"Out of intense complexities intense simplicities emerge."

Idag hände det. Idag blev statistik hemskt. Bara för att jag var tvungen att gå och säga att det inte var så farligt. T-test och hypotesprövningar och skit. Jag gillar det inte.

Idag har jag haft föreläsning i 5 timmar i sträck. 5 timmar! Ja, okej vi har tio minuters rast i timmen, men det hjälper inte så mycket. Jag höll till och med att somna på rättspsykologin och då vet man att det inte är okej. Jag är ännu inte så stressad som jag trodde jag skulle vara av den här terminen, (men då har jag iofs inte börjat ordentligt med jöken ännu) men jag är betydligt tröttare än vad jag trodde jag skulle vara. Det är inte bara det att det är långa dagar. På psykologi I gjorde det inget om man kände sig lite ointresserad och zonade ut ett tag. Men såna fasoner funkar inte nu. Under rättspsykologin så vill man verkligen lyssna så då är man alert hela tiden. På metod och statistik måste man lyssna för att förstå så då är man alert hela tiden. Och det är uttröttande att vara alert hela.tiden.

Sova?

"I'm a pessimist because of intelligence, but an optimist because of will"

Det är inte ofta som blogglusten faller på nu för tiden. Det är lite mycket, och det har inte ens dragit igång ordentligt ännu. Men jag tror ändå jag kommer klara det, jag har hopp om framtiden.

Vi tar en liten kronologisk lista.
1. Slutet av Sherlock. Fi fan i helvete vad deprimerande. Jag önskar bara jag kunde spola fram livet till 2013 så jag får se fortsättningen. En månad av 2012 har gått och jag vill redan ha 2013. Herrejisses.
2. Johan Glans på Norra Brunn. Tilde, Jesper och jag var och såg fantastisk standup med den fantastiska Johan Glans. Det var mycket detta som hindrade mig från att gå ner mig i post-sherlock depression. Jag var inte beredd på att skratta så mycket, men gud så kul det var. Jag älskar standup. Jag har nu säsongskort och kan gå hur mycket jag vill, helt gratis!
3. Psykologi 2! Och rättspsykologi! Vi har bara haft två lektioner än så länge (två på varje kurs egentligen) men det är redan ytterst roligt. Jag kan redan de mesta som föreläses om på rättspsykologin så jag kan koncentrera mig på att försöka styla så att min idol Sven ska märka mig. Sven Å Christianson, lite av en kändis inom rättspsykologin och jag blir starstruck varje gång jag ser honom. Sitter längst fram på lektionerna och flinar och skjuter in kommentarer "Är inte det som (insert fin rättspsykologisk teori här)?" och han får säga att "Jo, vi kommer till det snart." Och så kommer han till den teorin och ler och säger att "Det var det du pratade om" och så känner jag mig stolt och smart och glad. Jag älskar rättspsykologi. Vetenskaplig metod och statistik har ännu inte hunnit bli jobbig och hemskt men jag fasar lite över det.

Sen så vet jag inte riktigt mer vad som har hänt. Börjat plugga till högskoleprovet med Annelie fast jag upptäckte att jag inte behöver eftersom jag ändå är behörig till rättspsykologi 2 och inte behöver läsa rättspsykologi 1. Jag skulle iofs vilja det ändå men det är ju praktiskt taget exakt den kursen vi läser nu så Sven sa att det var onödigt. Och Svens ord är min lag.
Så mycket hopp om min rättspsykologiska framtid efter att ha börjat den här kursen. Tydligen är det inte så svårt att hitta jobb inom det ämnet som jag trodde. Och tydligen så gör det inget alls att man inte kommer att vara legitimerad psykolog. Thank jesus.

På inrådan av tumblr har jag börjat se på "Drew Carey's Improv-a-Ganza", vilket är ett val jag är mycket glad med. Jag sitter och kiknar av skratt hela tiden. Det är massor av komiker som improviserar fram olika scener på olika premisser och det är oftast helt sjukt kul. Jag undrar om Nina och Thomas tycker jag är helt konstigt som sitter och skrattar som en tok för mig själv i mitt rum. Oh well.

"Nothing In Moderation."

Inte för att vara negativ eller något men utvecklingspsykologi-tentan gick åt helvete. Jag tror till och med det finns risk för omtenta. Jag hoppas dock att det är som på gymnasiet när varje prov kändes skit men så gick det bra ändå. But I doubt it.

Jag lever i en svinstia för tillfället. Well, inte bokstavligen. Men veckan har gått åt till att plugga (eller egentligen sitta och göra ingenting och ha ångest över att plugga) så ingen städning har blivit gjord. Jag är väl inte direkt pedantisk men att ha det såhär stökigt får mig att må lite dåligt. I morgon blir det jag som städar rumpan av mig. Wohoo, helg. Städning.

Nästa vecka börjar skolan om igen men då får jag iaf läsa rättspsykologi och det gör mig lycklig. Vi har två böcker i den kursen varav jag redan äger den ena för den hade jag på vittnespsykologin också och den andra har jag redan läst. Hela boken. För nöjes skull. I love it.

På söndag är det sista avsnittet av Sherlock. The Reichenbach Fall. The Final Problem. The fucking end. Jag vill inte dö.

"There is no force so powerful as an idea whose time has come."

Ångest, ångest, ångest.

Vilken otrolig berg-och dalbana av känslor det har varit den senaste tiden. Att nyår inte blir så kul som man tror är kanske något man ska förvänta sig, det är en väldigt överskattad högtid. Sedan kom nya säsongen av Sherlock och fick mig på bättre humör. Sedan späddes lyckan på ännu mer när jag fick papper från Stockholms Universitet om Psykologi II och jag fick reda på att rättspsykologin är det första jag kommer läsa. Den lyckan blandades sedan med ångest när jag insåg hur otroligt mycket plugg jag kommer ha i vår. Det är inte ens komiskt. Ångesten förvärrades när jag märkte att tentan ligger just den veckan jag ska till fjällen. Fuck, fuck, fuck. Och så vaknade gamla rädslor över skidåkning upp.

Jag tror jag har lugnat ner mig nu. Jag har insett att allt inte är så jobbigt som jag tror. Men jag har lätt för det där, att ha lite för lätt att överreagera, för nära till de extrema känslorna. Total lyrisk lycka eller svartaste ångest. Inga gråzoner där inte. Förrän jag får lite perspektiv på saker och ting. Jistanes, lugna ner dig.

Just det, jag har numera en iPhone. Jag älskar den.