"Luck never gives; it only lends."

Sitter och smider planer som kommer kosta mycket pengar, främst i framtiden. Det är lite skrämmande, men jag antar att det är ett steg in i vuxenlivet. Men det kommer göra mitt liv lite lättare. Tror jag.

Snart är det jul! Imorgon blir det till och med lilla julafton och på fredag är det stora julafton. Jag har nyligen blivit sugen på julbord igen efter julbordet på Villa Pauli. Det tog ett tag. Det var länge så att blotta tanken på köttbullar och prinskort gav mig kväljningar. Det kallas att trycka i sig för mycket på en gång. Men nu är jag redo igen. Redo för att träffa släkten och göra det vi gör bäst: äta.

"Distance lends enchantment to the view."

Herre jesus. Idag är en fin dag att vara ett galet fan.
Dagen började med den fantastiska trailern till The Hobbit som nästan gjorde mig gråtfärdig. Sen märker jag att det har släppts en liten trailer till Sherlock (efter fyra helt fantastiska klipp i går och i förrgår) och jag dör lite till. Packar, går iväg och handlar, kommer hem, sätter mig vid tumblr. TRE TRAILERS TILL. herrre.jävla.gud.
Att vara ett fan av Sherlock är nog det närmaste jag kommer till att vara en galen skrikande fangirl som gråter vid synen av sin idol. Sherlock har inte lett mig till tårar (än) men alla dessa fantastiska klipp och trailers som släpps får mig att hoppa omkring och skrika som en sinnessjuk människa. Och jag skäms bara lite över det.

Ikväll ska jag äntligen få åka hem. Det var väldigt länge sen jag längtade så mycket efter det. Jag vill ha hemmys, julkänsla och allt det där. Men jag skippar gärna den oändligt långa resan.

"For all sad words of tongue and pen, The saddest are these, 'It might have been'."

Och det sägs att ibland är det bra att prata om jobbiga saker, att de blir mindre jobbiga då. Och när jobbiga saker kommer upp till ytan på grund av psykologin så tror jag att det kan vara bra att prata om det för att då kanske det som förföljt mig genom livet blir lite lättare, till och med kanske försvinner. Men det verkar inte funka så. För det är fortfarande där, ännu mer närvarande än förut. Och det är fortfarande jobbigt, kanske till och med lite jobbigare, för nu vet någon mer än jag hur jag känner.

Det känns inte bättre.

"There is something bigger than fact: the underlying spirit, all it stands for, the mood, the vastness, the wildness."

 Denna lucia bjöd på ett väldigt mysig luciatåg utfört av Hanna och Harald och deras buddies på Pilen, Eken och Linden. Harald såg ut att vara ytterst överviktigt i sin pepparkaksdräkt med dunjacka under och Hanna satt och knep ihop munnen under hela framträdandet. Men det var en fin start på morgonen. Jag blir helt förundrar över hur bra 4-5 åringar kan läsa dikter. Utan ett uns av rädsla, utan att glömma nåt och högt och tydligt. Helt otroligt.

  

Efter luciafirandet bar det av till stan och sen till Kungens Kurva för julklappsinköp. Jag älskar att köpa julklappar. Jag älskar att köpa julklappar till barn. Jag älskar att köpa stora mjukis-elefanter som jag själv vill ha.

 

Och för att jag precis överfört bilder från min mobil kommer även här en bild på nytillskottet i familjen Hellgren.

Tekniskt sett har han väl alltid varit del av familjen Hellgren eftersom lillasyster Hellgren hade honom först. Men nu har han flyttat till Hörsne och han är så söt att jag vill dö. Presenting: Herbert.

Jag avslutar detta bildinlägg med min pepparkaka som hänger i fönstret i köket i det gula huset i Djursholm. Det är fint det.

"I will love the light for it shows me the way, yet I will endure the darkness because it shows me the stars."

Jag känner mig olustig, lite obekväm i mitt eget skinn för tillfället. I don't know why. Det är något som liksom skaver.

