“We are what we pretend to be, so we must be careful about what we pretend to be.”

Det är ju hemskt att man ska ha sådan söndagsångest var man än är och vad man än gör. Vare sig det är i Sverige eller i New York, vare sig man är ledig eller inte. Alltid denna söndagsångest. Denna olustkänsla, detta obehag som kommer bara för att det råkar vara sista dagen på veckan. Jag vet inte varför det är så, men jag vet att det är ytterst jobbigt. Att allt som annat känns lätt och fint bara blir jobbig och det råkar vara söndag. Att det blir lite jobbigare att sätta sig ner och ta tag i plugget, bara för det är söndag.

Tur att den här söndagen snart är slut i alla fall.

“If a little dreaming is dangerous, the cure for it is not to dream less, but to dream more, to dream all the time.”

Såhär i slutet av höstens första vecka så bestämde sig sommaren för att komma tillbaka lite. Idag har det varit runt 28 grader och strålande sol och jag har gått i klänning med bara ben. Jag passade på att hänga lite i Williamsburg (det finns många vackra män i den stadsdelen), Chelsea (älskar Chelsea Market så mycket. Och Trader Joe's såklart) och Herald Square. Jag firade den kvarhängande sommaren och en lite lön med att införskaffa min första Victoria's Secret-bh. Det blir nog inte den sista kan jag säga, jisstus vad bekväma dom är!

När solen sänkte sig över Midtown återvände jag till mina hoods, mina studier och mitt cookie butter. Gutt!

“It is easier to resist at the beginning than at the end.”

Jag har blivit helt förälskad i en affär här, Trader Joe's. Det är en eccentrisk mataffär med mest ekologiska produkter. De anställda har hawaii-skjortor och är helt otroligt glada hela tiden och affären är full av konstiga matprodukter och snacks. Trader Joe's mest populära produkt är Speculoos Cookie Butter. Detta spännande gottis är ett så kallat "spread", såsom nutella eller jordnötssmör, fast istället är det gjort av malda kakor. Sounds awesome, right? Och det är det. Jag har suttit och tittat på en massa videos på youtube där folk testat det och alla har blivit lika lyriska. Så jag kunde ju inte låta bli att köpa det. Jag var på Trader Joe's i Chelsea och fick först ett smakprov. När jag frågade om smakprovet (Trader Joe's har en policy som säger att kunder får pröva vilka varor som helst) sa den anställde att han avrådde mig ifrån att köpa det. För att jag skulle inte kunna sluta att köpa det. Precis innan jag smakade sa han "I can't take any responsibility for what happens next." Och hur smakade det då? Helt himmelskt. Det smakar precis som man kan tänka sig, som malda kakor. Kakorna detta cookie butter är gjort av är belgiska kakor som heter just Speculoos. I Sverige finns det en version som heter "Annas lantkakor." Smakar lite pepparkakor, lite ingefära. Och lite magiskt. Det bästa/värsta med det hela är att när man smakat det så stannar smaken i munnen. Det smakar inte bara gott, det är som med lussebullar; smaken är liksom tröstande och fyller en med en mysig känsla.

In other news så gick jag förbi Lindt-affären på 5th Avenue för lite gratis smakprover som dom alltid delar ut där. När jag precis gått in skriker dom ut att allt i affären är 50% off och så stoppade jag på mig en massa Lindor tryfflar. Nu mår jag lite illa.

“Of all sad words of tongue or pen, the saddest are these, 'It might have been.”

Idag hade jag ett möte med den trevligaste professorn jag någonsin träffat, Saul Kassin. Inom rättspsykologin så är han lite av en kändis då han var bland de psykologerna som forskade om falska erkännande. Han har varit på Oprah, på 60 minutes, i dokumentären om Central Park Five, och han dyker ständigt upp i tv som expert. Alla olika handböcker i rättspsykologi jag läst, där har han blivit refererad. Johanna var något starstruck.

