Fördomar som uppfylls

Jag kan erkänna att alla åsikter jag haft om Fannys pojkvän hitills bara har baserats på fördomar eftersom jag inte har träffat honom speciellt många gången och när jag väl har det så har han hållit sig tyst. Men ikväll uppfyllde han en hel rad av alla mina fördomar, vilket nu betyder att min mor inte kan klaga på mig längre. Han är ett typiskt jävla manschuvenistiskt svin. Pappa berättade om hur han och min morbor körde ifrån en motorcykelpolis nån gång, hans reaktion?: "Det var säkart en kärring som körde."
Vi började av någon anledning prata om vegetariansim, varvid min far började babbla om att det inte är naturligt att inte äta kött. (vill bara inflika här att så som min pappa är, är så som jag hatar när folk är, men han är ändå min pappa). Min mor, som är den klipskare av mina föräldrar, säger då att det är visst naturligt och att människor bara åt bär och rötter och sånt till en början. Och hon gav som exempel att apor inte äter kött. Och då kommer det här klipska äcklet till pojkvän min syster har och säger : "Naij men apar är ju inte så smarte hella". Ja du, kära fannys pojkvän, de är i alla fall jävligt mycket smartare än du.

Jag vill bara slå hans huvud mot en vägg.

Learn to live with what you are

Det är nu när jag sitter här ensam i mörkret i mitt rum som paniken börjar komma krypande. Vad är det jag håller på med?

En stor del av min identitet är att alltid göra det bästa jag kan. Jag gör ingenting halvdant, jag gör inte folk besvikna. Men nu, vad är det jag har börjat med?

Ensemblen speciellt. Det känns som det enda jag gör är sitter och glor. Jag gör ingenting. Om det inte var för att Janne är världens snällaste skulle jag fan vara utkastad med ett stort IG stämplat i pannan på mig. Till mitt försvar fungerar jag inte sådär tidigt på morgon och om ingen pushar mig, funkar det inte. Förlåt Janne, för att jag inte anstränger mig.
I morgon ska vi spela på kulturveckan och jag kan typ 3 av de 5 låtar vi ska spela. Plus att vi ska träffas halv tolv och jag har sånglektion till tjugo i tolv. Jag är en sån hemsk människa.

Sen är det det här med gitarrlektionerna. Sedan jul har jag inte haft en enda eftersom Pontus flyttade innan jullovet. Jag skulle ha försökt fått tag i Charlie redan första veckan men det är först nu som jag har fått tag i hans nummer. Jag har sjukt många gitarrlektioner att ta igen. Och jag känner mig inte allt så stressad som jag borde.

Jag är en hemsk människa.

Men det är så mycket annat som lockar. Men det är inte så jag är. Jag är inte en sådan person som lätt blir distraherad från mina studier. Eller?

Studentmössa och Mighty Boosh

Idag tänkte jag blogga med hjälp av bilder, helt enkelt för att det blir lite roligare då.

Första bilden: Mighty Boosh t-shirt

Igårkväll beställde jag den här underbara tröjan. Tänkte skriva om det redan då men just precis efter att beställningen hade gått igenom bestämde sig mitt internet för att dö. Men såhär ser den alltså ut, den vackra tröjan som jag snart har i min ägo. Jag hoppas bara den är lika snygg i verkligheten som på bilden.

Vidare till nästa bild: Studentmössa.

Idag var jag och hämtade min studentmössa! Det börjar komma farligt nära den där dagen i juni då 12 års studier ska få sig ett slut. Min kära mor blev helt tårögd när jag tog fram och på mig mössan förut idag. Min lilla mamma :)

Egentligen har jag väl inget mer vettigt att säga men jag ville ha med den här bilden ändå. Och då kan jag ju lika gärna berätta att jag läste en oerhört annorlunda mighty boosh fanfiction ganska nyligen. Jag tycker inte riktigt om att läsa fanfiction om saker jag faktiskt gillar och 99 % av alla mighty boosh ficsen är slash (som alltså betyder att antingen Howard och Vince eller Julian och Noel hookar up så att säga). Men på något sätt kom jag in på den här fanficken jag vill berätta om och till en början var den riktigt bra. Handlar typ om hur Julian och Noel har börjat bråka och därför ska Mighty Boosh läggas ner vilket gör att Howard och Vince börjar försvinna. Sen så kommer Howard och Vince, och senare även Naboo och Bollo, till Julian och Noels värld och så händer det massa saker. So far so good men sen kommer en konstig jävla twist. Det blir inte bara slash utan det blir slash mellan Noel och Vince (!) Helt enkelt en karaktär som hånglar upp sig själv. Jävligt skumt ska jag säga er. och jag antar att det är därför man inte ska läsa fanficiton.

