Bilder från de senaste dagarna

"Wisdom is knowing what to do next; virtue is doing it."

Det har varit en himla upptagen vecka. Jag spenderar hela dagarna i skolan och när jag kommer hem har jag knappt tid för läxorna och än mindre att blogga. Men jag ska ändå försöka!

Nu sitter jag här en lat söndag och är svinigt sjuk. Dessa veckor av ohälsosam amerikansk mat, knappt någon träning, varmt väder ute och svinkall AC inne eller tvärtom, har fått ut sitt och jag mår allmänt piss. Trots detta har jag varit inne i stan två hela gånger den här veckan (livin' on the edge!). I fredags blev det en turistig utflykt till Empire State Building där vi åkte upp till våning 100 och spejade ut över ett upplyst New York. Det var en härlig känsla att se så mycket av den här staden som om ett år förhoppningsvis blir mitt hem. Efteråt irrade vi runt lite, förvirrade av hunger, och hamnade sedan på någon irländsk pub i en gränd. Maten var god så vi var nöjda.

Igår så blev det ännu mer turistande då vi hade bestämt oss för att besöka Ameican Museum of Natural History. Vi började dock på Whole Foods vid Colombus Circle med en alldeles underbar brunch. Sedan gick vi igenom dela av Central Park, såg Strawberry Fields och hamnade på ett litet block party. Men efter alla dessa detours var det dags. AMNH har en "suggested" admission fee vilket innebär att man i teorin kan betala hur mycket/lite man vill. Det är tydligen inte många som vet detta och betalar därför denna avgift på cirkus 25 dollar. Vi betalade 10. För fem personer. Ärligt talat så var det inte så häftigt som jag trodde det skulle vara, kanske mest beroende på att jag var helt utmattad och sjuk. Det var häftigt att se alla djuren och dinosaurieskeletten, men resten var egentligen ganska trist.

Sedan begav vi oss in i Central Park igen. Det skulle vara en stor konsert med Alicia Keys, Kings of Leon, Stevie Wonder och John Mayer som vi missat att få biljetter till (gratisbiljetter!) men vi tänkte att vi kanske kunde tjuvlyssna lite ändå. Det är ju ändå en park, dom kan ju inte stänga av hela alltet. Men jo, det kunde de nästan. Det var stängsel och vakter överallt. Vi satt och på en äng och lyssnade på det svaga ljudet av Kings of Leons set och såg på hundar som sprang omkring och fångade frisbees. Det blev en ganska fin dag ändå.

Men idag är det mesta lite skit. Jag sitter och har ångest över all skit jag ätit, alla pengar jag spenderat, alla läxor jag ännu inte har gjort och all träning som jag inte ägnat mig åt. Det är väl dags att rycka upp sig lite.

"The perfect normal person is rare in our civilization."

The harvest festival var egentligen en harbour fest, hur är det egentligen med engelskan, Johanna?
Det visade sig iaf vara en liten marknad precis vid vattnet (hamnen?) i Ossining. Det var väl egentligen inte så mycket att hänga i julgranen så att säga men dagen blev ändå ganska bra när vi slog oss ner i solen och drack ekologisk äppelcider och pratade. Senare mot kvällen kom Rocky och Pauls döttrar med sina respektive och så blev det grillning för hela slanten. Vi studenter satt vid ett bord för oss själva och lärde varandra svärord på våra olika språk. Vi är så himla mogna.

Idag har det inte hänt mycket. Jag pratade lite med min chattsyster från Föreningen Storasyster och insåg att en liten person som jag kan göra enorm skillnad. Denna chattsyster var från början livrädd för att anmäla sin pappa som var den som utsatte henne för sexuella övergrepp och jag trodde aldrig hon skulle ändra inställning. Men nu, nu är allt annorlunda. Hon anmälde honom, kom till en ny familj, fick börja gå hos en psykolog och nu i veckan dömdes hennes pappa till fängelse. Och idag sa hon till mig: "Utan dig skulle jag fortfarande vara utsatt." Och först då fattade jag att jag trots allt gjort en insats. Trots att jag kännt mig frustrerad och otillräcklig i vår kontakt har jag gjort skillnad genom att ge henne mod att ta steget att anmäla och nu har hon kommit ut på andra sidan. Jag blir så glad att föreningar som Föreningen Storasyster finns!