Jag mailade Dr. Kassin häromdagen för att jag ville vara involverad i hans research labb och det visade sig att han inte hade några pågående projekt för tillfället men han ville gärna träffas ändå för att se vad mina intressen var så jag kunde få börja när projekten väl kom igång. Och vilket möte! Han har hörnkontoret på norra sidan av våning 10 vilket innebär helt fantastisk vy utöver en bit av Manhattan (även om det var ytterst grått, regnigt och trist idag). "So, you want to do research?" sa han och när jag snabbt svarde "Yes!" märkte han tydligen direkt att jag hade en brytning. Jag sa då att jag var från Sverige och han frågade var i Sverige och jag berättade, och väntade mig den vanliga reaktionen: Ingen amerikan har hört talas om Gotland. Men när jag berättar så stirrar han och säger "You're kidding!" Jag blir förvirrad och han förklarar att han var på Gotland för bara några veckor sedan och att han älskade det och att vi hade väldigt bra restauranger. Vi pratar vidare men han kommer ständigt tillbaka till att jag kommer från Gotland och säger att jag "får poäng" bara för det. (Score!) Vi pratar forskningsintressen, Maria Hartwig och skillnaden på det experimentiella och det kliniska spåret på John Jay's PhD-program. Han berättade att det är det experimentiella spåret (som är det jag är intresserad av) som är det bästa, "because that's where all the superstars are". Jag berättade att jag var intresserad av forskning och att vara lärare och hans sa, helt självklart "You're an academic." Och det kändes så skönt att höra honom säga så. Som om han var den första som riktigt förstod vad jag ville göra. Jag berättade att Dr. Falkenbach sagt att det var praktiskt taget omöjligt att komma in på PhD-programmet. Och jag berättade att Nicolas brukar stå och fnissa när jag berättar för alla att jag vill bli professor (inte för att vara elak, utan för han tycker det är roligt att jag är så ung med en sådan klar framtidsplan). Fantastiske professor Kassin sa då att det är inte alls omöjligt att komma in och att jag inte ska låta folk skratta åt mig (även om Nic inte menar det så), och att professor var det bästa jobbet i hela världen. "You have more clarity than most." sa han. Och jag bara bubblar av lycka. För första gången sedan jag började skolan känns det som jag har en ganska stor chans att gå vidare som jag vill i framtiden. Dr. Falkenbach säger att det är bara topp två studenterna som går vidare till PhD-programmet, men varför skulle inte jag kunna vara en av dem? Jag har min plan klar, jag vet vilka jag vill forska med (Kassin och Hartwig for the win!) och jag är motiverad som tusan. Nu jävlar.

“My thoughts are stars I cannot fathom into constellations.”

Det är mycket fokus på mat här. Som vanligt när det gäller mig alltså. Jag går på små events på skolan hela tiden för om det är något John Jay är riktigt bra på så är det att erbjuda gratis mat. Två dagar denna vecka har jag skippat lunch hemma för att få gratis mat på skolan. Dock slutade det med att min lunch dessa dagar bestod av chocolate chip cookies, mandariner och melon. Idag bar det av till Smorgasburg som befann sig i Central Park kvällen till ära. Jag och Nicolas satt och pluggade i skolan innan vi skulle möta upp Maria vid Colombus Circle och vad möts vi av innan vi lämnar byggnaden? Uppdukad, gratis buffé. John Jay levererar. Väl på Smorgasburg gick vi runt och njöt av alla fantastiska dofter av olika maträtter innan vi bestämde oss för en Smoked Brisket sandwich (för mig och Nicolas) och något veganskt, glutenfritt för Maria. Mycket mysig kväll.

När vi skulle in på själva festivalområdet så smög vi oss in lite mitt i kön. Kanske inte helt jättetrevligt av oss men kön var i ständig rörelse och det var inte så att man behövde stå och vänta jättelänge på att få komma in. Det var ändå en kvinna som blev ytterst passivt aggressiv och upprörd över detta och stod och muttrade om att folk ifrån andra länder kanske hade andra uppfattningar om vad hyfs var. Sedan mumlade hon något om "asshole", tog sats och knuffade till mig så jag flög iväg en bit samtidig som hon högt sa "Excuse me!". Man kan ju undra vem det är som har konstiga uppfattningar om hyfs här.

Jag undrar vad det blir för mat i morgon.

“If you can't fly then run, if you can't run then walk, if you can't walk then crawl, but whatever you do you have to keep moving forward.”

Så kom det en sånhär kväll när man bara sitter och pluggar flera timmar i sträck. Välbehövligt med svårt att hålla koncentrationen klistrad på enbart statistik eller research methods eller psykopatologi. Jag varvar läxskrivandet med att googla var man kan hitta de godaste kanelbullarna i New York (dom på IKEA är faktiskt himla goda. Fast det kanske mest berodde på att jag var utsvulten när jag åt den.) 

På tal om IKEA så är det ett ställe jag besökt lite väl mycket den senaste tiden. I lördags bar det äntligen iväg för att köpa säng. Jay mötte upp mig vid 44th street där jag hämtade en sänggavel och sen begav vi oss till Paramus i New Jersey där det finns ett gigantiskt IKEA. Inhandlade madrass (och kanelbulle) och åkte hem. Det tog mig cirkus två timmar och en del blåsor på händerna för att få ihop åbäket. Men nu har jag äntligen en klok säng! Fast madrassen är hård som sten, vilket jag hoppas är något tillfälligt. När jag åkte till IKEA i Brooklyn i söndags provade jag samma madrass som jag köpte och den var jättemjuk så man kan ju bara hoppas. Här är hela härligheten:

Det är väl dags att laga kvällsmat såhär vi halv nio på kvällen. Så himla konstig dygnsrytm jag har fått i det här landet.

“For every minute you are angry you lose sixty seconds of happiness.”

Efter en virvlande, galen vecka så slutade allt med en tur över Brooklynbron tillsammans med den internationella studentklubben. Vi promenerade över bron i solnedgången och var allmänt turistiga. Väl över på Manhattan-sidan igen gick vi till Chintown där vi hamnade på ett trångt, superbilligt dumplingställe. Jag beställde basilika- och kycklingdumplings samt fried pork buns. Och insåg att kinesisk mat inte är min grej. Jag har försökt många gånger, men det känns bara så meh. Det är inte det att det är äckligt, det är bara det att det inte är något speciellt.

Imorgon, äntligen, ska jag få min nya sänggavel och madrass, om allt (peppar, peppar) går som det ska. Inte en dag för tidigt säger jag bara. Min rygg känns som en ledbruten gammal kvinnas rygg och hela promenaden från Brooklyn till Manhattan värkte hela min ländrygg. Futons är inte menade att sova på såhär länge!

In other news så mailade jag min nya favoritprofessor på John Jay, Maria Hartwig, igår om att få bli forskningsassistent i hennes labb. Det ter sig så att hon både är svensk och forskar på ett område som jag är ytterst intresserad av, det vill säga lögner och dess detektion (heter det så på svenska? Jävla svengelska som invaderar mitt huvud). Och hon svarade mig idag, på svenska, vilket av någon anledning kändes så himla mysigt. Som att komma hem lite. Och som att allt blev så mycket mindre formellt. Om allt går som det ska på den fronten (peppar, peppar) så får jag om några veckor jobba i hennes labb! That would be the dream!

“If my life is going to mean anything, I have to live it myself.”

Liten existentiell kris såhär på kvällskvisten. Vad vill jag egentligen göra i framtiden? Vad kan jag göra? Blir det New York, Sverige eller någon helt annanstans? Blir det ens en doktorandutbildning? Jag vet att det är såhär livet är men det är bara så himla jobbigt att inte veta hur det kommer bli. Och det har bara gått två veckor av skolan. Det ska börjas i tid.

“People make mistakes in life through believing too much, but they have a damned dull time if they believe too little.”

Det börjar bli lite mycket nu. Sådär andra veckan på terminen. Det mesta handlar egentligen om stress inför allting som komma skall. Jag har fyra kurser och det är en himla massa i varje som ska göras plus att det nu är dags att börja söka sig till forskningslabb för att assistera lite.

Måndag har jag först Research Methods med Dr. Stone (som enligt sin Ratemyprofessors,com-profil både är väldigt duktig och väldigt attraktiv. Jag kan intyga på det andra i alla fall). Där ska vi genomföra en studie och skriva en rapport om den. Ganska straightforward men himla svårt att komma på ett bra ämne. Vi har även läxa varje vecka där vi ska svara på frågor om varje kapitel i textboken. Plus tre prov.
Sen på måndagkväll, med den härliga lektionstiden på 20.20 till 22.20, är det statistik med Dr. Sherry. Inte så jättehärligt att sitta och vara jättetrött på en såpass viktigt och svår lektion, men vi får se hur det går. Här är det också läxa varje vecka och tre prov.
På tisdagar har jag Psych and Law med Dr. Kucharski. Massa juridiska termer och rättsfall vi måste kunna utantill. Där ska vi skriva ett grant proposal som är som en liten del av en vetenskaplig artikel samt ha ett såkallat comprehensive exam vilket är ett prov som innehåller ALLT vi pratat om. (Hjälp).
Och så till sist har jag Psychopathology på torsdagar med Dr. Brown där vi pratar mental disorders. Där ska vi ha en presentation om en disorder of our choice som vi sedan ska lämna in en lite större rapport om. Vi ska även ha ett antal reaction papers där vi skriver om olika artiklar och dokumentärer vi ska se.

Och sen så ska man alltså engagera sig i forskning. Vilket låter sjukt kul men jag blir stressad och orolig att jag inte ska få någon plats i någons labb. Måste arbeta på mitt CV!

Och så är det redan ångest med pengarna för dom bara flyger iväg. Imorgon ska jag köpa madrass men på grund av lite ändrade planer kommer den madrassen kosta mig cirkus 70 dollar mer än vad jag hade räknat med. Vilket alltså är 200 dollar som jag inte hade tänkt spendera från början. Så.mycket.pengar

Allt virvlar verklig just nu. Det är nog bäst att gå och lägga sig innan det blir värre.

“One cannot think well, love well, sleep well, if one has not dined well.”

Här sitter jag med kroppen täckt av insektsbett. Till en början misstänkte jag till min panik bedbugs, eftersom jag ändå befinner mig i New York och det är en sån craze kring detta här. Men efter att ha suttit i timmar framför google, kollat varenda kvadratcentimeter av min madrass och mina lakan samt konsulterat med Malik så tror jag det rör sig om myggbett istället. Förbannade muterade amerikanska mygg som inte syns och biter mig hela.tiden. Bara idag har jag fått fyra-fem stycken. Det värsta är att de jag har på benen (många!) svullnar upp som tusan och bara pulserar när jag går, vilket jag gör rätt mycket här. Dags att införskaffa myggspray att bada i.

De senaste dagarna har gått i matens tecken. Både igår och idag besökte jag Chelsea Market som är lite som en saluhall nere i Chelsea. Massor av gratis smakprover, me likey! En kakaffär som heter Eleni's gav ut chocolate chip cookies och butterscotch cookies, mycket ljuvliga. Ett annat bageri, Fat Witch Bakery, hade små smakprover från sina brownies. Därifrån inhandlade jag även hela brownies, både igår och idag, för dom är helt magiskt goda. Ronnybrook dairy har ekologisk fin glass och där fick jag smaka den väldigt spännande smaken honung-basilika. Den var god, men konstig. Glass ska nog inte smaka basilika.

Idag passade jag även på att besöka Smorgasburg i Williamsburg, Brooklyn. Det är en marknad med enbart mat och passar därför mig perfekt. Williamsburg i allmänhet var väldigt komiskt att besöka för det var precis så stereotypt hipsteraktigt som jag hört. Nästan alla tjejer såg ut att vara hämtade ifrån "Girls" med stora hattar, långa klänningar och kängor. Killarna hade tatueringar, vita tröjor med svarta jeans och stora skägg.
Eftersom min quest idag bara var att få i mig så mycket gratisprover som möjligt så köpte jag ingenting, vilket var väldigt svårt. Det fanns ice cream sandwiches, som alltså är två kakor med massa glass emellan, hand-cut fries; vilket var enorma strutar med pommes som såg helt ljuvliga ut, munkar med olika frostingar och massor av mat ifrån världens alla hörn. Jag fick prova nötsmör (mandelsmör och caramel jordnötssmör), en chokladpralin som såg ut som en humla men smakade lite salt kola, en typ av frozen yoghurt från Indien som smakade mango och var ytterst god, och en bit av en chokladkaka som smakade jordnötssmör och sylt. Mums!

Hej Manhattan på andra sidan!

“I'll try anything once, twice if I like it, three times to make sure.”

Idag har jag bara varit hemma hela dagen (förutom en liten tur till en hardware store för att köpa ett batteri till den förbannade pipande carbon monoxide detektorn. Ljuva tystnad! Förutom alla som skriker och gapar utanför fönstret. Och alla polissirener och alarm som ljuder hela tiden. Men ja. Förutom det.) Eftersom dagen saknar spänning tänkte jag passa på att visa bilder från min lägenhet!

Här är vyn när man precis kommer in. Till höger innan garderoben står det ett skrivbord och en torktumlare. I garderoben står det en tvättmaskin. Det är så himla ovanligt att ha tvättmaskin och torktumlare i själva lägenheten här i New York så jag är ytterst glad över att vi har det. Yey för att slippa sitta och glo på laundromats hela tiden.

Här är det väldigt fräscha badrummet. Också väldigt ovanligt för Nueva York.

Och köket!

Och vardagsrummet som är lite tomt, vy från mitt rum.

Och rummet i mitten med öppen dörr är mitt! Till vänster bor Malik som är min hyresvärd och äger lägenheten och till höger bor en kille vars namn jag inte vet hur det stavas. Men det uttalas ungefär som Yvonne. Så är det.

Och här är mitt rum, lite suddigt och lite stökigt.

Min garderob!

Mitt stora härliga fönster och ett litet "skåp" som täcker ett element.

Och lite extra: mitt neighborhood. Det är lite svårt att få en känsla av ett helt område av en bild men såhär såg det i alla fall ut idag när jag promenerade omkring. Jag bor ganska nära massa stora byggnader som tillhör Colombia, både sjukhus och med school.

Det var väl det!

In other news så börjar jag redan bli oerhört peppad inför mammas besök (som är om två månader). Idag bokade jag en chocolate walking tour för oss. Mums!

Jag smälter!

Det är förbaskat varmt i den här staden. Som tur är så är de flesta byggnaderna väl luftkonditionerade och jag befinner mig för det mesta i dessa byggnader. Men promenaderna där emellan; ugh! Och mitt rum i lägenhet är inte så hima kyligt det heller. Vi har AC men den är i vardagsrummet och når inte riktigt mig. Och jag har inte så stor lust att sova med dörren öppen. Fönstrena har jag mycket öppna men det gör ingen skillnad, luften är stilla, het och fuktig. Och nätterna spenderas i pölar av svett. Inte så kul. Hösten får gärna komma hit.

Idag bar det av till skolan igen, men inte till statistik som jag först trodde. Utan till PSY700, also known as Psych and Law. Verkar vara oerhört intressant men det är sjukt mycket juridiska termer som jag inte riktigt hänger med i. Och så förväntas vi kunna en himla massa case law, alltså specifika fall som sedan skapat en slags standard för hur man dömmer i liknande fall. Jag känner att det här blir en kurs jag får kämpa i.

Väl på skolan hade de något litet öppet hus för ett visst kontor. Det finns inget jag gillar mer än att få gratis saker så jag gick dit och vann en liten John Jay mjukishund! Jag börjar samla på mig en himla massa John Jay memorabilia och jag älskar det!

“You raze the old to raise the new.”

Det virvlar på! Jag har nu flyttat in i lägenheten i Washington Heights (finally!). Bilder kommer snart! Det är himla mysigt och fint i alla fall, även om killen som bodde i mitt rum tidigare lämnade det väldigt smutsigt. Därför blev det storstädning mitt i natten igår där jag praktiskt taget låg på golvet och skrubbade. Det är svårt det där med att hålla rent på golvet i en lägenhet (eller ett hus för den delen) i USA eftersom alla envisas med att ha skorna på. Crazy people, inte konstigt att mina fotsulor är ständigt svarta.

Idag har jag varit på IKEA, för jag är så himla svensk. Det är komiskt för det ser exakt likadant ut som i Sverige, på IKEA i Kungens Kurva. Enda skillnaden är att den amerikanska personalen är ytterst otrevlig. Alla jag har stött på hitills har varit så himla trevliga och hjälpsamma, men inte här. Det är på IKEA i Brooklyn de gömmer sig, de otrevliga, oförskämda amerikanarna.

En annan skillnad är att deras kuddar och sängar är helt annorlunda. Kuddarna: tynnre, mindre, sämre, dyrare. Sängarna: större, enorma, överdrivna. Försöker hitta en bedframe på craigslist men en madrass vågar jag absolut inte köpa därifrån. Dels för det känns lite snuskigt med en begagnad madrass och dels på grund av potentiella bedbugs. Usch, jag ryser bara vid tanken! Det blir att bita i det sura äpplet och köpa en svindyr madrass på IKEA. För pengar är ju något jag har. Inte. Och inte heller något sätt att transportera. Ja, ja problem byts bara ut hela tiden.

Imorgon blir det andra lektionen på John Jay och det är statistik som står på schemat. Det ska bli ytterst spännande att se hur det går!