"Success is getting what you want; happiness is wanting what you get"

Helgen var intensiv. Men för det mesta väldigt underhållande.

Bilder!




Gröna Lund var awesome. Jag och Fanny var barn igen och den roligaste karusellen var tekopparna. Oerhört mycket pengar spenderades på diverse chokladlotterier men vi blev ändå utan. En liten nalle som var en vinst på ett "vinst varje gång"-lotteri var det enda jag fick med mig. Men kul var det.


So, anyways, igår var det upprop på psykologin och idag var första föreläsningen. Sjukt jävla kul och intressant så jag är nöjd. Däremot gick jag på uppropet på rättspsykologin sen och blev lite nedslagen när jag insåg att det inte finns någon chans att jag kommer in. That sucks. Men jag tar nya tag, anmäler mig till högskoleprovet och söker igen nästa höst. Bring it on!

"The hardest thing in life is to know which bridge to cross and which to burn"

Trött. Utmattad. Slut. Vill inte. Orkar inte. Och så vidare.

Imorgon kommer mamma och syster vilket kommer vara en välbehövlig paus i den tråkiga vardagen. Dock är det alltid den där bitterljuva känslan av att jag förlorar min helg. Men att förlora sin helg till shopping och Gröna Lund med familj är väl kanske inte helt fel.

Det är rätt fascinerande hur lättlästa Sherlock Holmes-historierna är. De är alltså skrivna i slutet av 1800-talet (och jag har bara de engelska versionerna)och ändå så känns de mer lättlästa än de flesta böckerna jag läst på sistone. Det fascinerar mig.

"Writing is nothing more than a guided dream."

Ibalnd när jag går igenom dessa perioder av besatthet av något tenderar min blogg att bli något ensidig. Jag ber om ursäkt. Men just look at that face!

Såna puppy-eyes att jag bara vill dö.

"We all go through the same things - it's all just a different kind of the same thing."

Så otroligt pisstrött. Och att ett nyinköpt Wii som spelas av trötta barn som inte kan samsas spelas i rummet bredvid gör inte det hela bättre. Jag blir så lättirriterad när jag är trött.

Vilken jävla berg-och-dalbana mitt liv är just nu. Mitt känsloliv alltså. I mitt liv händer det egentligen inte ett enda dugg. Jag kan gå från att vara så där äckligt glad utan konkret anledning att jag måste begrava ansiktet i täcket för att inte skrika ut min glädje, till att bara känna mig alldeles nere, utan hopp, utan ork, utan lust till något. Allt känns sådär allmänt meningslöst. Lite som det här inlägget. Jag orkar inte med meningslöshet just nu. Jag orkar inte. Urk.

Yes, yes, yes!

Idag är jag alldeles för exalterad för att hitta ett bra citat som rubrik. Anledningen till denna uppspelthet är att jag fick en fantastisk sak med posten idag.


Det finns en hemsida som heter qwertee.com där vem som helst kan lägga upp sina egna t-shirt tryck och så får man rösta på dem. De tryck som får flest röster blir gjorda till t-shirts och säljs under en 72-timmars period och sen är det borta för alltid. Precis innan jag åkte tillbaka till Stockholm så kom det här fantastiska trycket upp till försäljning och jag beställde den minuter efter det. Den föreställer, för er som inte kan se det, en silhuett av Benedict Cumberbatch som Sherlock ifrån BBC's Sherlock.
Jag blev så löjligt glad när Nina sa att jag hade fått post och så fick jag den här fantastiska saken. Alla sherlock-fans på tumblr har hela dagen skrivit hur de fått sina exemplar av tröjan och jag trodde absolut inte att jag skulle få den eftersom jag bor lite längre bort än de flesta jag följer på tumblr. Men där var den, in all its glory. Jag är så glad. Jag är också glad över att jag kan bli såhär glad över något så litet, eftersom min dag annars varit grå, trist och deppig. But not anymore. Den slutade bra i alla fall.

"Do not wish to be anything but what you are, and try to be that perfectly."

