“There are no bad pictures; that's just how your face looks sometimes.”

Julen börjar bli mer och mer närvarande. I fredags var det julbord på IKEA, och vi var såklart där. Även om det inte är världens bästa kvalitet så är det alltid mys med lite svenska traditioner mitt i allt amerikanskt. Finns ingen tid jag blir så patriotisk som i juletider!

Igår fortsatte de svenska jultraditionerna med lucia med Svenska Kyrkan. Även om de bästa lucia-firanden är antingen de man själv är med i eller de som är framförda av 3- till 5-åringar, så var det ändå mys.

Idag blev det amerikanskt igen då vi för tillfället är i Connecticut för att klä granen. Eggnog och kinamat på det. God Jul!

I mindre mysiga nyheter så har vi haft bedbugs i lägenheten, även det väldigt amerikanskt. Nu har vi haft två behandlingar med sprayat gift överallt och inga bett på en vecka. Hoppas dom verkligen är borta nu, börjar bli jobbigt att leva ur plastsäckar nu. Kan jag bara få en mysig jul utan hinder? Och snälla kan mina finals gå bra? Det skulle bara fint tack!

"Normality is a paved road: It’s comfortable to walk, but no flowers grow on it.”

Är trött på att börja varje inlägg med att säga hur länge sen det var jag skrev. Så nu får det mest vara mellan raderna.

Vi tar allt i lite punktform för att vara mer effektiv!

- Sommaren tog slut och snart är till och med första terminen av doktorandprogrammet slut! Det är ytterst intensivt mest hela tiden och fröken Johanna har fått börja lära sig att man inte kan vara bäst hela tiden.

- Andrea, min kompis från masterprogrammet, gick och gifte sig i oktober. Första bröllopet jag varit på sen jag var typ sex år gammal. Det var väldigt mysigt och fint och Ryan och jag råkade på världens trevligaste Uber-förare som körde oss hem till Manhattan från New Jersey mitt i natten. Människor från NJ är fantastiska!

- Oktober bjöd även på Halloween och således herr Evans födelsedag. På lördagen innan gick vi till ett haunted house, Blood Manor, som var väldigt undervälmande (är det ett ord på svenska?) och inte riktigt värt pengarna och väntan. Sen åt vi pizza på John's. Allt utklädda som viktorianska ninjor. På självaste Halloween, efter en massa midterms, klädde vi ut oss igen och begav oss till West Village för lite Halloween-parad, Mighty Quinn's och glass från Ample Hills. Sen tillbaka till Hamilton Heights för massa paket och mys. Jag tror 27-åringen var nöjd.

- Nu kan jag inte riktigt bestämma mig om jag vill fortsätta vara besatt av pumpa-smakande saker eller redan börja bli besatt av pepparmint-smakande. Det är ju så svårt att vänta på julen trots att thanksgiving kommer först. Fast nu är frysen full av lussebullar från IKEA i alla fall. Jag är redo.

-Fy tusan vad jag älskar sushi med plantains!

Godnatt!

Världens absolut godaste cheescake har vi nu hittat på Georgia's Bakery nära Columbus Circle. Mumma!

“‎If you keep thinking about what you want to do or what you hope will happen, you don't do it, and it won't happen.”

Nu blev det sådär länge sen igen. Jag är en dålig bloggskrivare.

Trots att New York fortfarande bjuder på runt 30 grader värme, känns det som sommaren börjar ta slut nu. Idag är det Labor Day, USAs inofficiella sista dag på sommaren, så det är kanske det som gör det. Ryan och jag "firar" genom planerad kickboxning, lunch och glass på Ample Hills. Det blir nog en himla fin måndag!

Skolan har börjat och det är lite överväldigande med allt man måste läsa. Har blivit tillsagd att livet som doktorand egentligen mest handlar om att lära sig hur mycket man MÅSTE läsa. Eftersom det är precis i början och jag är som jag är: allt. Det tar sin tid.