Jag fick precis ett välkomstbrev från Högskolan på Gotland där jag ska plugga en juridisk översiktskurs på distans i vår. Mängden kurslitteratur gjorde mig ytterst upprörd. Jag har hört det ryktas om att kurslitteraturen inom just juridik och psykologi är den som är dyrast. Jag har ju verkligen valt rätt ämnen.
Jag kom inte in direkt på Psykologi II vilket alltid är en liten törn i självförtroendet och ett litet uppvaknandet från den naiva drömmen om att det är så lätt att komma in på allt. Dock är jag reserv 6 så jag tror (hoppas) att jag kommer in ändå. Men det kanske också är naivt.
Och kognitionstentan kom tillbaka idag. Jag blev inte bara snuvad på mitt A utan även på mitt B. Jag fick ett C. Ett jävla C. Jag är mer förbannad än besviken. Jag fick full pott på hälften av frågorna, fick ett halvt poäng från full pott på resten förutom två frågor och så får jag ändå ett jävla C. Jag blir ilsk.

En sak som både gör mig upprörd och glad är att the story som jag har skrivit på den senaste månaden snart går om min bok i antal ord. Min bok som jag har skrivit på (dock inte jätteaktivt) i cirkus fyra år blir alltså snart omkörd av en löjlig liten dravel-historia som jag har skrivit på i en månad.

Det upprör mig också att min nördiga sida tar över så mycket att jag knappt kan koncentrera mig på det riktiga livet när nya säsongen av Sherlock snart börjar och folk på tumblr som redan sett det första avsnittet håller på och recenserar och har sig och jag DÖR. Screw christmas, jag vill ha sherlock. 1/2 januari kan ingen räkna med att få tag i en sinnesfrisk Johanna.

"It's kind of fun to do the impossible."

Det var ju ett tag sen man skrev. Update time!

*Massor av plugg och sen slutligen tenta i kognition och den gick egentligen rätt bra men jag tror jag blir snuvad på mitt A på grund av en jävla skitfråga som ingen i hela vår klass kunde. Fucking skit säger jag bara.
*Ny kurs! Utvecklingspsykologi! (Verkar inte bli lika intressant som man först trodde, fan)
*Musikalkakan! Stundvis precis så rolig som jag hoppats. Men några stunder var det inte så kul. Men übermys att umgås med jennybennylenny :)
*Julkalendern; I love it! Den är så mysig och så Dickens och jag blir glad.
*Gotland; helt fantastiskt mys att vara hemma över en helg. Det var varken jobbigt att komma hem (till Gotland) eller att komma hem (till Djursholm).

Att stå och hoppa och skrika en hel kväll när man har en begynnande förkylning på gång kanske inte är så smart. Men det har iaf lett till enorma magmuskelsmärtor som gör att det är ytterst jobbigt att hosta och hosta gör jag ganska mycket. Spännande. I morgon har jag absolut ingenting jag måste/borde göra förrän jag ska hämta el trolls vid halv fem så ingen kan förvänta sig en medveten Johanna förrän fyra. Nu ska jag vara uppe sent.

"You explore concepts and things that interest you, but you are also exploring inside of yourself."

Idag har jag varit och införskaffat diverse småsaker inför musikalkakan. En av dessa saker var Twizzlers som får vara substitut för RedVines eftersom de verkar vara samma sak. Jag var på The English Shop och jag passade på att köpa lite mer typiskt brittiskt/amerikanskt godis för det verkade kul. Men nu har jag smakat på allt och fy fan i helvete vad det smakade. Twizzlers med jordgubbssmak var väl helt okej, reese's pieces smakade rent jordnötssmör vilket vissa kanske gillar. Och det står ju faktiskt på förpackningen så jag borde väl inte vara förvånad. Men twizzlers med körsbärssmak luktade som tvål och smakade ingenting och Hershey's chokladkakan smakade fan. Jag förstår inte hur choklad kan vara så äckligt. Jag är ytterst besviken.
Det blev också lite julmust och lussebullar i det nypyntade köket. Ytterst mys även om jag hade bestämt mig för att inte fuska innan första advent. Men ibland så måste man ge efter för frestelser. Säger vi.

