"Imagination is everything. It is the preview of life's coming attractions."

Eftersom dagens väder har gjort att man tappar motivationen till livet så har jag spenderat min dag framför datorn och mer specifikt The Glee Project. Och plötsligt blev det en väldigt mysig dag istället. The Glee project är ett program där massa ungdomar tävlar om en roll i Glee och det finns specifikt en kille vid namn Cameron som är alldeles awesome. Och att Darren Criss hälsar på ibland gör inte det hela sämre.


Igår var det kalas i Åminne vilket var ytterst mysigt både på grund av bästaste Tilde och en överraskande varm temperatur i vattnet.

"When you can't have what you choose, you just choose what you have."

Jag är så arg hela tiden.

Ni vet som Harry Potter i The Order of the Phoenix.

Jag vet inte varför.


Jag har sett trailers till både Spiderman och den nya Batman idag. Det var kul.

"But darkness makes me fumble For a key to a door Wide open"

Sitter med min dator utomhus för jag tänkte fly undan alla flugor som var inomhus. Tji fick jag för de jävlarna älskar min dator och svärmar omkring mig som idioter. Jag blir så otroligt förbannat irriterad.

Igår var det lite kalas hos Jenny och det var mys. Innan Harry Potter i tisdags hade vi också lite kalas. Se bevis nedan.

"Of course it's happening inside your head Harry, but why on earth should that mean that it is not real?"

Jag satt där klockan 00.07 med gryffindorslips och skoluniform. Jag satt där och kände hur det högg i hjärtat när sagan började gå mot sitt slut. Sedan jag var 11 år har Harry Potter funnits i mitt liv. När allt har känts lite för jobbigt har det nästan alltid funnits en Harry Potter-bok att försvinna in i. När allt har varit bra har det nästan alltid funnit en Harry Potter-bok att förstärka glädjen med. På Lyegatan, på Jungmansgatan och tillslut i Hörsne har Harry funnits vid min sida. Och nu är sagan slut.

Men i ärlighetens namn så är jag inte så deppig som jag trodde jag skulle bli. Visst finns det en liten molande känsla av att det inte finns så mycket kvar att leva för men jag tog egentligen farväl av Harry för fyra år sen (herregud var det så länge sen) när jag läste ut sista boken för första gången. Där gick jag igenom min sorgeperiod då jag var deppig i en vecka. Men Dödsrelikerna del två kändes som ett värdigt slut på filmserien och gav mig mer closure än deppighet.

J.K Rowling, du är helt fantastisk.

Krock

På väg hem från Hedbergs igår krockade jag och bror. Juridiskt sett mitt fel, vilket känns förjävligt. Det blev att åka ambulans och sitta på akuten hela kvällen. Inga bestående men, men jag är fortfarande öm och skakig. Fy fan.

"Happiness is a butterfly, which when pursued, is always just beyond your grasp, but which, if you will sit down quietly, may alight upon you."

Det är bra att Hedbergs finns när man har seg och dåligt mobilbredband hemma.



Jobbe? Naij semesta! :)

"Success doesn't come to you… you go to it."

Försöker nu bota resfebern genom att bara sluta packa och sätta mig vid datorn. Det funkar inte riktigt.

Mitt sommarlov kommer inte erbjuda särskilt stor tillgång till internet så nu har jag laddat upp med lite Sherlock (som alla har sagt åt mig att jag ska tycka om) Doctor Who (för att det verkar vara bra och det är allt folk pratar om på Tumblr) och andra diverse filmer. Åh internet vad jag kommer sakna dig!

Värmen i huset har fått fnatt vilket betyder att golvvärmen och alla element är på för fullt. När det redan är omänskligt varmt utomhus hjälper inte det här en att överleva.

Hejdå Djursholm, vi ses om sex veckor!