"There's nothing sadder in this world than to awake Christmas morning and not be a child."

Jag ursäktar för den inte så positiva rubriken men den beskriver mina känslor kring julen, spot on. I brist på bättre ord så är känslan jag känner panik. Panik över att inte ha den där mysiga julstämningen. Panik över att besviken över julklapparna. Panik över att julen inte ska vara sådär underbar och magisk som den var när man var liten.
Utan att gå in på detaljer kan jag väl säga att min julafton inte var den bästa. Det är väl sånt som händer ibland. Idag hade jag i alla fall lilla julafton x2 med Jenny och Josefin vilket var väldigt mysigt.

Men nu känner jag mig deppig. Jag känner mig inte helt hemma här i Hörsne, på Gotland och jag känner mig inte helt hemma i Djursholm. Var hör jag då hemma? Vilken annorlunda, konstig, jobbig känsla det här är.