Varning! Följande inlägg innehåller bara meningslöst, ytligt, nördigt dravel. Read with caution!


Jag har haft en ordentlig helg, det vill säga, jag har inte gjort något produktivt överhuvudtaget. Jag har spenderat mestadels av min tid i sängen med datorn och Doctor Who framför mig. Den serien är ju äckligt beroendeframkallande med sina spännande cliffhangers hit och dit. All den där härliga humorn och sen ibland de där känslosamma stunderna som man bara vill gråta till. Love it.

En skådespelare som fångat mitt intresse lite extra den senaste tiden är Benedict Cumberbatch. Han är en fantastisk skådespelare och har ett sånt unikt utseende. Ibland ser han ut såhär:

Som en creepy pedofil från "Atonement" eller bara lite...annorlunda. Men sen, ibland, ser han ut såhär:

Och så smälter man bara. Han är ett exempel på en sådan där skådis som blir attraktiv först när man sett honom in action(förutom om Atonement är det första man ser för där är han bara läskig).

Wii är införskaffat i Lilljeqvist/Andersson hushållet och jag tror att mina helsovmorgnar är lite hotade. Det är inte ett tyst spel det där. Men nu har jag nåt att gör om dagarna, tills skolan börjar i alla fall.

“Mediocrity knows nothing higher than itself, but talent instantly recognizes genius.”

Pluggat tills det känts som om mina ögon skulle ramla ur skallen på mig. Känner mig inte mycket klokare för det. Men jag tror det kommer gå rätt bra ändå. Imorgon blir det vittnespsykologitenta för hela slanten. Bring it on!

Mitt emellan allt pluggande har jag faktiskt hunnit läsa lite skönlitteratur också. Och inte vilken skönlitteratur som helst. Med min nyfunna besatthet av BBC's modernisering av Sherlock Holmes blev jag sugen på att läsa alla böcker/noveller som Arthur Conan Doyle skrev om honom. Jag har läst några av novellerna tidigare men nu ska jag börja från början. Och det komiska är att på tumblr är alla väldigt inne i det här med slash och sånt och är väldigt besatta av det faktum att i både Robert Downey jr-versionen och Benedict Cumberbatch-versionen antyds ett förhållande mellan Holmes och Watson. Jag kan ju säga att det antyds nästan ännu mer i böckerna. Som är skrivna på 1800-talet. Arthur Conan Doyle var så modern.

"Victory is sweetest when you've known defeat."

Jag är fortfarande i Gotland-mode vilket inte passar så bra här i Stockholm. Jag vill gärna fortsätta med att sova halva dagarna, sitta vid datorn den andra halvan och nästan närsomhelst bara kunna köra iväg och träffa Jenny, Josefin, Edit eller liknande. Men nu börjar ansvaret. Imorgon börjar jobbet på riktigt men jag har redan haft en ganska så jobbfylld helg. Jag är utmattad.
Gotland-mode på Stockholms mark funkar inte riktigt. Det är inte en katastrof, men det är som två pusselbitar som inte passar ihop men man tvingar ändå ihop dem. Det liksom skaver.

"Nothing great in the world has ever been accomplished without passion."

Igår firades min födelsedag på finaste möjligaste vis. Jenny och Josefin hade dekorerat ett träd fullt med ballonger så det såg alldeles magiskt ut. Och efter mys under ballongträdet bar det av till Black Sheep Arms som inte bara är det mysigaste stället i hela Visby, utan de har även den godaste jävla fish&chips jag någonsin ätit.

Och imorgon åker jag tillbaka till Djursholm. Vemodigt.

"Don't go around saying the world owes you a living; the world owes you nothing; it was here first."

Jag vill vara en truth wizard!

Jag har idag suttit och gjort några inlägg på diskussionsforumet på Blackboard, vilket är hemsidan för min sommarkurs i vittnespsykologi. På grund av detta har jag suttit och gjort lite research inom ämnet mikrouttryck. Alla som har sett "Lie to me" vet vad mikrouttryck är. Det är ansiktsuttryck som vara ungefär 1/25 del av en sekund och som ingen kan dölja. Forskningen om mikrouttryck är basen bakom all vetenskap i "Lie to me". Paul Ekman är upphovsman till detta och tillsammans med Maureen O'Sullivan, en annan doktor i psykologi, har han kommit fram till att av 20 000 testade är det 50 personer i hela världen hittas som kan upptäcka dessa uttryck utan någon som helst träning. Och dessa personer har blivit dubbade "truth wizards". Jag vill också vara en av dem! Tänk att kunna se de där små, små uttrycken och veta när någon är oärlig. Bara genom att titta på dem. Jag vill, jag vill, jag vill!

På lite samma ämne så har jag gått och blivit nästintill besatt av "Sherlock" som då är den moderniserad versionen av Sherlock Holmes som har gått som serie på BBC (och fortsätter inom en snar framtid!). Jag älskar karaktären Sherlock Holmes så mycket, i vilken inkarnation som helst. I Arthur Conan Doyles böcker, i filmen med Robert Downey jr och Jude Law och så den här fantastiska serien med Benedict Cumberbatch (ett helt otroligt jävla namn säger jag er) och Martin Freeman.


Och folk ställer serien och filmen mot varandra och säger att antingen så följer inte serien böckerna eller så är det filmen som inte följer böckerna. Jag tycker inte någon av dem följer böckerna. Sherlock är inte riktigt lika känslokall i böckerna som Benecict Cumberbatch är i sin version. Och Watson är betydligt mer tolerant mot Holmes fasoner i boken än i både serien och filmen. Ingen är den andra helt lik men jag älskar alltihop.

Och Doctor Who sen. Ja, jag älskar det. Jag blir mer nörd för varje dag som går.

“There's no life without humour. It can make the wonderful moments of life truly glorious, and it can make tragic moments bearable.”

Jag älskar stand-up. Så jävla mycket.



Jag och mamma var på ett mysigt änge i Dalhem och såg på Babben och co och så var Andreas Nilsson med. Åh, vad jag älskar Andreas Nilsson! Jag har en ologisk, oförklarligt kärlek till den mannen. När jag och mamma gick runt i pausen och jag fick syn på honom blev jag helt lycklig och sprack upp i ett fånigt leende. Och stirrade. Tillslut tittade han upp och log tillbaka. Jag älskar Andreas Nilsson.

Boktips: Hungerspelen! En trilogi av Suzanne Collins. Oerhört svinbra och spännande och läskigt och allt såntdär. Plus att det snart ska bli film. Med Jennifer Lawrence. I like it.

“Fly free and happy beyond birthdays...

... and across forever, and we'll meet now and then when we wish, in the midst of the one celebration that never can end." Jag tyckte det var fint.

So anyway, IT'S MY BIRTHDAY! Jag är nu officiellt inte tonåring längre. Och ja, jag har varit på systemet. Bara för att.

Det har varit en riktigt fin dag och jag blir glad över alla fina människor jag har omkring mig. Tack för att ni existerar.

"There is a road, no simple highway, between the dawn and the dark of night, and if you go, no one may follow, that path is for your steps alone"

Idag kom jag in på Pottermore, vilket gjorde mig löjligt glad. Pottermore är som man kanske förstår en sida om Harry Potter. Den öppnar för allmänheten i Oktober och då kan man registrera sig, blir sorterad in i sitt elevhem, gå till Ollivanders och få sin trollstav osv. Men mellan den 31:sta Juli till den 6:e augusti har Pottermore en liten challenge, varje dag finns det en clue man ska lösa och om man är snabb och smart nog så får man registrera sig nu, innan alla andra. Jag missade det igår för jag visste inte om det men idag kom jag in. Jak er glad. Dock kommer det dröja ett tag innan jag får mitt welcome mail men sen är jag inne på riktigt och då kan jag säga hejdå till min fritid.

Och snart är jag klar med min första uppgift i vittnespsykologin. Och solen skiner. Och imorgon fyller jag 20. Det är ganska fint.