Jag var ute vid Kungens Kurva också och vandrade runt i labyrinten som är IKEA. Passade på att handla på billiga Willys. Det sägs att man inte ska handla när man är hungrig. Jag säger bara, handla inte på Willys när du inte ätit på hela dagen. Det höll på att bli väldigt mycket mer än vad jag hade tänkt mig. Det var bara tanken på hur tungt allt skulle bli att bära som hindrade mig.
Och ja, jag borde sitta och plugga tills ögonen blöder. Speciellt nu när jag är otroligt motiverad på att få ett A. Men det är så svårt att ta tag i det. Jag småpluggar lite hit och dit men jag behöver kötta. Fan.

Nu får det bli lite hederligt svenskt smågodis.

“Courage is the discovery that you may not win, and trying when you know you can lose.”

 Mitt senaste tillskott från Qwertee (jag vet, jag köper för många tröjor därifrån, men de är ju så fina). Eftersom bilden är relativt dålig så kan jag berätta att detta tryck består av Doctor Who (the tenth doctor i sin TARDIS), Harry Potter med den gyllene kvicken, Sherlock och John och en dalek. Jag älskar den. Och så fick jag en liten påse med haribobjörnar också, kan det bli bättre?

"Trust yourself. You know more than you think you do."

Nu har Stockholm Filmfestival kommit till ett slut och jag tänkte skriva lite om alla de filmer jag hann se.

Comic-Con Episode IV: A Fan's Hope, dokumentär av Morgan Spurlock. Detta var den första filmen jag såg och jag tror det gjorde att jag uppskattade den lite mer än vad jag annars skulle. Men den var riktigt bra, väldigt nördig och härlig. Man fick följa med olika personer som av olika anledning skulle till comic-con. Det var ett par som firade sin ettårsdag där med att killen friade och då kom mina sentimentala hellgrengener fram och jag blev lite tårögd.
Hysteria, komedi av Tanya Wexler. Den enda filmen som jag såg tillsammans med nån! Den var inte så bra som jag trodde den skulle vara. Men den var ändå helt okej. Dialogen irriterade mig lite och handlingen var väldigt kliché men förutom det var den väldigt underhållande.
A Dangerous Method, drama av David Cronenberg. Återigen en film som inte var så bra som jag trodde den skulle vara, men ändå var helt okej. Den var väldigt intressant och mörk. Intriguing skulle jag vilja säga. Viggo Mortensen var fantastisk som Freud och efter filmens slut blev det ett litet skype-samtal med Herr Mortensen himself. Det var väldigt spännande.
Tinker, Tailor, Soldier, Spy, spiondrama av Thomas Alfredson. En del filmer ser man och är helt lyrisk över i efterhand och tycker att det var den bästa filmen man någonsin sett. Sen när man fått tid att reflektera över det inser man att den var nog inte så bra som man först tyckt. Sen finns det de filmer man ser och är rätt så likgiltig till efteråt och när man fått tid att reflektera inser man att det var nog ganska så bra ändå. TTSP hör till den senare kategorin. Jag hade oerhört höga förväntningar inför den här filmen. TTSP var anledningen till att jag ens köpte ett medlemskort och ville se filmer i denna festival. Det är svårt att nå upp till sådan förväntningar. Så den första känslan var besvikelse. Men med reflektion har jag insett att den ändå var ganska bra. Jag älskade miljöerna, musiken och såklart skådespelarna. Utan alla fantastiska skådespelare skulle inte denna film vara mycket att ha. Gary Oldman, Benedict Cumberbatch, Colin Firth, Tom Hardy och John Hurt. Alldeles fantastiska.
Project Nim, dokumentär av James Marsch. En väldigt fin och upprörande dokumentär om schimpansen Nim som skulle lära sig att tala teckenspråk och hans livsresa. Det fanns många stunder man satt med tårar i ögonen under denna dokumentär.
Like Crazy, drama av Drake Doremus. Det här var nog den bästa filmen jag såg under hela festivalen. Jag hade läst en intervju med skådespelarna tidigare på dagen där de sa att mestadelen av filmen var improviserad och hela artikeln gav mig en känsla av att filmen inte var så bra. Så jag kom in med låga förväntningar och blev helt blown away. Det var en jättefin, underbar, sorglig, härligt, mysig film. Med fantastisk musik också. Man märkte att vissa saker var improviserade men det gjorde det hela bättre, mycket mer verkligt. Och ett bitterljuvt slut.
Miss Representation, dokumentär av Jennifer Siebel Newsom. Denna dokumentär handlar om hur media framställer kvinnor och allmänt hur kvinnor har det i USA. Ytterst jävla upprörande. När jag gick därifrån var jag både ledsen och arg och kände att jag bara ville göra något drastiskt för att ändra på världen. Sådan dokumentärer gillar jag.

