. Ben Folds, Harry Potter, umgås med Joakim. Och sen idag var det den dagen då jag måste inse att Ben Folds inte är förrän i mars och att Harry Potter och Joakim var igår. Så vad händer nu? Deppighet.

Det är ju åt helvete att en sådan mysig kväll ska göra mig så deppig bara för att den tar slut.

"Books open your mind, broaden your mind, and strengthen you as nothing else can”

Igår spenderade jag hela dagen med lilla Hanna som var sjuk. Inte för att det märktes så mycket, den ungen har otroligt mycket energi.



Och på kvällen gav jag mig in mot staden för att gå på bio med denna man


Och inte vilken bio som helst, det var Harry Potter! Nu följer en lång rant om filmen så ni som inte vill bli spoilede, stop reading now!

Jag blev väldigt uppeppad innan filmen av att jag och Jocke satt och diskuterade alla böcker sådär nördigt som jag älskar. Sen, eftersom det var premiär, så var personalen utklädd (Till Harry och Voldemort) och även om det kanske inte var de snyggaste kostymerna man sett så gav det extra krydda till upplevelsen. Sen så var det en liten tävling innan filmen började (man skulle svara på vad Harrys uggla heter) och sen blev alla väldigt taggade och jag och Jocke satt och skrek och klappade along with alla andra. Jag var så jävla peppad och filmen var så jävla bra. Visst, boken är bättre men så är det alltid, det kan man inte komma ifrån. Men filmen var så jävla bra för sig själv så jag är übernöjd ändå. Jag älskade the seven potters, helt otroligt roligt, och Georges "holy"skämt. (Jag älsade allt Fred och George gjorde i den här filmen, precis som i alla de andra filmerna.) Jag blev upprörd över att Lilys brev inte var med men jag älskade bråket mellan Ron och Harry. Och innan när de var på Ministeriet. Ron är ju för jävla underbar. Och Lunas pappa var så klockren och scenen när Hermione berättar sagan om de tre bröderna var så otroligt mysig och bra. Och Dobby, fantastiske lille Dobby. När han höll sitt korta lilla tal till Bellatrix om att han inte hade någon härskare och om hur han alltid kommer hjälpa Harry Potter och så började hela publiken applådera, även jag. Det var så jävla bra. Det enda negativa jag känner nu är att jag fan inte orkar vänta i åtta månader på nästa film. Jag ser fram emot Dumbledores historia, inbrottet på Gringotts, Skogen Snapes minnen och så klart the battle of Hogwarts. Och mot all förmodan är jag väldigt förväntansfull inför epilogscenen.

Ja, här är min lilla ran slut. Jag tror inte den gav något till någon. Men jag fick skriva av mig iaf. Jag hade så svårt att sova igråkväll för att jag fortfarande var så uppspeedad efter filmen. Och i morse när jag vaknade kände jag mig allmänt deppig för att jag sett den och att allt snart är slut. Men nu är jag tillbaka i det peppade stadiet. jag ska bara försöka undvika att lyssna på de sorgligaste wrock låtarna för då bryter jag nog ihop. Det får inte ta slut!

Nu får det bli Glee.

"This suspense is terrible. I hope it will last.”

- Oscar Wilde. Det låter ju nästan som en liten låttext tycker jag.

Anyways, vidare till anledningen till min egen suspense. Det blir faktiskt av med Ben Folds. Efter jag har skrivit det här inlägget ska jag faktiskt gå och beställa biljetten! Helt jävla otroligt. Jag har inte kunnat sova klokt sen jag fick reda på att Mr Folds skulle komma till Köpenhamn och nu när jag vet att jag också kommer att vara där så undrar jag hur jag kommer överleva utan sömn till den första mars.
En sak som också är bra med hela Ben Folds/Köpenhamn resan är att inte bara Jenny följer med, utan också min älskade mor. Precis som in the old days. MYS.

Och nu, det ni alla har väntat på så länge, mer choklad! Idag blir det tre choklader, dock har jag bara druckit en av dem idag. Men jag har varit lat och inte lagt upp de andra ännu så de får vara med idag också.

Först:


Den här kommer från Café Nuño på Drottninggatan. Och jag kommer faktiskt inte ihåg hur den smakade. Bara att jag inte var nöjd. Och då tänker ni säkert, men vad i helvitta, varför lägger du upp den här chokladen om du inte kommer ihåg hur den smakar och inte kan betygsätta den?! Jo, svarar jag då, jag tänker såhär; Om någon mot all förmodan skulle använda sig av min abetygsättningar på choklader för att hitta en riktigt god choklad vill jag inte att denna någon ska gå till Café Nuño och tro att deras choklad är tillfredställande. Så det så.

Next!


Denna kommer från Vetekatten på Gamla Brogatan. Och jag vill verkligen tycka om den. Verkligen. För det var så mysigt och det kändes så lyxigt att kunna välja mellan mörk, ljus och blandad choklad. Men om sanningen ska fram så var jag icke nöjd. Den var inte särskilt god. Först i slutet när man hade rört som en galning och börjat vänja sig vid smaken tyckte jag man kunde uppskatta den.
Betyg: 3/5 för den får lite plus för att allt var så mys.

Och så till sist den jag drack idag:


Från Café Nils på Drottninggatan. Och den var faktiskt ganska så god. Jag vet inte om det var för att det var riktigt förbannat kallt ute och det var väldigt mysigt att sitta med en varm chokladmugg i händerna. Jag fick dock ingen grädde vilket tog bort lyxkänslan. Och i slutet blev det lite för starkt. Men annars var det en riktigt god, riktigt varm choklad. Så betyget får bli 4/5.

Efter att jag hade druckit min varma choklad så gick jag och klippte mig på Rufs&Kalufs. Det var en väldigt mysig lite frisersalong och min frisör var väldigt trevlig. Och när jag satt där och blev klippt så kommer självaste Markoolio in. Det var coolt. Jag älskar Markoolio.

I alla fall, såhär såg jag ut innan jag klippte mig, i kylan med min choklad:


Och såhär såg jag ut efter, hemma i mitt rum:


Joho du, så kan det gå!

Jag ska se Ben Folds, aaaaaaaaaaahhhhhhhhh!!!!

One down and 3,6 to go

Jag är sjukligt trött och borde därför inte sitta här och skriva istället för att ligga i min mjuka, härliga säng.

Förmiddagen har spenderats med barnen och Nina på Täby centrum och sen på Nickis. Man kopplar på alla sinnen för att ha koll på de där tre härliga galningarna och sen är det svårt att stänga av. Jag blir stirrig.

Eftermiddagen spenderades på youtube där jag har lyssnat på massor av Ben Folds låtar som jag inte har hört på förut. Det är egentligen rätt konstigt att det fortfarande finns låtar som jag inte har hört av den mannen. Efter att ha dyrkat honom så länge tycker man att jag borde ha hört allt, men icke. Det är ändå rätt härligt för då kan jag upptäcka nya pärlor varje dag. Men nu när det faktiskt verkar bli av att jag ska få se honom (AHHHHHH) så vill jag inte stå där och inte känna igen låtarna han spelar!