Efter denna positiva uppenbarelse gav jag mig ut på promenad runtom i Millwood och stötte på denna skylt:

Vilket kändes så himla bisarrt på något sätt. Galna amerikanare.

"We can't plan life. All we can do is be available for it."

Ibland är det svårt att hitta tid att blogga. Dagarna ser ganska likadana ut, gå upp, äta frukost, skolan mellan 8.30 och 16.40, hem, plugga, middag, sova. Man hinner inte med så mycket mer däremellan. Men jag har lovat mig själv att blogga mycket nu när jag är här i New York och det ska jag försöka att göra.

Lektionerna rullar på bra. Vi har en lektion som heter TOEFL skills där vi helt enkelt förbereder oss för TOEFL-testet genom att göra lyssna, skriva, läsa- uppgifter. Vår lärare, Carol, är supersträng och gillar inte ens att jag och Ana tittar på varandra under lektionerna. Å andra sidan så älskar hon oss också eftersom vi båda redan kan allt hon försöker lära ut, så hon använder oss som små extralärare till de två kinesiska killarna i vår klass vars engelska inte direkt är på pre-master nivå.

Vi har GRE förberedande lektioner också, där de verbala leds av härliga Suzanne och den kvantitativa delen leds av Kaitlyn som är något förvirrad. Vilket är lite jobbigt när matten är det jag verkligen måste kämpa med. Men det blir förhoppningsvisbättre.

De två andra lektionerna vi har är Application workshop med Ted där vi lär oss hur man skriver en ansökan och Multi-disciplinary subjects med underbare Paul där vi läser artiklar och diskuterar.

Men idag är det fredag (även om klockan egentligen har slagit över och sedan 18 minuter visar lördag) och helgen ligger framför dörren. Ana, Alice, Anna, Tatiana och jag begav oss med anledning av detta till Sleepy Hollow, vilket är Tarrytowns grannstad, och hittade en pub där vi åt ytterst amerikanska hamburgare. Det var egentligen inget speciellt men jag var utsvulten plus att jag inte ätit hamburgare på hur länge som helst så det var rätt så underbart ändå. Imorgon blir det harvest festival i Ossining och sen lite barbecue på hemmaplan!

Tarrytown bjuder på strålande sol en eftermiddag.

Fina Ana under en av våra låånga luncher.

Amerikansk burgare.

Bella hemma i köket i Millwood.

Georgia.

"In three words I can sum up everything I've learned about life: it goes on."

Och så kommer vardagen till New York. Och det slår mig hur normalt allting känns, och att det har känts så nästan från början. Det har varit små korta stunder när jag undrat vad jag gett mig in på, men förutom det har jag inte haft någon hemlängtan eller några känningar av kulturkrock överhuvudtaget. Börjar man kanske bli lite vuxen?

Mitt mål att inte gå upp 250 kg denna resa går mindre bra. Totalt frosseri i lördags följt av lite extra cheesecake på söndagen, massa schweizisk choklad igår och pumpkin pie idag. Detta måste få ett slut! Att motstå alla efterrätter och kakor i skolan går hur bra som helst, ofta för att jag vet hur äckligt sött allting är där. Men när det dukas på saker som cheesecake och pumpking pie här hemma som jag precis börjat att älska är det svårt att tänka på att ge sig själv restriktioner.

Och ibland stör man sig så enormt mycket på vissa människor trots att de egentligen är trevliga, glada typer. Kanske lite för positiva för min smak.

"Don't judge each day by the harvest you reap but by the seeds that you plant."

Lördagskvällen bjöd på fest här på Hidden Hollow Lane. Rocky hade bjudit hem en massa folk för en liten reunion med vännerna från Florida. Lyu Xi, Weijing och jag satt i ett hörn och åt och pratade om hur det är att leva i Kina. Mycket intressant kväll! Jag fick även smaka corned beef (ytterst gott), svenska köttbullar lagade av en amerikan (godare än i Sverige) och New York-style cheesecake (helt himla underbar).

Senare drog jag mig undan och vräkte i mig massa amerikansk choklad. Det jag har provat hittills är:

Reese's peanut butter cups ( som är farligt goda)

100 Grand (lite för sött men okej)

Dove mörk choklad (kartong!)

