"Det viktiga är inte hur man har det, utan hur man tar det."

Rubrikcitatet är tydligen något av ett motto på psykologprogrammet, iaf på Stockholms Universitet. Om nu någon ville veta det.

Efter lite filosoferande och introspektion har jag kommit fram till att jag nog är en väldigt missunnsam person. Inte emot de människor jag gillar, inte vänner och familj och så. Men sådan människor som jag inte riktigt känner och av någon anledning ändå ogillar, mot dem är jag ytterst missunnsam. Helt ologiskt och irrationellt. Men att se sådana människor få sådana saker som jag själv vill ha, eller till och med saker som jag redan har eller vet att jag kommer få, stör mig oerhört. Ibland kan man ju undra hur man är funtad. 

Familjen Lilljeqvist/Andersson lämnade åkte till Cannes imorse vilket betyder att jag har huset helt för mig själv. Jag har spenderat dagen med att ha på hög musik och ätit frukost/lunch uppe i köket. Det är allt bra härligt.

"Låt inte dagens besvikelser kasta en skugga över morgondagens drömmar."

Idag har jag fyllt i mitt DS-160 som alltså är en visumansökan till USA. Väldigt spännande, fick svara på frågor om jag någon gång torterat någon, varit inblandad i något folkmord samt om jag planerade att gå med i en terroristorganisation när jag kommer till USA. Jag var även tvungen att uppge namn och kontaktuppgifter på två personen som kunde styrka att min avsikt verkligen är att studera i New York. De är väldigt misstänksamma. Nu har jag även bokat intervju på amerikanska ambassaden (30 maj) och imorgon blir det nästa steg, betala 20 000 till EF. Sen är det bara massa pengar kvar att betala innan det är klart. Jistanes.

Jag har tydligen någon form av magkatarr fick jag reda på vårdcentralen för tre veckor sen. Fick någon slags medicin för detta att äta i två veckor vilket ledde till att jag fick hela två dagar utan magont. Sedan började det igen. Vid återbesöket kunde läkaren inte säga något om vad det kunde vara utan meddelade bara att jag ska få en remiss till gastroskopi, vilket innebär att de ska stoppa ner en jävla slang med en kamera ner i magen på mig. Skoj. Idag har dock magvärken hållit sig borta vilket har känts väldigt underligt då jag blivit så van med den. Det skulle ju vara fint om den kan fortsätta att hålla sig borta så jag kanske slipper att svälja en kamera.