Och det var det. Jag skulle ha velat gå på flera filmer, speciellt Shame, Martha Marcy May Marlene och Damsels in Distress. Den sistnämnda hade jag till och med biljett till men biografen låg helt åt helvete så jag hittade inte dit. Jag är fortfarande lite bitter över det.
Jag längtar till nästa år, det ska bli spännande att se vad som kommer då.

Hela den här veckan har varit helt crazy. Jag har inte haft en enda lugn stund. Det har bara varit att gå upp, jobba, gå i skolan, jobba, filmfestival, sova, upp och så allt om igen. Och det konstiga är att jag har gillat det. Det har känts härligt att ha så mycket att göra vilket är helt olikt mig. Hur ska jag hantera nästa vecka?

Tentaplugg.

“We are always getting ready to live, but never living”

Idag fick jag paket från Ann Arbor och team starkid. Jag köpte the headband för att ha till min utklädnad till musikalkakan och passade på att köpa de klassiska solglasögonen också. Nu kan jag se ut som Darren Criss, Joey Richter och Brian Holden.

I helgen gick jag äntligen på några filmer på Stockholms filmfestival. Det blev en dokumentär om Comic-Con och Hysteria, båda var väldigt bra. Imorgon blir det A Dangerous Method och på torsdag får jag äntligen, äntligen, se Tinker, Tailor, Soldier, Spy. Jag hoppas kunna klämma in några fler filmer under veckan också, måste få lite valuta för mitt medlemskort.

Och idag fick jag tillbaka min biopsykologi tenta och jag fick B! Jag var inte alls beredd på det så jag är överlycklig. Speciellt eftersom detta betyder att jag fortfarande har chans att få A på hela kursen om jag nailar de två återstående tentorna. Kognitionen blir det nog relativt lätt med, utvecklingspsykologin får vi se. Jag är motiverad som fan i alla fall.

"I would rather feel things in extreme than not at all."

Jesus vad jag är trött. Vaknat mitt i natten av att min brandvarnare pep sådär en gång i minuten. Jag blev ytterst förvirrad eftersom jag inte riktigt var vid medvetande och hann somna om emellan pipningarna. Inte mycket kvalitésömn där inte.

Jag satt och skrev ner mitt schema av det som är kvar av psykologikursen och jag blir bara omotiverad. Den enda egentliga anledningen till detta är att utvecklingspsykologin börjar direkt efter kognitionen, dagen efter tentan. Och det gör mig så trött. När vi fick en dag ledigt emellan biopsykologi och kognitionen så var det det härligaste jag varit med om. En dag, det är allt jag begär! Men icke.

Jag kan inte sluta lyssna på soundtracket till Starship. Jag tror det var väldigt bra att Darren Criss inte var med i den, det gav mig möjlighet att lägga märke till alla andra starkids. Darren Criss var ju anledningen till att jag kollade upp AVPM och sen hittade allt annat Team Starkid har gjort, men med all hype som är kring honom nu börjar jag bli lite irriterad. Så då är det fint att det finns massor andra starkids som är lika fina.

"The universe is full of magical things, patiently waiting for our wits to grow sharper."

Jag har suttit och sett Team Starkids nyaste musikal (som egentligen är ganska gammal men jag är seg) och jag hade nästan glömt hur jävla bra de är. Visst de är amatörer och en del av dem har väl inte de bästa rösterna men alla har blivit så mycket bättre från tidigare musikaler och han som var Dumbledore i AVPM har en sådan fantastisk röst att jag blir alldeles glad.

Jag borde gå och lägga mig. Men jag är så rastlös.

Imorgon blir en fin dag. Dels den efterlängtade återkomsten av bästaste Jenny och sedan kommer mami och Jakob och Peter. Plus: sovmorgon.

"When you cannot make up your mind which of two evenly balanced courses of action you should take - choose the bolder."