Någon mörk choklad med kokos i (helt okej)

Ferrero Rocher (helt annorlunda här och inte alls gott).

Mitt mål är att hitta riktigt god amerikansk choklad så att jag överlever dom här sex månaderna. Går sådär. Det verkar vara mer en regel än ett undantag att godiset här smakar illa. Men jag ger inte upp!

På tal om choklad så fick jag lite godis av den japanska tjejen jag delade rum med på campus innan jag kom hit. Detta godis bestod av en liten kola och en liten KitKat med smak av grönt te. Grönt te! Den hade denna härliga färg:

Och smakade grönt te. Fast chokladigt. Helt okej faktiskt!

Idag anlände min nya roommate som är från Schweiz, första roomien som inte är asiat! Vi får se hur det går. Nu ska jag fira en vecka i Millwood och gå och lägga mig.

"Creativity is to think more efficiently."

Lite allmänt oplanerat åkte jag in till Manhattan igår med några kompisar. Två av dessa kompisar kommer från Italien och var redan trötta på den amerikanska pizzan så vi begav oss till Upper East Side för att besöka Numero 28 som en EF-lärare tipsat oss om. Där serverades riktiga italienska pizzor som var alldeles himmelska och som har gjort att jag har haft ont i magen hela dagen idag. Det var värt det. 

Som nyinflyttade i New York ville vi se så mycket som möjligt så vi promenerade hela vägen. Det visade sig vara över 40 blocks. Vägen tillbaka till Grand Central förgylldes av massor av sång och skratt. Så härligt att man kan få så härliga vänner så snabbt.

"True love is quiescent, except in the nascent moments of true humility."

Dagens citat innehåller förövrigt bra exempel på typiska GRE-ord, 75 per vecka ska vi lära oss, ay caramba!

Vädret i New York har idag bjudit på regn, blixtar och dunder. I kontrast till bastuvärmen som rådit de senaste dagarna är det himla skönt. 

Vi hade första lektionen av application workshop idag och jag blir så himla peppad! Varje lärare jag pratar med säger att John Jay är en riktigt bra skola och det har jag varit något osäker på innan så det gör mig himla glad att höra. 

Ikväll hade Rocky (min värdfamiljsmamma) några vänner från Florida på besök och en av dessa vänner har tydligen jobbat med animationer på en massa Disneyfilmer och Ice Age-filmerna. Besöket innebar också att jag fick smaka pumpkin pie för första gången, definitivt att rekommendera!  

Nu hopar sig alla läxor och klockan börjar bli alldeles för mycket. Hej skollivet, det var ett tag sen.

"Let us be grateful to people who makes us happy, they are the charming gardeners who make our souls blossom"

First day of class! Äntligen! Idag fick jag till slut träffa min klass och faktiskt ha lite lektioner. Vi är bara sex personer vilket är väldigt mysigt. Två killar, resten tjejer. Nationaliteter från Mexiko, Venezuela, Turkiet och Kina. Och så lilla Sverige så klart. På agendan idag stod TOEFL skills vilket ska förbereda oss inför TOEFL-testet, GRE maths vilket helt enkelt är som högskoleprovets matte, fast på engelska (alltså svinsvårt) och GRE verbal där vi ska lära oss en himla massa svåra ord. Jag är exalterad och helt slut. Dagen har återigen bjudit på omänsklig värme, jag tror att det var runt 33 grader. Luftfuktigheten gör att man blir alldeles klibbig på bara några sekunder utomhus. Alla byggnader och klassrum har air conditioning men varje gång man går ut är det som att gå in i en överhettad bastu. Härligt värre!

Jag har träffat himla massa nya människor idag och jag förvånas över hur lätt det är att lära känna folk här. Efter bara minuter känns det ibland som man känt dem hur länge som helst. 

Här är Ana från Mexico som går i min klass och Alice från Italien som är Anas roomie.

"The past cannot be cured."

Och så kommer det en sådan där dag där det faktiskt inte händer så mycket. Jag var i skolan några timmar och där pratades det mest om var vi får och inte får göra som till exempel att om någon sätter igång brandalarmet utan att det brinner så får man böta, man blir utkastad ur skolan samt utvisad från USA och får inte komma tillbaka på 15 år. Serious business. Sedan blev det en liten tur runt i Tarrytown som jag redan gjort själv flera gånger. Skillnaden nu var att det var så himla sjukt varmt och fuktigt ute att varje steg var en pina. Jag hade jeans och långärmat för att det var grått och regnigt när jag vaknade och detta fick jag betala för senare under dagen. Vi fick tillfälle att åka till Pallisades Mall vilket tydligen är USA:s näststörsta galleria men jag var så himla varm och genomsvettig att jag åkte hem istället. Tacka gudarna för air-condition!

Här är förövrigt min fantastiska säng!

"We do not remember days, we remember moments. The richness in life lies in the memories we have forgotten."

Puh! Det har varit fullt upp de senaste två dagarna, så fullt upp att jag inte har haft tid att blogga. Så bered er på ett långt inlägg!

I söndags tog jag mitt pick och pack och begav mig i taxi till Millwood och Hidden Hollow Lane som kommer vara mitt nya hem de kommande månaderna. Millwood är en yttepytte-liten stad, så liten att jag tror inte den ens får kallas stad, som ligger ungefär en timma från Manhattan. Det är ganska isolerat men det finns ett litet torg med affärer ungefär en kvarts promenad härifrån. Vi bor precis vid en liten sjö och allt är väldigt lummigt och fint.

 Familjen jag bor hos kommer ursprungligen från England och är superhärliga människor. Det finns även två hundar, Bella och Georgia, och fyra katter som jag inte lärt mig namnen på än. För tillfället delar jag rum med en jättetrevlig japansk tjej som heter Miyabi, och här bor även en smått tokig tjej från Kina som heter Weijing.

Idag var det orientation and registration på skolan vilket innebar att all EFs personal presenterade sig och berättade mer om kurserna. Efter detta bar det av på en liten welcome tour till Manhattan och Top of the rock!

Efter vi sett den fantastiska utsikten från 67:e våningen och mina öron nästan sprängts i hissen begav sig jag, en nyfunnen svensk vän och en grupp från Venezuela till Times Square för lite allmän sightseeing.

Och nu är jag så trött att jag vill dö efter en lång dag med väldigt många intryck. Imorgon blir det ännu mer introduktion och på onsdag börjar lektionerna. Helt konstigt hur mycket jag ser fram emot att plugga igen!

"When you go in search of honey you must expect to be stung by bees."

Igårkväll träffade jag min andra roomie, en tjej från Sydkorea vid namn Hannah. Den andra roomien, som kommer från Japan, heter Lisa. Ytterst besviken på avsaknaden av osvenska namn. Däremot heter min framtida rumskamrat Xiaoyi, så där behöver man inte klaga.

Dagen har mest bara bestått av ätande och promenerande, för det är sådant man får göra när man inte kan ge sig in till Manhattan hela tiden. Men jag klagar inte, det har varit strålande väder hela dagen och supervarmt. Nu mot kvällskvisten är det fortfarande supervarmt och jag sitter här i min säng och svettas medan Tarrytowns muterade syrsor sjunger högljutt utanför fönstret. Vilket dem förövrigt gör hela dagarna.

Så var det det här med maten. Idag var det brunch istället för frukost eftersom det var helg och denna brunch bestod av mängder med sötsaker. Och mitt motstånd blir mindre och mindre. Min brunch bestod av kalkon och äggröra, keso och ananas (so far so good) våffla med jordnötssmör, munkar med vaniljsås och en pizzaslice. (Efter detta rullade jag ner till Tarrytowns centrum kan jag säga). Till middagen serverades någon form av choklad och gräddtårta. Och sen gick jag och inhandlade lite amerikanskt godis. Alla dessa godsaker går inte i enlighet med mitt mål att inte gå upp 250 kg under det här halvåret.

Antal komplimanger idag: 2. Jag gillar amerikanare.

Alldeles för mycket brunch

Inte nog med att nektarinerna är onaturligt stora, plommonen är nästan större! Det här med att allt är större i USA verkar klinga mer och mer äkta.

I sann amerikansk andra finns det många sådana här bord inne på alla supermarkets.

Fina Tarrytown.

Det finns helt otroligt många kyrkor i denna lilla stad. Något som gör mig glad är att nästan alla har prideflaggor på sig!

Nästan alla hus har den amerikanska flaggan hängandes från verandan. Patriotiskt värre!

Här bor jag för tillfället. Imöra bär det av till Millwood.