Innan sommaren försvann tillfälligt i helgen så åkte jag och Ryan till Fire Island. Det är en lång, smal ö utanför Long Island med mysiga stränder men livsfarligt vatten. Det finns inga bilar och alla husen är byggda på höga träpelare. Som en bubbla en stund från stan. Behövlig vila för R som jobbar skiten ur sig och för mig som stressar skiten ur mig. Fint med öar ibland.

"Is my malfunction so surprising 'cause I always seem so stable and bright?"

Har lyssnat igenom Ben Folds nyaste album och fått en nytändning, jisstus vad jag älskar den mannens musik! Köpte förövrigt biljetter till hans konsert i New Jersey i September, äntligen soloturné! Ytterst exalterad!

Sommaren springer förbi på Gotland. Allt är lite annorlunda då jag bor i stan med mamma istället för välkända Hörsne. Det har lett till att det är lättare att spontant gå ner på stan eller mysigare att bara ta en promenad, men det var ändå lite jobbigt att vänja sig vid. Det var mycket hemlängtan de första dagarna, men som med allt så landar man till slut i det. Känns ändå skönt att veta att jag får snart komma hem till trygga Manhattan igen. Aldrig hade jag väl trott att jag skulle skriva så.

Om cirka en vecka kommer Ryan och hälsar på och äntligen får jag lite mer ordentlig semester. Det blir Gröna Lund, hotellnätter, fika och mys. 

Men jag har haft några mysiga lediga dagar redan, bildkavalkad!

Imperfection is beauty, madness is genius and it's better to be absolutely ridiculous than absolutely boring.

Sitter på Newark flygplats och väntar på att få gå planet. Fem timmar nattflyg följt av ett kort stopp på Island och sen framme i Stockholm efter lunch imorgon. Jag är redan helt slut. Men jag och Ryan hade en fin sista dag tillsammans. Solig lunch i Madison Square Park, Pokemon spelande hemma och glass på Ample Hills. Nu väntar Sverige där jag vill ha midsommar, träffa min systerdotter, umgås mycket med mami och Jenny och försöka att inte dö av långa pass på jobbet. Plus att jag ska skriva min del av ett långt kapitel vi Kassin lab people ska skriva. Hur var det där med sommarlov?

Nu hoppas jag att flyget går snabbt och smärtfritt och att de har bra filmer!

“I realized when you look at your mother, you are looking at the purest love you will ever know.”

En fin vecka med mamma-besök börjar gå mot sitt slut. Det har blivit Connecticut-besök, examen, båttur, Broadway, soleld på Smorgasburg och en massa mat i allmänhet. Till och med vädret har varit med oss, för det mesta. Fråga är hur det blir att återgå till vardagen, som inte alls är särskild vardaglig längre. Skolan är slut, mastern är klar, mami har åkt hem. Vad blir det nu?

Human beings make life so interesting. Do you know that in a universe so full of wonders, they have managed to invent boredom?

Det var länge sen man kände såhär. Uttråkad. Allt är klart och nu är det bara forskning och att köra deltagare tills jag åker hem till ön. Och dess deltagare gillar ibland inte att dyka upp. Och när jag förut sett det som en paus där jag kan få tid att plugga, har jag nu inget att fylla luckorna med. Jag är så uttråkad!

Idag är det the graduate hooding ceremony, vilket är som en liten mini-examen för bara master studenterna. Jag är himla exalterad, även fast jag inte riktigt vet vad som kommer hända. Men jag kommer få ha på mig min cap and gown iaf, lite förspel tills nästa onsdag.

Och det har varit en hemsk vår hittils vädermässigt men det var som att idag så bestämde sig vädret för att bara slå om och köra på sommar direkt. Över 30 grader och strålande sol. Och det verkar som det håller i sig! Ge mig nån dag och så kommer jag klaga på värmen, men jisstus vad glad jag är att solen har kommit tillbaka!

Det dåliga är att med bra väder kommer en himlans massa myggor. Och de äter mig levande.

“Stories of imagination tend to upset those without one.”

Ja det lyckades väl ändå bli ny månad ändå. Men för första gången på en väldigt lång tid har jag lite downtime. Sitter på en konferens som har en poster presentation, det blir snabbt tråkigt.