Biologisk psykologi avklarad. Äntligen. Tentan var väl inte svinsvår men inte speciellt lätt heller. Jag var lyrisk efteråt för att det var slut men nu, ju mer jag tänker på den, desto sämre känns det. Jag tror på ett C, hoppas ändå på ett B. Kommer kanske få D. Varpå jag dör.
Det finns en ytterst söt redhead som har suttit nära mig på båda tentorna. Han distraherar mig med sin gingerness. Det är inte bra. Men jag har aldrig sett honom på föreläsningarna så jag antar han är i förmiddagsgruppen. FML.
Kognition verkar däremot sjukt intressant och idag hade vi föreläsning med Torun igen, jag älskar Torun.

Idag har jag hoppats på människor, tappat hoppet om människor och sedan fått tillbaka allt hopp. Jag tappade min mobil. Eller jag glömde den snarare. På en jävla bänk. Fråga mig inte hur det gick till för det vet jag inte. Men jag trodde jag hade lämnat den på tåget och tänkte att någon god själ kanske hade plockat upp den så jag lånade Jennys (Plantaber, inte Wahlberg, JENNY KOM HEM) telefon och ringde men icke. Det var då jag tappade hoppet. Och satt på introduktionen och hade panik. Men sen ringde Jennys telefon och någon snäll tant hade hittat den på en bänk på tågstationen vid Ösby och lämnade in den till en affär där och jag kunde senare hämta den. Jag älskar när man får bevis på att mänskligheten är hjälpsam.

Halloween har svischat förbi och gjort mig otroligt sugen på att klä ut mig. Så jag ska ta mig tusan åka till Gotland till musikalkakan. Fan va kul.

Nu har jag höstlov, vilket är väldigt skönt. Det blir väl egentligen inte mycket till lov eftersom jag har skola imorgon. LÅnghelg kan man säga. Det var konstigt jobbigt att säga hejdå till barnen. Harald var allmänt kramig och vi satt och myste hur länge som helst. Satt och vaggade honom i min famn och sjöng för honom. Och när jag viskar "Jag älskar dig" och han tittar på mig och säger "Jag älskar dig också" så påverkade det mig mer än vad jag trodde. Sötaste Harald.

"The future is purchased by the present."

Jag har spenderat hela veckan med näsan i psykologiböcker. Jag har pluggat som en tok och ändå så kan jag inte så mycket. Fuck it. Och ångest över högskoleprovet har hängt över mig hela tiden. Och nu när det är över är det inte mycket bättre. Jag var väldigt medveten om att mattedelarna gick åt helvete men det kändes väldigt bra på svenska/engelskadelarna, men när jag rättade så gick det inte speciellt bättre där, eller inte på den första i alla fall. Och jag har redan börjat få ångest över att jag måste göra det igen i vår.

Och allting jag skriver verkar inte riktigt passa ihop, jag antar att det är en bieffekt av att få hjärnan förvandlade till mos av ett omöjligt jävla prov med omöjlig jävla matte.

Nu ska jag äta lite tårta som jag fick av Nina när jag kom hem. Om jag någonsin har förtjänat tårta så är det nu. Damn it.

"Sometimes only one person is missing and the whole world seems depopulated."

Den här veckan har bjudit på många exalterade nyheter för framtiden.

1.Den 5 november kommer mamma, Jakob och Peter upp till Stockholm och så ska vi gå och se Spamalot!
2. Mellan den 9 och den 20 november är det Stockholms filmfestival och jag har redan införskaffat medlemskort och köpt biljetter till visningarna av "Tinker, Tailor, Soldier, Spy" och "A Dangerous Method". Det verkar som det blir nästan minst en film om dagen hela den perioden, and I'm excited!

3. Av en händelse öppnade jag ett av de många mail som EF skickar till mig för att jag någon gång i tiden skickat efter broschyrer från dem. Efter lite vidare-klickning hittade jag ett program som är Pre-masters och som låter alldeles fantastiskt. Under 6 eller 9 månader får man bo i det landet man sedan vill ta sin masters i och så får man plugga akademisk engelska och förbereda sig inför GRE-proven och man får hjälp inför allt vad det innebär att söka till ett amerikanskt universitet. Dock har jag inte hittat priset för detta ännu men jag inväntar broschyrer och samtal från EF och jag är exalterad.