Godnatt

My sister's keeper

Blev nyss färdig med att se "My Sister's Keeper" och jag tyckte faktiskt den var ganska så bra. Filmer baserade på böcker, särskilt på böcker man verkligen tycker om, brukar ofta göra en besviken men den här var inte så farlig. De hade ändrat om slutet helt och hållet vilket gjorde mig ganska irriterad för det är en riktig stor, sorglig grej som jag hat/älskade med boken, men efter ett tag av fundering kan jag acceptera att filmslutet funkar också.
Jag har jättesvårt för att gråta när jag ser filmer men den här filmen fick mig att bli lite tårögd då och då. Den scenen som var värst för mig var dock inte någon sådan scen man kan tänka sig att man blir tårögd av utan en scen som handlar om sonen i familjen, Jesse, som precis blivit diagnostiserad med dyslexi. På grund av detta ska han åka iväg på något läger/internat för att få hjälp i ett år och han vill verkligen inte men går med på det ändå efter att hans föräldrar har övertalat honom. Den lilla killen som spelade honom kan inte varit mer än 10/11 och han var så otroligt bra skådis. Jag tror att en av anledningarna till att jag blev så ledsen och berörd av den scenen var att den här killen påminde mig så mycket om min lillebror. Det gjorde riktigt ont att se ska jag säga er.

Nu ska jag försöka bli lite gladare innan jag går och lägger mig.

Imorgon

Idag har varit en dag fylld med stress och nervositet. Religionsprov som gick åt helvete? Check. Svenskaredovisning som gick sådär? Check. Spelning på Almedalsbiblioteket som gick ganska bra? Check. Jag är känslomässigt slut just nu.

Bara så ni vet.

Har man störtat från regnbågen, har man varit på regnbågen

Idag har varit en tjurig dag. Under själva skoldagen har det gått ganska bra men i morse och efter skolan har jag varit extremt lättretligt. Lite kontrast till igår don't you think? Det är väl bra det med.

Jag borde sitta och skriva på svenskan som fan nu. Jag borde vara klar med svenskan nu. Men jag har bara börjat och jag har ingen motivation. Det konstiga är att jag känner mig inte stressad att få klart det heller, det känns som mitt undermedvetna bara har bestämt att jag inte ska göra det. Vilket är jävligt dumt. Det blir ju också en stor kontrast till igår, efter allt som Annika sa till mig.

Jag blir så frustrerad på allt just nu. Kanske smart att bara gå och lägga sig och ta nya tag i morgon?

Coming atcha like a beam, like a ray!

Idag har varit en bra dag för mitt ego. På engelskan skulle vi ha disputations vilket innebär att att man sitter och kritiserar varandras rapporter som vi nu har skrivit. Jag fick börja och sluddrade på och tappade all engelska jag någonsin har lärt mig. Den delen gick inte så bra. Men sen när mina klasskamrater skulle kritisera min rapport hade de inget negativt att säga. Jag blev lite förvånad och sen när vi skulle gå så höll läraren kvar mig.
"Kan jag få använda mig av din rapport som ett exempel?" sa hon, fast på engelska varvid jag sluddrade ännu mer. Jag blev ännu mer fövånad eftersom i min grupp finns en kille som är så bra på engelska att man vill dö och så vill läraren använda sig av min rapport?
Mitt ego fick ytterligare en boost när jag senare satt i datorsalen och finslipade rapporten åt min engelskalärare när min svenskalärare kommer och undrar vad jag gör. Efter jag har berättat säger hon: "Ja, men du är ju så duktig så det förvånar mig inte."
Jag säger då det, ge mig fler sådana här dagar och jag kommer att börja bli kaxig. :)



Och av någon anledning har jag känt mig extra kärlekskrank de senaste dagarna. Är det alla hjärtans dag som ligger bakom det här? Damn you!

You might have taught me all I know, but you haven't taught me all you know...

Jag älskar The Mighty Boosh. Julian Barratt är min nya husgud, iofs älskar jag Noel Fielding också men det är något lite extra med Julian. Båda två får mig att skratta så jag får ont och det är alltid bra.

Imorgon blir det Sherlock Holmes för andra gången och jag klagar verkligen inte. Jag tycker det är en ytterst bra film och Robert Downey Jr är en av de härligaste skådisarna ever.

Nu ska jag sluta svamla och se på det sista Mighty Boosh avsnittet jag har i min ägo :(