Nu är snart terminen slut! Nu är snart min master slut! En uppsats ska lämnas in och sen är det dags för massa examensgrejer. Och sen sommarlov! Men innan dess kommer mami och än en gång ska vi turista i New York.

Förra veckan fick jag reda på att jag fått ett akademiskt pris, Robert S Morrow prize, för ett perfekt 4.0 GPA. Jag fick reda på detta ungefär fem minuter innan ceremonin så där var jag i jeans och t-shirt medan alla andra var uppklädda till tänderna. Men det var ändå trevligt att få ta del av det. Idag har jag presenterar två forskningsstudier och som sagt, snart är allt slut.

Jag behöver en paus.

“What you don't understand, you can make mean anything.”

Ibland så skippar man att uppdatera på mer än en månad. För ibland kommer det sådana där tider när man har så mycket att göra att minsta stund man får över måste gå till att haplöst surfa runt på facebook och instagram och inte göra något så involverat som att blogga. Men det är då jag måste påminna mig själv om att jag gör det här för min skull, för att jag ska kunna gå tillbaka och se vad jag gjorde då och då. Så nu är det dags!

De mest spännande grejerna har ju hänt under denna bloggtorka, Ph.D programmet och resan till Disneyworld. Men jag är lite för lat för att skriva mer om det, det var så länge sen i min värld nu också. Som tur är så är iaf Disney väl dokumenterat på Facebook. Jag kan kort och gott säga att Disneyworld är en av de mest magiska platserna på jorden och jag vill ytterst gärna återvända en dag.

Jag har hunnit vara på min första professionella psykologikonferans i Atlanta, Georgia. Det var många föreläsningar och långa dagar men också mysiga labmiddagar och intressanta John Jay fester. Delade taxi med doktorandprogrammets program director på vägen hem, nu är man inne i det hela!

Det har varit påsk och jag och Ryan har gjort en massa wienersemlor till folk. Måste ju sprida med svenskhet till amerikat och om det dessutom betyder att jag får äta mer semlor så gör det mig himla glad.

En annan ytterst stor nyhet är att jag har gått och blivit moster! Nästan två veckor sen kom det en ny liten Hellgren och det känns ytterst surrealistiskt. Speciellt när mamma kallar sig själv mumma. Nu börjar vi alla bli gamla!

Det var min snabbuppdatering. Nu måste jag tillbaka till att skriva min thesis, hjälpa Dr. Stone med en resultatdel, skriva min del om ett falsk erkännande fall, arbeta med datan från min alibi-studie, skriva ett abstract, gå till gymmet, ha lektion och införskaffa middag. Puh. Jag återkommer, förhoppningsvis innan det hunnit bli ny månad igen.

“The aim of a PhD's to ensure that no one, including your advisor, understands what you're doing after the first couple of years.”

Ville ha något PhD relaterat som rubrik till dagens inlägg för den största nyheten sen sist är att: JAG KOM IN PÅ DOKTORANDPROGRAMMET PÅ JOHN JAY! Hela förra fredagen spenderades med massa intervjuer med John Jays fakultet och vid lunchtid på lördagen efter ringde det och Dr. Strange (så himla coolt namn, hon kommer från Nya Zeeland och har jättemysig dialekt) och meddelade att de erbjöd mig en plats på programmet. Har gått i en lycklig dimma sen dess. Ibland glömmer jag och börjar undra varför jag är så glad. Och sen slår det mig igen. Jag ska bli doktor!

Dr. Saul Kassin, forskningen kring falska erkännadens fader, är min huvudhandledare och Dr. Maria Hartwig, svensk forskare inom lögndetektion och intervju- och förhörstekniker är min andrahandledare. Och jag är så himla exalterad och vill bara hoppa över den här sista terminen av mastern och börja på min PhD. Det ska bli så himla kul!

“The love of knowledge is a kind of madness.”

Ända sedan beskedet om Interview Day så går det upp och ner. Ena dagen är jag glad och exalterad, andra så känner jag mer stressad och nere. Men det är väl så det får vara tills det är över. Tills den 19e då 12 ska blir 4. Hjälp.

Jag sökte till ett andra doktorandprogram, mest bara för att. Många reagerade så starkt på att jag bara skulle söka ett program så jag tänkte ha en andra ansökan mest för att kunna säga att jag sökte till en annan skola. Detta program heter House of Legal Psychology och är ett samarbete mellan tre skolor, Göteborgs Universitet, University of Portsmouth i England och Maastricht University i Nederländerna. Och på torsdag (om en vecka) blir det Skype-intervju för det programmet. Kanske en bra förberedelse?

Sedan jag bloggade sist har jag hunnit med att vara på mys-musikal (Aladdin), bakat wienersemlor, och haft ettårsdag med min fingris. Det känns lite konstigt det där. Att det gått ett år nu. Jag hade nog inte tänkt mig det här livet innan han dök upp. Och nu känns det som jag inte klarar mig utan honom. Och det gör mig lite rädd. För någon som alltid värderat sin självständighet högt känns det lite skrämmande. Men det finns ju så många positiva saker med det också. Jag vet inte, som allt i livet så är det med blandade känslor jag nu är en väldigt bunden kvinna :)

"There is no bad time for good news"

Idag började FIKA sälja semlor. Det är himla fint. Och himla lägligt, för idag fick jag ett mail som ledde till anledning att fira och semlor är himla bra för det.

"The Admissions Committee of the Psychology and Law PhD Program at the City University of New York has met and we are delighted to offer you the opportunity to attend Interview Day on Febuary 19th, 2016.

The committee was impressed with your qualifications and would like the opportunity to get to know you better, for you to learn more about us, and to show off our building—including new office and lab space."

IIIIHHHHH! Vilken himla lycka och lättnad!

Dessutom bokade vi vår Disney World resa häromdagen och det blev så att Interview Day är precis efter. Härlig semester i Orlando, sen hem till galna intervjuer. Jag är nervös och glad och rädd och fnittrig. 

“For last year's words belong to last year's language And next year's words await another voice.”

Nytt år har det redan hunnit bli. Har ännu inte behövt skriva datum på något vilket nog är tur för jag har verkligen inte fattat att det är 2016. 2016!

Mitt 2015 har nog varit ett av mina mest speciella år i livet. Jag träffade finaste, jag blev ihop med finaste, jag flyttade in med finaste. Jag blev mer involverad med skolan och forskning, jag skrev min thesis, jag sökte till Ph.D programmet. Jag flyttade från Washington Heights till Hamilton Heights. Allt i allt tror jag nog 2015 har vart ett himla bra år, även om det såklart funnits gråa dagar. Till och med svarta dagar. Sista delen av 2015, innan julledigheten tog över och gjorde allt magiskt, var stressigt. Vilket är varför jag känner mig ganska osugen på att kraven ska börja nu igen. Min online vinter-kurs började igår och det är redan mycket att göra. Jag orkar inte riktigt. Men det kommer väl.

Nyår spenderades, precis som för två år sedan, på Ayza Wine and Chocolate Bar i Midtown. Anledningen till att det blev samma är att det är himla svårt att hitta bra restauranger med rimligt pris på nyår. Alla har nämligen en fast meny, till ett fast, ofta hiskeligt pris. Plus att Ayza har den mest fantastiska (och enda) getost bruulen jag ätit. Den här gången hade jag i alla fall mycket trevligare sällskap. Det blev en mysmiddag med vin och champagne och sen begav vi oss hem för att se Grevinnan och Betjänten och spela Mario Kart. Himla fin nyår.

Nu är det väntan som tar över mina dagar. Jag har fått besked om att Ph.D kommitén ska mötas nästa vecka för att bestämma vilka sökande som får komma på intervju. Jag går i bitar. Vet inte hur jag kommer hantera det om jag inte ens blir kallad till intervju. Grejen är ju också den att om det blir ett negativt besked: allt negativt pang bom. Om det blir ett positivt besked: så är det ju ändå inte klart. Bara vidare till nästa rond, och sen ännu mer väntan. Jisstus, vad har jag gett mig in på?