Resten av kvällen ska spenderas på övervåningen med pizza och barnvaktsjobb. Inte fy skam.

(Och ja, jag måste nämna det. Fan ta biologisk psykologi. Och ännu värre, det där förbannade högskoleprovet. Jag kommer att dö.)

"Nobody who ever gave his best regretted it."

Att skriva vetenskapliga artiklar= svårt, jobbig, ångestframkallande. Johannas framtidsplaner: Skriva vetenskapliga artiklar for the rest of her fucking life. Damn.

Jag vet inte om det är någon sorts effekt på stress eller om jag har en oupptäckt hjärntumör som gör att min hjärna sakta ruttnar men jag känner hur jag den senaste tiden har så svårt att koncentrera mig och jag glömmer bort saker hela tiden. Jag kan t.ex. sitta och läsa kurslitteraturen och under denna tid komma på någon jättebra slutsats. När jag då lägger ner boken för att skriva ner det så har tanken försvunnit. Och det händer hela tiden nu. Det är så oerhört frustrerande.

Jag börjar också få allt svårare att skilja mellan svenska och engelska. All kurslitteratur är på engelska men alla uppgifter skrivs på svenska. Den delen går fint, man översätter väldigt automatiskt och det är inte en process jag tänker på. Men däremot i vardagen kommer jag allt oftare på mig själv att inte på vad vissa saker heter på svenska. Det händer att jag inte hittar enkla engelska ord ibland också men inte alls lika ofta. Det verkar som om hela jag håller på att deteriorate (som heter vad på svenska?) Vilket inte känns så kul eftersom jag är precis i början på min akademiska karriär. Hjälp?

“Yesterday is not ours to recover, but tomorrow is ours to win or lose.”

Idag hade jag en föreläsning om Sensorisk Perception. Vilket tydligen innebar att vi skulle lära oss detaljerad information om bl.a. ögat och örats anatomi. Ytterst fucking orelevant så jag gick hem efter två timmar. Jag är så dålig på att gå på föreläsningar/stanna på föreläsningar nu för tiden. Jävla biologisk psykologi. Jag tror dock att det inte är någon biologisk psykologi på Psykologi II kursen vilket gör mig glad.

Innan jag begav mig av på sagda föreläsning snubblade jag över en Sherlock fanfiction. Jag brukar alltid säga att jag inte gillar att läsa fanfictions för sådana saker jag verkligen gillar men på något sätt brukar det alltid sluta med att jag sitter där ändå och läser de där förbannade fanficsen. Just den här ficen var i alla fall helt jävla underbar. Karaktärerna var väldigt trovärdiga, Sherlock var väldigt "in character" vilket är sällsynt bland Sherlock-fics, och hela handlingen var bara allmänt genomtänkt och bra. Den fick mig till och med att prata för mig själv när jag läste vilket bara händer när jag läser något riktigt bra så att jag känner ett behov av att kommentera det högt för mig själv. Anyways så blev jag tvungen att gå och jobba innan jag kunde läsa sista kapitlet och det var sjukt spännande och jag kunde inte riktigt koncentrera mig på barnen för jag ville bare ner i mitt rum och läsa. Och sen blir det så jävla antiklimax. För allting löser sig jättefint, so far so good, men sen så ska Sherlock och John gå och bli ihop. För i helvete. Det finns fan inga fanfics utan slash nu förtiden. Och jag brukar vanligtvis acceptera all slash inom the Sherlock-fandom. När det bara är ett antytt förhållande mellan Sherlock och John, typ som i serien och till och med i ACD-böckerna, så gillar jag det och tycker det är underhållande. Men när det sen blir konkret i fanfics så blir jag bara irriterad. Varför måste alla göra denna epic bromance till ett romantiskt förhållande? Goddammnit

In other news så är det en annan sak som frustrerar mig för tillfället. Jag undrar hur det kommer sig att när jag skriver något som jag i slutändan blir stolt över, något som jag visar upp för andra, något som jag vill ska bli någonting, så går det så trögt? Jag får ofta piska mig själv för att få ur orden. Men sen så kommer sådana här idéer, story-idéer som bara bubblar i huvudet så länge så att jag till slut måste skriva ner dem. Och då bara rinner det ur fingrarna på mig. Då kan jag sätta mig vid datorn, börja skriva, och sen titta upp och märka att det har gått två timmar. Och de är ofta inte särskilt bra, de är inte sådana storys jag vill visa folk sen, inte något som jag känner jag är stolt över. Inte för att det är något pinsamt innehåll, de är bara så annorlunda av någon outgrundlig anledning. Såntdär jag skriver enbart för mig själv.