Jag kommer dö av lycka när jag får se honom.

Hallelujah

Min älskade dator har äntligen återvänt till mig! Lille Milton ( ja, min dator har ett namn) bestämde sig för att stanna på gotland lite längre än vad jag gjorde. Jag förstår honom.

Att vara utan dator och internet så länge som jag har varit nu har gjort mig smått galen. Att kolla igenom all mail, alla bloggar, facebook och allt annat roligt gör mig konstigt nog helt stressad.

Anyways, lite om min gotlandsresa:
Jag gick på bio hela två gånger under min fem dagar långa resa. Båda gångerna gick jag med dessa lovely ladies


Vi såg "Himlen är oskyldigt blå" och "Due Date", ingen av dem var speciellt bra men det var mysigt sällskap iaf.

Resten av min lilla semester spenderades med min älskade mami. Hon, jag och lillebror Fredrik bakade tårta, helt utan anledning.


Och ja, den blev förbannat god.

Det var ytterst mysigt att vara hemma ett tag, men den där mysigheten gjorde det lite jobbigare att lämna min lilla ö. Men jag skall icke misströsta, snart är det jul!

Såg förövrigt "Avatar" när jag var hemma och jag måste ju säga att jag inte förstår hypen. Att det sen står "Världens genom tidernas största film!" på fodralet gör det ju inte bättre. Den var väl kanske inte äckligt dålig men den var oerhört tråkig. Och otroooligt oorginell. Nej en oscar för bästa film förtjänade den absolut inte.

Jag har knarkat Ben Folds de här dagarna då Milton har legat hemma på gotland och latat sig. Och sen nu när internet har återvänt till mig ser jag att min älskade lille Ben ska på europaturné! Självklart kommer han inte till sverige för han är dum, men han kommer till danmark. Det är väl inte så dyrt att ta sig dit? Eller? AHHHH!

Lilla H har kalas

Hela helgen har det firats här på Sindrevägen (även om en tragisk stund kom emellan). Lilla Hanna har fyllt två, fast egentligen gjorde hon det förra helgen men på grund av diverse saker blev firandet förflyttat till denna helg. Så idag har det varit kalas. Och jag har haft julkänsla så det heter duga. Julkänsla! På självaste Halloween dessutom. Men med tända ljus, massa fika, och allt mörker kan det inte bli annat.

Jag och Hanna har haft teparty hela eftermiddagen, väldigt mys.

En kall, orättvis värld

Jag tycker inte det är okej, det är inte okej hur han får gå här och lida bara för att flyg och båtar inte kan gå oftare. Och jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet bara att om jag vore i hans position skulle jag totalt bryta ihop. För att vara så långt borta när hennes livs låga börjar falna, det är inte lätt. Det är inte ens svårt. Det är outhärdligt. Jag medlider.

I go to seek a Great Perhaps

Jag har just läst ut "Looking for Alaska" av John Green, och jävlar den killen kan skriva. Jag erkänner, den största anledningen till att jag bestämde mig för att läsa boken överhuvudtaget var att både Charlie McDonnell och Alex Day pratar om John Green hela.tiden. Och att de säger att hans böcker är bra. Så me being the fangirl that I am så var jag ju tvungen att läsa iaf någon bok av Mr Green. Och jag blev inte besviken. Det var längesen jag blev verkligen indragen i en boks värld. Jag är inte ens säker på när de hände sist. Karaktärerna var så härliga, dialogen var helt fantastisk och den lyckades med att var väldigt poetisk utan att vara pretantiös. Jag är nästan lite rädd för att läsa fler böcker av John Green för jag kommer bli ytterst besviken om de inte är lika bra. Men time will tell vad som händer.

Och idag är det fredag, härliga fredag! Precis som söndagar har sin beska smak var man än är, vad man än gör, så har fredagar en härlig sötma var man än är, vad man än gör. I like it.

Och igår var jag och spatserade omkring på Drottninggatan med målet att ta mig till ett specifikt 7-eleven och hämta en bok jag hade beställt. Och den är mycket tjockare än vad jag trodde vilket gör mig sjukt glad. Boken är "The Lost hero" av Rick Riordan. Det är nästan en uppföljare till Percy Jackson-böckerna bara att Percy inte är huvudpersonen längre. Men jag har hört att han ska skymta förbi i bakgrunden. Jag är ytterst spänd inför läsningen av den boken.

Ja, jag hade väl inte någon direkt anledning att blogga idag, ajg kände bara att det hade gått lite för lång tid sen mitt förra inlägg. Och vad passar bättre än ett meningslöst inlägg om böcker? Nej, jag tar tillbaka det där. Böcker är aldrig meningslösa. Jag älskar böcker. Böcker kan göra en människa glad, ledsen, upprörd, deprimerad, rädd, spänd och andra diverse känslor. Man kan använda böcker för att slappna av, för att försvinna in i andra världar när den riktiga världen är allför påfrestande. Man kan till och med använda böcker för att döda spindlar och annat äckligt, det kan ju inte bli bättre.

"Children are like wet cement. Whatever falls on them makes an impression.”

Jag vet inte riktigt varför jag valde citatet ovan. Jag har spenderat lite extra mycket tid med barnen de senaste dagarna så det kanske var därför. Harald har varit sjuk så jag har varit hemma med honom nu måndag tisdag. Det är både jättemysigt och ganska påfrestande. Jag har blivit van vid att ha min egen tid mitt på dagen och det är svårt att hantera när den tiden tas ifrån en. Man blir också väldigt sömnig av att sitta och se på tv/läsa legotidningen för hundrade gången/sitta på biblioteket medan han leker med en mjukiskrokodil. Men det är också mysigt när man märker hur mycket närmare man kommer honom bara efter de där timmarna.

Idag blir det dagis för Harald och då ska jag passa på att gå på friskis. Jag är så kluven med allt vad träning och nyttigheter heter. Å andra sidan tänker jag lite att varför ska jag slösa min tid med att träna och hålla mig borta från mat och sötsaker som är så gott? Varför ska jag inte njuta av livet? Men å andra sidan vet jag att jag inte skulle bli särskilt lycklig av att bara smälla i mig allt jag ville och aldrig röra på mig. Det är lite olika vilken sida som vinner från dag till dag. Eller egentligen från timmme till timmme. Det brukar oftast sluta med en kompromiss. Jag äter godis, men jag tränar också. Så det blir väl lite plus minus noll. Jag vet inte vad jag tycker om det.

Börjar inse att jag verkligen gillar att vara här och det gör mig lite rädd. Hur ska jag kunna lämna dom sen?

Och till sist vill jag bara skriva om mamma för det förtjänar hon. Jag hade inte riktigt fattat det här med hennes operation förrän jag fick ett sms av henne i gåreftermiddag att allt hade gått bra. Då kom allt som en chock över mig och jag blev helt disträ med barnen och jag började nästan gråta. Tänk om något hade hänt? Vad skulle jag ha gjort då? Det är sådana där tankegångar jag inte ens vill vandra längs. Nej, min mamma ska leva för alltid.



Il divo är väl för gosige :)

"All that I am, or hope to be, I owe to my angel mother”

- Abraham Lincoln. Jag håller med dig, gamle Abe, I really do.

In other news så hände ju det här idag.



Det är den 22 oktober idag. Oktober. Det är inte meningen att det ska snöa i oktober. Jag har bara mina trasiga converse och en tunn höstjacka. Eller nu har jag införskaffat ett par rejäla kängor och en ytterst elegant vinterkappa, men ändå. Förut, när det snöade som mest, hade jag inte det. All denna kyla och snö kom som en sådan chock för mig att jag fick världens köldhuvudvärk på vägen hem från tåget. Yikes.

"If you can find a path with no obstacles, it probably doesn't lead anywhere.”

Dagens choklad!



Denna kommer från Gateau, en väldigt fancy café på Djursholms torg. Jag och mami var där och fikade i morse och förutom den här chokladen åt jag även en chokladcroissant vilket var rent ut sagt himmelskt. Men I digress, tillbaka till chokladen. Man skulle kunna beskriva den med ett ord. Lagom. Men den var lite för lagom, if that makes any sense. Den var helt okej, men den saknade det där lilla extra. Den gjorde mig nöjd men jag vet inte, det var något som saknades. Därför blir det svårt att betygsätta denna, men jag ger den ändå en 3/5. Chokladen var inte tillräckligt fantastisk för att förtjäna en fyra och det där lilla extra som saknades gjorde att den tappade ännnu ett poäng.

Jag och mami spenderade sedan mestadelen av dagen i Täby centrum. Sedan blev det ett litet avbrott för att hämta barnen, som förövrigt blev väldigt blyga för min lilla mami, och sedan avslutades dagen på Grekiska kolgrillsbaren på torget och maten var AWESOME.

"There are two worlds: the world we can measure with line and rule, and the world that we feel with our hearts and imagination."

Hade en skypedejt med Jenny förut vilket var ytterst mysigt. Jag hoppas att London treats her nice.

Idag har varit en ganska mysig, regnig, ruskig höstdag. Och på grund av detta skippade jag alla planer på att ta mig ut ur huset, förutom till dagis. Istället spenderade jag mestadelen av dagen framför datorn och skrev på min bok. Det var ytterst skönt att få det där utloppet som behövs ibland.

I morgon kommer mami hit!

Going away

Sitter här i min snygga Wicked-tröja och kollar min mail innan jag ska ge mig iväg till tåget. Jag ska nämligen iväg till Göteborg, närmare bestämt Mölnlycke, till broder Jakob. Jag är rätt spänd på hur en sju timmars bussresa ska fördrivas.

Jag är förkyld.

"If you don't know where you are going, any road will get you there.”

Efter en 12-timmars arbetsdag känner jag mig lite matt. Plus att jag tror jag börjar bli sjuk. Fi fan, jag vill inte sitta och må skit när jag ska åka buss i typ 15 timmar. Away with the sickness!

Fick nyss ett mail från SF-bokhandeln och äntligen har min Dr. Horrible tidning kommit! Kanske ska man ta en sväng förbi stan i morgon?



Och ja, jag vet. Det här var ett väldigt meningslöst inlägg. Men som jag sa till min kära mor häromdagen: Att blogga har blivit en rutin för mig nu när jag har börjat göra det varje dag. (Nästan). Och eftersom jag har så lite rutiner nu så tänker jag hålla fast vid denna eäven om jag inte har något speciellt intressant att säga. Så nu vet ni det.

Still waiting for your heart

Kan inte sluta lyssna på denna låt. Så väldigt catchy, plus att den har både Alex Day och Charlie McDonnell i den.



Harald har en speciell grej med ägandebegär. Han påstår att praktiskt taget allt är hans. Alla leksaker, alla filmer, alla kuddar osv. För några veckor sen sa han till och med att CJ's pizzakanter var hans. Men idag nådde hans ägandebegär ännu en ny nivå. När Nina frågade om jag hade sett Carl-Johans nya frisyr och jag sa att den var fin, utbrast Harald. "Den är min!" Härliga unge.

10/10/10

Lite häftigt är det väl ändå?

Sitter och är lite allmänt stel i kroppen efter ett friskis pass. Jag blir så trött på mig själv för nu när ajg väl har tagit tag i det här emd träning, sjunker mitt självförtroende ännu mer. Jag blir bara allmänt irriterad.

Idag blir det ingen choklad och det dröjer nog till nästa. För det första har jag börjat tröttna lite, för det andra blir det dyrt i längden och för det tredje så är det ju inte det nyttigaste i världen.

Jag vill ändå ha godis!

“Words may be false and full of art; Sighs are the natural language of the heart.”

Jag blev rastlös idag. För mycket ledighet. Jag begav mig till stan för att gå på bio. Jag såg "I rymden finns inga känslor". Och jag tycker väl att den är lite överskattad. Många har sagt att den är så otroligt bra men jag tyckte den mest bara var okej. Vissa stunder var väl extra härliga men...jag vet inte. Kanske var det att publiken var helt jävla dreadful. De två tjejerna som satt bakom mig skrattade onormalt högt åt praktiskt taget allting, och om någonting de sa var extra kul så var de tvungna att upprepa detta och sedan skratta högt. Och tjejen som satt bredvid mig satt och smsade under halva filmen och vid ett tillfälle ringde hennes mobil och hon svarade! Det finns en del människor vars intelligens jag ifrågasätter.

Och dagens choklad kommer från John Chris coffe på Drottninggatan.


Och den var praktiskt taget bedrövlig. Grädden smakade inte ett dugg och chokladen var vattnig, fast jag såg att han använde mjölk. Det faktumet att den var äckligt dyr gjorde inte det hela bättre. Jag åt en macka till och under de tillfällen då mackan blev för torr så jag var tvungen att dricka för att itne torka ihop, då var den okej, men annars var jag ytterst besviken. Betyg: 1/5

*Sigh*

"A dreamer is one who can only find his way by moonlight, and his punishment is that he sees the dawn before the rest of the world.”

- Oscar Wilde.

Det var ytterst mysigt att träffa Joakim idag. Vi vandrade runt i Gamla Stan och hamnade till slut på café Muren (a.k.a Gayis). Jag älskar det caféet, deras chokladkaka är magisk.
Vi satt och pratade hur länge som helst om allt möjligt och sen gick vi runt på stan ett tag. Jag hade glömt hur snabbt tiden springer iväg när jag umgås med den mannen men helt plötsligt var klockan sju och det var dags att åka hem.

Och nu ska jag dricka te och äta digestivekex, för det är sånt jag gör på fredagskvällar.

Och såklart dagens choklad.



Som man kan se kommer dagens choklad från Espresso House, detta låg precis mittemot SF-bokhandeln på Västerlångatan i Gamla Stan. Denna choklad gav mig lite Starbuckskänsla enbart på grund av pappersmuggen. Men annars var det inte så mycket att hänga i julgranen, så att säga. Grädden hamnade på botten och kom i sista klunken, jag hann inte ens smaka den. Själva chokladen var väldigt god till en början, men efter ett tag smakade det mest stark O'boy. Betyg:2/5

"Laugh as much as you breathe and love as long as you live.”

Yes, choklad nummer tre. Denna kommer från Café Kladdkaka som ligger i gamla stan. Själva chokladen var sjuuukt god, väldigt chokladigt. Men betyget på denna sjönk ganska mycket när jag smakade på grädden som smakade nada och ingenting. Betyg 3/5

Anledningen till att denna choklad dracks var att jag var och fikade med Annelie idag. Det var skönt att komma iväg till stan, där jag inte har varit på ett bra tag, plus att träffa någon från the olds days. Även om det gav mig lite hemlängtan.

Nu blir det lite Lie to me, jag har saknat den serien.

In the midnight moonlight

Idag tänker jag fortsätta lite på temat varm choklad. Var återigen i Mörby Centrum idag för att fortsätta min sunda bana och träna lite på frisksis&svettis. Men en inte lika sund sak är att jag sedan satte mig vid Danderyds Konditori och drack denna väldigt goda choklad som ni kan se i bild. Jag har bestämt mig för att prova chokladen på varje café jag går till för att hitta en favorit. Problemet är att de två som jag hittills har provat var båda ytterst goda. Men iaf listan goes as follows
New Haven café, Djursholms torg: Detta är ett ekologiskt café så jag tror att grädden är ekologisk och hemgjord och alltsåntdär. Den var iaf god. Man fick även någon sorts chokladkross på grädden vilket gjorde det hela ännu bättre. Betyg: 4/5
Danderyds Konditori, Mörby Centrum: Här var det sprutgrädde, sån vi hade på jobbet fast med socker i. Och sen chokladsås på den. Första smakbiten var gudomlig eftersom det var väldigt sött, men det blev snart lite väl slisk. Själva chokladen var god men det var lite väl mycket choklad, så man hann tröttna på den. Betyg:3/5

Jag skulle nog säga att jag gillade New Havens choklad lite bättre, men det kändes lyxigare att dricka den från Danderyds Konditori.

Herregud vilket meningslöst inlägg.

Chocolate is nature’s way of making up for Mondays.

Jenny har börjat prata om att flytta till London vilket har gjort mig ytterst sentimental och nostalgisk. Gud vad jag vill tillbaka dit. Och idag har jag haft enorma cravings efter Starbucks varma choklad. Jag saknar det där med att kunna hitta ett Starbucks efter praktiskt taget varje gatuhörn och bara gå in och köpa sig en kopp av den där gudomliga drycken.

Så idag var jag på Mörbybadet och simmade. Jag har tidigare haft någon konstig uppfattning om att allt i Sthlm är lite bättre än på Gotland men jag föredrar ta mig tusan Solbergabadet. Mörbybadet= Not impressed. Men jag simmade iaf mina tusen meter (och antagligen lite till för jag tappade räkningen hela tiden så jag körde med lite marginal) där bland alla långsamma pensionärer. Sen skulle jag cykla vidare till Mörby centrum för att äta men jag hittade fan inte. Jag är inte så bra på det där med att hitta saker. Så jag tog tunnelbanan en station. That's how I roll. Åt där en inte så jättegod burrito och kände hur mitt behov av Starbucks choklad växte och växte. Åkte tillbaka till Danderyds sjukhus, cyklade hemåt och kom på att ett av de tre cafeér som ligger på Djursholms torg borde ha god choklad. Så jag begav mig till New Haven Café och mycket riktigt, varm choklad till mig. Och den var god. Riktigt god faktiskt. Men jag saknar ändå Starbucks. Även om smaken antagligen var densamma så är det en annan känsla och sitta med den där lilla pappersmuggen i handen och njuta. Ahh London.

En annan sak som i nuläget får mig att tänka på London ständigt är herr Charlie McDonnell. Han har den mest fantastiska brittiska dialekten som bara får mig att le. Så nu tänker jag bosätta mig på youtube ett tag. Bye!

May the laughter that you find in your tomorrow wipe away the pain you find in your yesterdays.

Från att ha försökt använda mig av citat som passar min dag har jag istället övergått till att använda mig av citat som jag helt enkelt bara fastnar för. Hittar ingen upphovsman till dagens citat men det gör det inte sämre för det.

Idag har jag kört bil i Djursholm! Det var väl spännande. Jag följde med Nina till CJs tennis och fick köra hem därifrån för att hädanefter ska jag fixa CJ och hans kompis Adam till tennisen varje måndag. Och varannan måndag ska vi sedan åka hem till Adam efter där jag då ska ta hand om de galna grabbarna som ensam vuxen i huset. Spännande säger jag bara. Hoppas dom har ett fint hus. :)

Idag har varit en mycket bra dag. Jag fick lön (tekniskt sett fick jag det igårkväll men det kommer tydligen inte in på helgen plus att jag fick veta idag att jag fått den). Det visade sig bli dubble glädje eftersom jag fick mycket mer än jag trodde jag skulle få. Positivt så in i bängen.
Bestämde sedan möte med herr Sjögren på fredag vilket känns riktigt bra. Har inte träffat den pojken på ett tag och det är skönt med lite känt folk i främmande Stockholm.

Och har även idag bestämt mig för att riktigt skärpa till mig och börja träna lite. Fick vägbeskrivning till Mörbybadet som visade sig ligga ytterst nära och i morgon blir det simning för hela slanten. Jag är trött på mina kroppskomplex så nu ska jag ta tag i saken och där med basta! Och det känns bra. Men det är inte förrän i morgon som det börjar. Därför får dagen avslutas med en bullen, eftersom det är kanelbullens dag. Dock var kanelbullarna slut, tog slut precis när jag kom till affären, men det blev istället någon hybrid mellan bulle och ett wienerbröd med blåbär. Det låter kanske inte så gott, men det ser gott ut. Mmm...

Förändrade världsbilar, framtidsdrömmar på glid

Yeeey 100 inlägg!

Förmiddagen spenderades med lilla Hanna på Djursholms torg vilket var väldigt mysigt. Det är skönt att få har barnen en och en ibland.
Sen har jag fått vara ledig från lunch ungefär. Ledig tid gör mig lite illa till mods om jag ska vara ärlig. Till en början var det riktigt skönt men senare mot kvällen kändes det bara skumt. Så då gick jag upp för att hälsa på lite. Nu är jag glad. Hej, jag skriver konstigt och osammanhängande.

Blev ytterst deprimerad idag när jag surfade runt på webben om yrket bokredaktör/förlagsredaktör. Detta yrke är det som jag har tänkt jobba med i framtiden medan jag skriver böcker( det handlar inte om om, det handlar om när). Min mor har tidigare frågat en man som jobbar på ett förlag (förlag och förlag egentligen, det var BooksonDemand)om vilken utbildning man behöver för att bli bok/förlagsredaktör. Han sa då att det inte finns något krav på en speciell utbildning men att det kan vara bra att läsa litteraturvetenskap. Jahapp, tänkte jag. Låter inte speciellt svårt. Men idag blev min framtidsdröm lite skakad, lite mindre verklig. Jag hittade flera sidor där man skrev om hur svårt det var att få jobb på förlag nuförtiden. Och visst, jag hade inte precis trott att jag skulle få jobb direkt. Men sen läser jag att människor som har doktorerat i Svenska språket och människor som har examen i litteraturvetenskap har svårt att få jobb. Människor som har pluggat länge inom området har svårt att få jobb. Jag tänkte att jag skulle läsa någon litteraturvetenskapskurs och sen var det dags att börja söka. Men det verkar nu som man måste ha mellan 3 till 5 års utbildning och till och med då är det svårt att få arbete. Jag har absolut ingen lust att lägga ner så mycket tid på studier inför ett jobb som egentligen bara är ett backup jobb. Fi fan.

Nu ska jag äta min pizza innan den blir kall. Fi fan.

“Unless you try to do something beyond what you have already mastered, you will never grow.”

Jag vet inte, jag tycker bara den där Ralp Waldo Emerson verkar ha sagt så många sanna, visa saker.

Idag har även den varit en väldigt mysig dag. Vi började med att ära korv på verandan för det var så fint väder. Fick även träffa Ninas mormor, barnens gammelmormor. Sedan åkte vi till Nickis där en kompis till CJ som hade kalas. Jag och Hanna hade väldigt roligt i den stora rutschkanan. Vem säger att Nickis bara är för barn?

Det har varit något speciellt de här senaste två dagarna. Kanske är det att Tomas är borta och barnen tyr sig mer till mig för dom saknar honom? Jag vet inte, men jag vet att jag tycker det är mysigt när de självmant kryper upp i famnen på en och vill mysa.



Dom är allt bra härliga dom där tre.

Mysig fredagkväll, mysig början på lördag

Inget fint citat idag, jag börjar bli lat. Har börjat bli lite dålig på att uppdatera här också men så kan det gå.

Denna fredag har varit ganska bra. Förmiddagen var sådär. Hade lite hemlängtan, och städade huset vilket inte är så skojigt varje gång. Men eftermiddagen blev fin. Det var fint väder, till och med lite varmt, så jag och Harald gav oss av mot affären. När vi kom hem väntade barnens gamla barnflicka Veronica och hennes kompis Emelie på oss. Nina, Carl-Johan och Hanna kom hem efter ett tag och vi hade en mysig fika. Det var faktiskt ganska skönt att höra lite gotländska igen.

På kvällen blev det hämtmat från det magiska thaistället, glass och lite popcorn. Jag som inte har ätit godis på hela veckan (woo) uppskattade detta oerhört. Efter lite Alvin och gänget med tre galna mysungar som älskar att dansa, begav jag mig neråt för att sedan fastna vid datorn. And that's my day.

Idag fick jag förövrigt min Ben Folds skiva, hooray! Jag har inte lyssnat på den ännu för jag vill lyssna igenom hela på än gång men jag vill inte störa el familia och ljudisoleringen är inte speciellt bra här. Men jag är ytterst spänd inför morgondagens lyssnande.

Det var också Ben Folds som gjorde att jag fann min kvälls tidsfördriv. En pojke vid namn Charlie har gjort en musikvideo till en av Bens nya låtar, på begäran av herr Folds till och med. Denna Charlie visar sig vara lite av en Youtube-kändis och en mycket underhållande sådan. Även hans kompis Alex är av denna natur och därför sitter jag fortfarande vid datorn trots att klockan är så mycket.

En annan sak som har tagit upp mycket av min tid på sistone är en fantastisk musikal vid namn "Spring Awakening". It's all about teh sex. Den är faktiskt riktigt bra. Och den fantastiske Jonathan Groff spelar den manlige huvudrollen och sådana saker gör mig glad. Han är förövrig mycket lik (till utseendet) the love interest i min bok. Yessir!

Nu får det va nog. Lite mera charlieissocoollike och nerimon, sen sängen. Sovmorgon till runt tolv YES.

There is more pleasure to building castles in the air than on the ground.

Att skriva förgyller min dag på så många sätt. Jag får utlopp för min kreativitet, utlopp för mina känslor. Jag slappnar av, samtidigt som jag blir exalterad och glad.

"Writing is the only thing that, when I do it, I don't feel I should be doing something else."
Gloria Steinem

Det är precis så det är.

Kindness, like a boomerang, always returns.

Skrev nyss ett jättelångt inlägg som försvann. Blir förbannad.

Min resa hem från gotland i söndags blev ett riktigt äventyr. Efter ungefär hälften av resan hörs ett ordentligt brak och en man ur restaurangpersonalen rusar förbi. Hjärtat i halsgropen. Nu sjunker båten. Nu kommer jag att dö. Men en kvinna som satt framför mig springer och kollar med personalen och det visar sig att det inte är fullt så allvarligt. Någon idiot har kapat av linorna till livbåtarna vilket har lett till att två livbåtar ligger i sjön och en hänger kvar och dunsar in i båten då och då. Detta sabotage leder till att båten blir en och en halv timme försenad. Jag hade kollat upp innan att tåget skulle gå och jag hade kollat med marginal, men inte med sådan marginal. Som tur var träffade jag Neelam på bussen till Centralstationen och hon ringer till sin pojkvän som i sin tur kollar upp tåget åt mig. Det visar sig att det inte går och att jag istället ska ta nattbussar istället. Fem olika. När vi anländer till Centralstationen strax efter klockan ett vänder sig kvinnan som suttit framför mig hela bussresan om. Hon säger att hon hört vad vi pratat om och att jag kan få åka med henne i taxi till Odenplan. Jag tackar såklar ja eftersom detta betyder att jag bara behöver byta buss en gång.
Så kommer vi till Odenplan och det visar sig att bussfan inte går på söndagar. Vad gör då den här fantastiska kvinna? Hon kommer överens med taxichauffören om ett pris för att köra mig till Djursholm och betalar sen hela summa åt mig. Helt otroligt. Jag är fortfarande i chock efter denna främmande människans enorma genorositet och vänlighet. Hon förtjänar alla stjärnor i himlen.

Så jag kom till slut hem. Klockan två.

Men nu har jag sovit ikapp. Och nu blir det snart att sova lite till.

Johanna out!

"We are all in the gutter, but some of us are looking at the stars."

Ah, Oscar Wilde, den härligaste pretantiösa människan någonsin.

Idag har varit en bra dag, eller i alla fall inte en dålig. Det känns skönt att få åka hem i morgon, jag behöver lite gotland tror jag.

Och nu så har jag blivit irriterande besatt av Ben&Jerrys, fan också.



Av ren slump träffade jag på en helt fantastisk konstnär vid namn Leonid Afremov när jag gjorde lite konst-research till min bok. Både mami och jag vill ha en av hans tavlor i julklapp, ifall någon undrar.

21 september

Just nu känns inget särskilt bra. Jag mår lite sådär, kan väl kanske inte direkt kalla mig sjuk men jag är inte direkt frisk heller. Känns rent ut sagt förjävligt rent psykiskt att må lite smådåligt, fysiskt.

Och idag har mitt arbete varit lite av en börda. Som jag har sagt tidigare så har jag fått mycket beröm och det känns som när man fick bra betyg i skolan. Well, let's just say att idag fick jag ett litet sämre betyg. Grejen är den att det egentligen inte är den sådan stor grej. Det var bara någon tillrättavisning för mycket och då känner jag mig dålig. Och jag är mycket medveten om att jag överreagerar, men det är så jag är. Det var bara att den där blicken knäckte mig lite.

Ja, herregud så känslig man kan vara ibland. Jag skyller det på min nästan-sjukdom. Jag har till coh med lite hemlängtan nu också. Jag tror att det är min nedsatta kropps fel alltihopa. Fi tusan.

Nu ska känsliga Johanna gå och lägga sig innan hon hittar något annat att bli ledsen över.

Jorden är rund för att det inte ska finnas några gränser

Har fått varit ledig sedan tre någon gång och det känns himla skumt. Barnen och Tomas är iväg på kalas och Nina har precis kommit hem från Göteborg. Har suttit och tittat på massor av klipp från Parlamentet och nästintill dött av skratt, men jag har försökt att inte skratta alltför högt. Jag skulle bli ganska skärrad om jag var ensam i ett stort hus och hörde höga skratt då och då.

Jag vet inte vad jag försöker få ut ur det här inlägget. Jag känner bara ett sådant stort behov av att skriva av mig ibland. Och jag har en sådan konstig känsla i magen just nu, jag förstår inte vad det är.

Såg klart The War förut och herre jesus, Elijah Wood är nog den bästa barnskådespelaren jag någonsin har sett. Han var runt 13 i den filmen och han är bara så grymt bra att jag blir helt förvånad fast jag har varit ett fan en långt tid. Väldigt sevärd film faktiskt :)

Ja, och valet håller på för fullt. Har dock inte märkt av det särskilt mycket. Själv röstade jag för nästan en månad sen (grönt såklart!) så det känns som det redan är klart för min del. Jag känner mig faktiskt ganska positiv inför valet. Chockerande många jag har pratat med har röstat som jag, eller åtminstone rött. Jag tror faktiskt vi har en chans.

Undrar vad jag ska äta ikväll, verkar inte bli någon kvällsmat på övervåningen iaf. Kanske ska ta en tur ner till affären. Fast mest är jag bara sugen på glass.

A goal without a plan is just a wish

Spenderade stor del av min dag på ett äventyrsbad med el children och Tomas. Det var ganska underhållande, förutom när Carl-Johan fick mig att åka två svinläskiga rutchkanor. Att hamna under vatten är ingenting jag gillar.

Har just sett halva delen av en film som heter "The War". Trots det ganska oattraktiva namnet så är den hitintills riktigt bra. Jag får lite "To kill a mockingbird" känsla av den. Kevin Costner och Elijah Wood. Yes sir, I like it :D

Men nu ska jag sova, jag blir för utmattad för att koncentrera mig på filmen.

Och idag skrev jag på min bok, första gången i Djursholm. Så otroligt befriande.

If love is the answer, could you rephrase the question?

Idag var en ganska påfrestande dag. Nina har åkt iväg till Göteborg så jag fick uppgiften att både hämta H och H, underhålla dem och laga mat till dem. Jag ska säga er detta, det är inte lätt att laga mat när man har en kelsjuk tvååring hängandes i benen. Speciellt inte när jag inte är speciellt bra på att laga mat ensam heller. Men det gick ändå fint och barnen verkade uppskatta min kokkonst. Dagen avslutades med ord av uppskattning och en glad Johanna. Det är som förr i tiden i skolan när man fick bra betyg, me like :)

Ibland får jag konstiga ryck och blir smått besatt av vissa skådisar vilket brukar sluta i att jag ser så många av deras filmer som möjligt. Min första besatthet här i Stockholm var Tom Hanks men eftersom jag inte har någon hyrfilmsbutik i närheten var det svårt att tillfredställa min besatthet. Efter att ha upptäckt en fantastiskt låt ur Sagan om Ringen-musikalen leddes mina tankar in på Elijah Wood och idag har jag varit olaglig och laddat hem ett antal av filmer med just Elijah Wood. Jag älskar honom som barnskådis, helt underbar. Nu ska jag se Forever Young.

And the moon slept...

Jag tror att ju mer barnen tycker om mig, desto jobbigare får jag det med att ta hand om dem. Det blir nämligen så att konflikerna nu inte handlar om vem som ska ha vilken leksak utan vem som ska sitta i mitt knä, vem som ska bygga lego med mig, vem som ska rida på mina axlar. Att ha tre stycken barn trånande efter sig kan vara ganska jobbigt, samtidigt som det är rätt så härligt.

Idag har jag känt mig så kreativ, ändå har jag inte gjort något kreativt alls. But I'm getting there. Har varit svårt att komma in i rätta känslan för att kunna skriva när allt är så nytt. Men det nya är inte så nytt längre och jag märker att jag mer och mer börjar längta till ordens magiska värld.

Jag tog en tripp till Täby centrum förut idag, vilket ställe! Och jag blev ytterst lycklig när jag gick in på Megastore och finner tre filmer som är just de tre filmerna jag har gått och trånat efter den senaste veckan, och så är det dessutom ett erbjudande; tre för 200:-. Jag slog såklart till. Skulle sen sätta mig och äta på Burger King, (jag vet jag är en hemsk människa, jag åt ju Burger King i fredags också) men ville inte se vilsen och ensam ut så jag bestämde mig för att ta en sväng förbi Akademibokhandeln och köpa en liten pocketbok. Såklart gick jag därifrån med tre. Jag har börjat spendera så mycket pengar här, det är inte bra.

Igårkväll läste jag igenom alla mina inlägg och så slogs av en sak. I nästan varje inlägg klagar jag på hur trött jag är. Ständigt. Och det stämmer väl in på mig ganska bra, jag är en ganska sömnig människa.

"Success is falling nine times and getting up ten"

Sagt av Jon Bon Jovi :)

Dagen började inte speciellt bra. Harald (tre år) vägrade att klä på sig och letade sig upp till sin storebrors rum där han hittade massos av Star Wars lego gubbar. Att leka med dem var ju betydligt mer intressant och viktigt än att göra som Johanna säger och klä på sig och gå till dagis. Efter gråt och skrik och sparkar och slag och ett antal "Johanna är dum!" så kom vi faktiskt iväg till dagis ändå. Men inte förrän jag var redo att börja gråta utav frustration och utmattning.

Sen, när klockan började närma sig fyra, tog jag vagnen och gav mig av mot dagis med bävan i själen. Skulle Harald fortfarande vara arg på mig och vägra komma med hem? Eller var det något annat som skulle gå fel? Men när jag närmar mig dagis ser jag hur en liten lintott i blå jacka springer mot staketet.
"Johanna! Här är jag!" Och bredvid honom står lilla Hanna och skriker av glädje. Påhejad av deras glada rop kommer jag in på dagis och möts av två energiska ungar som är uppriktigt glada över att se mig. Sådana eftermiddagar väger upp för min morgon.

Stories we tell will cast their spell

Det var oförlåtligt länge sedan jag skrev här. Det är hemskt, jag borde skämmas. För min egen skull alltså.

"Så mycket har hänt är" återigen min ursäkt. Först var det London som var fantastiskt, speciellt Wicked. Jag satt och grät mig igenom den föreställningen, det var så häftigt att äntligen få se den på riktigt efter så lång tid. Allt annat var också härligt, Starbucks med sin wunderbara varma choklad, Oxford Street med sina billiga affärer, Sightseeing bussen med en fantastiskt rolig cockney guide vid namn Pete, och Harrods såklart. Det enda som inte var fantastiskt i fantastiska London var vårt hotell. Vi hade ingen egen toalett, trots att det stod på deras hemsida att det skulle vi få. Det fanns en fungerande toalett som tolv hotellrumm delade på och där fanns det inte ens varmvatten. Rummet var groteskt litet och fjädrarna i sängen kändes i ryggen när man låg där. Usch. Men det var bra läge iaf. Vi bodde i Belgravia som är ett av Londons lyxigaste områden (även om det inte märktes på vårt hotell) och det var inte alls långt från Victoria Station. Och vid Victoria Station ligger Apollo Victoria, teatern där wicked spelades.

Nästa stora grej i mitt liv är att jag har flyttat. Inte bara hemifrån, utan också från Gotland. Nu har jag bott en vecka här på Djursholm och jag trivs väldigt bra. Hade en dag förra veckan med extrem hemlängtan, men efter den dagen så har det varit bra. Jag har verkligen hamnat i en bra familj. Ungarna är jättehärliga (för det mesta) och föräldrarna är så trevliga.

Men jag kommer alltid att sakna min mamma.

Nu tycker jag att städerskan kan vara klar så jag kan gå och tvätta, gaah!

Och just det, innan jag slutar delar jag med mig av en fantastisk låt som jag hittade på Youtube häromdagen. Den får mig att vilja gråta och skratta samtidigt. :http://www.youtube.com/watch?v=sSH8b33wZcw

Iväg på nya äventyr!

Det är lite läskigt det måste jag erkänna.

Den första september, precis när jag kommit hem från London, blir det bara hem och vända och sen bär det av till Djursholm.

Var på anställningsintervju idag och man kan väl säga att det gick bra eftersom jag därifrån med ett stort leende på läpparna och ett arbete.

Ja, så den förtsa september flyttar lilla jag till Nina, Thomas, Karl-Johan, Harald och Hanna i Djursholm. Lilla jag ska bli barnflicka.

Men som sagt, det är lite läskigt. Jag trodde jag skulle få en tråkig, händelselös höst. Och sen visar det sig att jag bara har två veckor kvar på Gotland. Jag menar, jag har ändå bott här i 19 år, och nu är det bara två veckor kvar. Klart man blir lite rädd. Men jag kommer ju tillbaka. Älskade Gotland, klart jag kommer tillbaka.

Men för ett år (iaf minst ett år) blir Djursholm mitt nya hem.

Try again. Fail again. Fail better

Sitter på Hedbergs och surfar runt på det fantastiska internetet. Jag har suttit här alldeles för länge, det är inte hälsosamt. Åk hem med dig, kvinna!

Och jag har inte skrivit på hur länge som helst eftersom avsaknaden av internet kan ge bieffekten att jag inte kan komma in på blogger och skriva inlägg. Helt crazy.

Men mycket har hänt sen sist så att säga. Min framtid ser till exempel helt annorlunda ut nu än vad den gjorde då. Det blir inget Norge för min del. Jag vet inte vad det blir istället. Time will tell.

Något som jag ser oerhört mycket fram emot är min studentpresent, en londonresa med mami. Den 26:e augusti åker vi och det ska bli fantastico. Vi ska till och med gå och se Wicked :D

En annan sak som pågår i mitt liv är sökandet efter en mobil. Jag hade ingen aning om att det var så svårt. Jag har blivit kär i en (sony ericsson w995) men den är lite dyrare än vad jag har tänkt mig och logiken säger att jag borde välja en annan. Men kärleken är som bekant blind.

Jaha, om cirkus sex dagar fyller Johanna Hellgren 19. Inget speciellt allt med den åldern. En mellanålder. Men vem vet, det kanske blir en fantastiskt ålder. Återigen, time will tell.

Jag tänker avsluta nu innan flummet tar över alldeles för mycket. Adios.

Snart går månen upp och lägger sin stora slant i kvällens ficka

Allt handlar så mycket om framtiden just nu. Jag orkar inte riktigt med, jag är för upptagen med att leva i nutiden. Vill inte se alltför långt framåt, vill inte ta ut något i förskott.

Studenten var underbar, i alla fall det mesta av den. Just nu kastat jag mellan hopp och förtivlan. Ena stunden är jag jublande glad för att jag har slutat skolan, över att jag är fri och har hela framtiden framför mig. Andra stunden är jag ledsen och rädd, ledsen för att jag kommer sakna min älskade fantastiska klass och rädd för att jag har hela framtiden framför mig. Det är en absurd tid jag befinner mig i och jag vet inte hur jag ska fortsätta här ifrån.

Plus att jag nu har blivit förkyld och min hals dödar mig. Yes.

Och den ljusnande framtid är vår...

Ja, herregud. I morgon smäller det. Jag tar studenten. Jesus.

There are dreams that cannot be

Hade någon slags examengrej med kulturskolan ikväll, jag sjöng och fick ett diplom som intygade att jag hade fulbordat min utbildning i sång, väldigt seriöst och fint.

Det känns verkligen som jag står vid ett vägskäl eller något sånt. Det känns som är på en avgörande plats i mitt liv och måste välja rätt väg. Låter väldigt pretantiöst och klyshigt men det är så det är.

Ibland är ESC lite väl dåligt. Var hittar dom alla dessa människor?

Vad som än händer....

Sjukt länge sen jag bloggade men det är inte lätt att inte ha internet. Sitter med vårt förbannade skit mobila bredband vid dalhem kyrka, i bilen. Vad gör man inte för att få surfa lite?

Igår var det balen, studentbalen 2010. Helt galet. Det roligaste var nog kortegen och sen att gå runt i almedalen och ta kort med en massa människor. Själva middagen var väl sådär i frågan om kvalité och musiken var väl inte så bra heller. Men overall så hade jag riktigt kul.

Men nu börjar jag bli rädd för att allting snart tar slut. Det finns så mycket mer jag vill göra, så mycket mer jag vill säga.

Kom ihåg Johanna: Det är värre att ångra någonting man har gjort än att ångra något man inte har gjort.

Jo tjenna.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Hej massor av oläsligt dravel. Men så kan det gå. Nu börjar batteriet ta slut.

Like electric sparks in my heart

Att inte ha internet hemma är extremt frustrerande. Just nu sitter jag hos min bror och hans dator är otroligt seg. Jag vill bara dö lite. Aldrig har jag känt mig så isolerad som när jag inte har tillgång till internet dygnet runt.

Idag gjorde jag mitt sista nationella prov någonsin (tror jag). Det gick nog ganska bra även om man fårlite prestationsångest när man får 5 timmar på sig. Jag är ju en sån som brukar sitta hela tiden, men efter cirka tre timmar var jag klar. Det kändes väldigt fel, men som sagt tror jag det gick bra.

Jag är även extremt stressad inför mitt projektarbete nu. Jag har en novell som måste slutföras och sen läsas in och sen måste jag även skriva musik och spela in ljudeffekter. PÅ TRE VECKOR. Skjut mig.

Novellande, skrattande och annat diverse kul

Idag (läs igår eftersom jag uppdaterar bloggen så sent att det hinner bli en ny dag) är jag rätt så stolt över mig själv. Äntligen, äntligen, äntligen har jag tagit tag i mitt projektarbete. Joakim var underbart snäll och gick med på att läsa in mina noveller och dagen har då alltså spenderats med att just läsa in noveller. Jag själv har egentligen inte gjort så mycket, mest suttit vid datorn och tryckt på record och stop. Dagen har även bjudit på många skratt då man vill skratta lite extra när man måste vara tyst. Sällskapet gör det inte lättare att hålla sig för skratt. Helt enkelt en lyckad dag.

I morgon bär det av till stan för att kolla tyg och mönster till balklänning. Sedan bär det vidare av till När för intensivt pluggande. Jag tror den lediga tiden av mitt lov är slut nu.

Snap out of it!

Ibland lever jag alldeles för mycket i mitt huvud. Visst är jag omåttligt glad åt min livliga fantasi som både förgyller mitt liv och gör mig glad plus hjälper mig när jag skriver, men ibland blir det för mycket. Ibland skapar jag en alltför bra verklighet i mitt huvud att den riktiga verkligheten inte kan mäta sig med den. Och allt slutar bara med besvikelse.

"You know what hope is, hope is a bastard, hope is a liar, a cheat and a tease."

I just don't know

En vecka av intensivt musikalande och filmfestivalande börjar gå mot sitt slut vilket både gör mig lite ledsen och lite lättad. Jag behöver sömn. Jag behöver vila.

Ibland undrar jag verkligen vad som pågår...


Jag är sjukt täppt i näsan.

Narciss

Har börjat vant mig vid håret nu och jag gillar det riktigt mycket, thus blir det ännu en bild på mig. Ytterst narcissitiskt.

Det var väl det jag hade att säga. Känner mig otroligt ensam just nu, vilket inte är en vanlig känsla hos mig. Tänker sluta skriva innan jag blir för smörig och sentimental.

And here we go again...

Detta är resultatet av dagens klippning/färgning. Jag är mycket nöjd, men sen så kollar jag på gamla bilder på mig själv och blir lite ledsen, för mitt långa hår var ju rätt fint...Aldrig är man nöjd.


Jag plågar mig själv.

Where do I begin?

Har nyss suttit och skrivit in en körlåt på guitar pro, det tar så.lång.tid. Nu är jag förbaskat trött.

Idag har varit en ytterst mysig dag trots en lång jobbig engelska c lektion. Litteraturvetenskapen däremot var väldigt rolig, men inte för att själva lektionen i sig var speciellt skoj, men pågrund av att jag och Jocke satt och fjantade oss så det härligt roligt som vi brukar. Allt detta plus vårens sol gör mig allmänt glad just nu.

En annan sak som gör mig glad är detta:
















Och i morgon blir det klippning :D

Vår i luften

Trots all snö och all slask så börjar faktiskt vårkänslorna infinna sig. Trots allt som går emot mig så börjar en lust att leva sprida sig i mitt inre. Det är allt bra härligt.

It's better to die on your feet than to live on your knees

Ännu ett citat som rubrik, denna gång från Emiliano Zapata.

Har egentligen varken tid eller lust att blogga nu men kände på något konstigt sätt att jag var tvungen. Jag har inte ens något speciellt spännande att berätta.

Idag fick jag min första p-bot, drygt en och halv månad efter körkortet. Det känns konstigt nog inte så farligt trots att det var på hela 400 kronor. Paniken slår väl till om någon dag eller så.

I morgon blir det att gå till jysk och införskaffa massa lakan för att sedan sy kostym till treafesten på torsdag. Ytterst spännande.

Varför citerar jag bara på engelska?

“For everything you have missed, you have gained something else, and for everything you gain, you lose something else.”

Jag älskar att sitta och surfa runt efter citat att ha som rubrik på mina blogginlägg. Det finns så många fyndiga som jag bara vill memorera och kasta ut i rätt tillfälle. Idag fick det bli ett citat av Ralph Waldo Emerson som inte har någonting att göra med något för tillfället men jag tyckte om citatet ändå.

Tänkte återigen blogga med lite bilder. Bara för kul.

Beställde "The Mighty Book of Boosh" för några timmar sen. Den här besattheten kostar mig pengar ska jag säga er, men jag njuter av varje sekund.

Efter beställandet av boken satte jag mig med lite popcorn och såg på "The Soloist". Jag ville verkligen tycka om den men, tyvärr, en av de tråkigaste filmer jag sett. Den hade även otroligt skum dialog. Att dialogen var konstig när han som var schizofren pratade var ju normalt men när alla andra pratade på samma sätt blir man lite förvirrad. Tyvärr inte att rekomendera.