“Time does not pass, it continues”

I helgen blev det kalas i Stenkumla hos finkusinerna. Det var så himla skönt att äntligen få klä upp sig lite efter att praktiskt taget ha levt i mjukisbyxor sen jag kom hem igen. Också skönt att få lämna Hörsne där jag varit nästintill isolerad nu ett tag. Innan kalaset passade vi på att snabbt åka förbi Fågelsången där vi bodde när jag var liten. Jag tror jag aldrig kommer kunna åka förbi där utan att bli nostalgisk och lite sorgsen. Vilket nog är himla naturligt. Det var ju där jag spenderade huvuddelen av min barndom. Fina, röda huset!

“A life spent making mistakes is not only more honorable, but more useful than a life spent doing nothing.”

Jag har kommit in i Sverigelunket igen. Dygnsrytmen är någorlunda återställd och jag har börjat skapa rutiner för mig själv. Vakna, äta lunch, träna, umgås med mami, laga middag, läsa, gå och lägga sig. Det är inga äventyrliga, spännande rutiner men det håller mig igång. Idag har jag varit på biblioteket och lånat några kilo böcker så jag ska nog klara mig ett tag till.

Men då och då slår New York-längtan till. Det kan vara en viss låt, eller bara hur solen lyser på ett visst sätt. Då önskar jag mig tillbaka. Tillbaka till de dammiga gatorna där vadsomhelst är möjligt och nära. Till och med till EFs korridorer med fina Suzanne och Paul och Ana.

Om precis två veckor får jag äntligen träffa mina fina Lilljeqvistar igen. Jag ska bege mig till Stockholm för musikal med världens bästa Jenny (som jag också äntligen ska få träffa igen efter sex månader i Amerikat!) och ska passa på att hälsa på i mitt gamla hem i Djursholm. Sedan ska jag och Jenny fira jul med Josefin (som jag också ska få träffa för första gånger på evigheter!) Det kommer bli en fin helg.

För att minnas New York lite bättre blev det lite bakkalas ikväll. Jag bakade NY style cheesecake muffins (som nu står i kylen till imorgon) och oatmeal raisin cookies som blev alldeles gudomliga och smakade precis som de bästa i New York. Nu är frysen full med sådana godbitar. Det kanske är här i Sverige som jag går upp 250 kg?

“The trouble is if you don’t spend your life yourself, other people spend it for you.”

Så sitter man hemma i köket i Hörsne än en gång. Jag har varit hemma i lite mer än en vecka nu och genast börjar bloggarlusten falna. Gotland har den inverkan på mig verkar det som. Men idag lyser solen, våren känns nära och allt känns lättare!

Det har varit både upp och ner med att komma hem. Det är fortfarande upp och ner varje dag. Det är skönt att vara hemma och kunna ta det lugnt men det är också infernaliskt tråkigt from time to time.

Fördelar med att vara hemma:
-Mami!
-Mat som inte är fullproppad med hormoner och/eller antibiotika och dränkt i olja.
-Keso, naturgodis, wienersemlor etc.
-Kunna prata/umgås med kompisar igen! Yey för ingen tidsskillnad längre!
-Myspromenader med hundisarna.

Överlycklig välkomstkommitté på Visby flygplats.

Nackdelar med att vara hemma:
-Ingenting att göra för det mesta. Jämför Gotland (specifikt Hörsne) med NYC och resultatet blir inte så positivt.
-Ständigt trött pga envis jetlag och konstig dagsrytm.

In other news så är äntligen min ansökan till John Jay komplett! Det känns lite stort på något sätt. Nu vet jag inte om mitt antagningsbesked kommer om fyra till sex veckor eller efter deadlinen i slutet av april men jag kommer vara lite som på nålar tills dess.

Igårkväll hittade jag julskinka i frysen. Sånt gör mig lycklig.