Förövrigt så kan jag av någon konstig anledning inte få denna mans ansikte ur mitt huvud för tillfället.

Tom Hiddleston, why you haunt my thoughts?

Hejra.

"Sometimes I wish that I was the weather, you'd bring me up in conversation forever. And when it rained, I'd be the talk of the day."

Jag anmälde mig nyss till kurser för vårterminen. Psykologi II och juridisk översiktskurs på distans, förstahand från Uppsalas Universitet, andrahand från Högskoland på Gotland. Det känns otroligt vuxet att söka till en fortsättningskurs. Jag undrar dock hur jag ska överleva våren. Psykologi I har hittills varit ytterst intensiv och jag kan inte tänka mig att psykologi II, där man förövrigt läser två delkurser parallellt under hela kursens gång, kommer vara mindre ansträngande. Plus att jag då ska läsa en distanskurs. Jag är alldeles för inne på att bli klar med min utbildning till 2013. Det gäller att bli disciplinerad till våren. Yeah right.

"No man is ever old enough to know better."

Bara för jag har tråkigt tänkte jag visa lite GIFs som jag använder mig av på Tumblr. GIFs fascinerar mig, det är precis som i Harry Potter. Bilder som rör mig. Jag gillart.

När man kanske publicerar en fin bild eller läser chockerande inlägg: en svimmande Sheldon Cooper.

När man tycker något är väldigt roligt kan man antingen använda sig av en skrattande David Tennant....

Eller en skrattande Martin Freeman.

När något är sorgligt finns det också flera alternativ. En gråtande Billie Piper/Rose Tyler....

Eller återigen Martin Freeman.

Eller också David Tennant.

Man kan också ta hjälp av en liten Benedict/Sherlock gif, där han egentligen är drogad men med en liten finns text kan allt det ändras.

Davdi Tennant kan man använda sig av till allt verkar det som. Här är man kanske glad, kanske ledsen, vem vet?

Samma med denna gif med Jason Sudeikis.

Ibland vill man lägga upp en virtuell kram och då kan man använda sig av Darren Criss och Joey Richter från A very Potter musical.




Eller Benedict Cumberbatch och Hugh Laurie:

Ibland så finns det gifs som inte riktigt går att förklara men som är roliga ändå. Som Benedict/Sherlock som poppar upp.

Eller en väldigt glad Doctor/David Tennant.

Några dansande gifs finns det med. Här är det Jason Sudeikis.

Och här är det Tina Fey.

Speaking of Tina Fey så kan man använda sig av den här med.

Ibland vill man vinka, kanske till nya followers. Då kan man ta hjälp av Jason Sudeikis....

Eller Charlie McDonnell.






Blir man exalterad kan man återigen använda sig av Jason Sudeikis. (Varför har jag så många gifs med Jason Sudeikis?)

Om man blir glad; denna snubbe som jag inte riktigt vet vem det är.








Om man blir exalterad över fina bilder:

Benedict/Sherlock







Eller Benedict/Sherlock:


Ibland behövs det lite winks.

Provided by John Barrowman and Martin Freeman.

Ett exempel både på en wink och på hur en text kan ändra en gif totalt. Det Sherlock/Benedict egentligen säger är "Afternoon" men med en text till så ser det verkligen ut som han säger "I love you".

Jag vet inte vad det är Snape/Alan Rickman egentligen säger här. Men det är kul.


Lite Mycroft/Mark Gatiss där.
Visdomsord från Amy Poehler och Tina Fey:

Ett vanligt uttryck på Tumblr ofta ackompenjerat med olika gifs.

Ibland kanske man blir förvånad:

Eller upprörd:

Och ibland så:

Ja jag vet inte.

Helt enkelt så tycker jag det är väldigt roligt med gifs. Och anledningen till detta inlägg är att jag måste skriva en labbrapport till Biologisk Psykologi. Procrastinating big time.
Istället blir det: