Sagt av Jon Bon Jovi :)
Dagen började inte speciellt bra. Harald (tre år) vägrade att klä på sig och letade sig upp till sin storebrors rum där han hittade massos av Star Wars lego gubbar. Att leka med dem var ju betydligt mer intressant och viktigt än att göra som Johanna säger och klä på sig och gå till dagis. Efter gråt och skrik och sparkar och slag och ett antal "Johanna är dum!" så kom vi faktiskt iväg till dagis ändå. Men inte förrän jag var redo att börja gråta utav frustration och utmattning.
Sen, när klockan började närma sig fyra, tog jag vagnen och gav mig av mot dagis med bävan i själen. Skulle Harald fortfarande vara arg på mig och vägra komma med hem? Eller var det något annat som skulle gå fel? Men när jag närmar mig dagis ser jag hur en liten lintott i blå jacka springer mot staketet.
"Johanna! Här är jag!" Och bredvid honom står lilla Hanna och skriker av glädje. Påhejad av deras glada rop kommer jag in på dagis och möts av två energiska ungar som är uppriktigt glada över att se mig. Sådana eftermiddagar väger upp för min morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar