“Be curious, not judgmental.”

Psykologi II är över! Och när ledigheten slår mig med sin fulla kraft blir jag mest rastlös. Ge mig några dagar så har jag vant mig vid slappheten. Jag har dock redan upptäckt små pärlor med att inte ha något jag borde göra (tänk inte på jöken-tentan, den är för långt borta fortfarande.) Jag har lyssnat väldigt mycket på Ben Folds, bara suttit i min säng och lyssnat och sjungit med när jag känt för det. Sånt är fint. Jag har äntligen kunnat läsa skönlitteratur utan att känna mig genomstressad. Plöjde igenom en John Green-bok på två kvällar. Var på gymmet, städade mitt rum. Inte så spännande men ibland är det skönt att ha tid med menlösa saker.

Och jag gillar hur min mobil har sysslat med klassisk betingning och gör så att jag ler stort varje gång den plingar till för att berätta att jag har ett nytt mail. Oftast är det ju inte just de där mailen jag väntar på men det räcker att det de där få gångerna är det.

"Defeat never comes to any man until he admits it."

Och återigen lägger sig lugnet över Sindrevägen. Det är inte bara mamma och Fanny som åkt iväg, även Familjen Liljeqvist/Anderson befinner sig på annan ort ikväll och jag är alldeles ensam. Väldigt bitterljuvt måste jag säga. Det är skönt att kunna spela hög musik och inte ta hänsyn men det är skrämmande att vara helt ensam i ett sådant stort hus. Speciellt när man umgåtts så intensivt sen i torsdags.

Helgen har varit omtumlande minst sagt. Först bar det iväg på kryssning med mor och syster, vilket var en upplevelse i sig. Mor och jag sjöng karaoke medan syster blev raggad på av äldre män. As it always is.
Idag bar det däremot iväg till modellfabriken för lite fotograferande. Man kände väl sig allmänt löjlig som skulle posa och hålla på men jag tror resultatet blev ganska bra. Smakprov?

"Happiness is not a possession to be prized, it is a quality of thought, a state of mind"

Ibland så överträffar verkligheten ens förväntningar och man kan bara inte sluta le.

“Courage is simply the willingness to be afraid and act anyway.”

I sort of, kind of have a date tomorrow. Det är ju helt sjukt. Nervös. Förväntansfull.

"The future belongs to those who believe in the beauty of their dreams."

Det känns som så mycket har hänt sen jag sist skrev men när jag sätter mig ner och tänker efter så är det inte riktigt sant. Ingenting som känns relevant att skriva här iaf.

Att har känslorna utanpå kan vara både väldigt härligt och väldigt jobbigt. De senaste dagarna så har det skiftat ordentligt, morgnarna är ofta lyriska och kvällarna ytterst dystra. Fick för mig att lyssna på en låt på youtube och en sak ledde till en annan och till slut satt jag av nån anledning med ett klipp från Victoria och Daniels pre-wedding konsert när en barnkör sjunger för dem och plötsligt så gråter jag som ett barn. Ibland är man känslig. Det var positiva tårar dock vilket ledde till att samtidigt som jag grät satt jag och skrattade åt mig själv så det blev en speciell situation.

Allt händer på samma gång samtidigt som ingenting egentligen händer.

Flum.