“I'm the one that's got to die when it's time for me to die, so let me live my life the way I want to.”

Och så var skolan igång! Äntligen måste jag säga, började bli lite trött på att bara gå runt hemma utan syfte och mål. Har haft två av tre lektioner totalt, en verkar var väldigt spännande och den andra verkar vara lite sådär. Både verkar dock vara ganska avslappnade och inte så intensiva så jag kanske överlever den här terminen också.

Angående hela den här dejting-grejen: med lite distans till det hela måste jag säga att jag är glad över mitt beslut. Det här var en kille som var alldeles för på, alldeles för snabbt och dessutom kände jag inte ett dyft av attraktion till honom. Under hela processen kände jag hela tiden att jag skulle ge honom fler chanser, attraktionen skulle kanske kunna växa fram. Men under dejt nummer tre kände jag bara att jag fått nog. Man kan inte tvinga fram attraktion. Och jag vill inte nöja mig med någon bara för att han gillar mig. Jag förtjänar bubblande fjärilar i magen. Det får komma när det kommer.

Små saker kan ge en perspektiv på livet. När Dr. Kassin mailade mig och berättade att jag hade en plats i hans labb blev jag så himla bubblande glad och fnissig och började studsa runt i lägenheten. Det är så det ska kännas att vara glad. Man ska inte tveka och känna sig osäker på sina egna känslor. Om man är glad, om man har fjärilar i magen, då känns det. På riktigt.

Så tycker jag i alla fall.

Fan...

Nu har jag sabbat allt. På mitt eget bevåg. 23, snart 24 år, hade chansen, och sabbade allt. Kändes ändå som det rätta att göra. Jag förtjänar väl fjärilar? Förtjänar bubblande attraktion och förälskelse? Gör bara så ont att såra någon annan. Gör bara så ont att inte veta om jag någonsing får chansen att komma så nära igen.

Och tydligen så kommer en snöstorm slå till i natt. Den värsta i New Yorks historia säger dom. Bring it the fuck on. Jag bryr mig inte. Snöa in mig bara. Det är väl det jag förtjänar nu.

“As long as I am breathing, in my eyes, I am just beginning.”

Fredagskvällen spenderades i New Jersey hos Andrea och hennes pojkvän Mark. Det var första gången vi alla (nästan alla) sågs igen efter jullovet och det var så himla mysigt. Andrea hade en jättemysig lägenhet, en välfylld bar och en massa snacks från Trader Joe's. Det kan inte bli bättre.

Jag fick prova "The Drink" som var väldigt god men främst väldigt vacker!

Nu ser jag fram emot att skolan börjar snart. Har liksom inte så mycket annat att fylla mina dagar med. I morgon blir det dejt nummer tre med herr brandman och han har lovat en fantastisk "going-back-to-school" fest för oss två. Jag är exalterad. Och livrädd.

“When life gives up on you, know that your best friend will always be there.”

Idag (som i idag i Sverige, för tillfället är klockan runt halv elva på kvällen i Nueva York) fyller den här fina människan år. Hurra hurra för henne!

In other news så gav jag mig in på online dejting igen, för jag är en masochist och jag är slightly galen. Så idag var jag på en första dejt. Min första amerikanska första dejt. Det var himla trevligt, vi satt och pratade i sex timmar, han betalade för lunchen, och när jag nämnde att jag älskar choklad över allt annat tog han mig till M&M affären på Times Square och köpte en massa choklad till mig. Amerikanska killar är inte helt fel. So far, so good. Vi får se hur det går med detta!

“Don't be afraid of your fears. They're not there to scare you. They're there to let you know that something is worth it.”

Jag vet att det är ett otroligt sönderpratat ämne på den här bloggen men söndagar är det värsta som finns. Vad jag än gör, var jag än är, så kommer söndagen och trycker ner mig. Jag trodde jag skulle slippa det den här helgen, jag var på så bra humör när jag gick och la mig. Men icke! Vaknade med ett grått moln över mig, på mer än ett sätt. Det har regnat hela, hela dagen. Och egentligen skulle det här kunnat ha blivit en mysig innedag. Stanna i sängen länge, se på filmer under ett täcke och bara chillaxa. Men nej. Det är söndag så ångesten kommer vare sig jag vill det eller inte. Och jag bestämmer mig för den vanliga söndags-springturen trots regnet. Vilket inte var en särskilt bra idé. Jag har aldrig varit så blöt i hela mitt liv.

Jag har en lång, ledig vecka framför mig och jag skulle nog helst ha börjat skolan igen. Det är bara så himla ensamt just nu. Om någon vill komma och vara social med mig så skulle jag uppskatta det. Tills dess isolerar jag mig framför datorn, för det löser säkert all problem.

Nej, det känns lite bättre nu när söndag snart är slut.

“Change your life today. Don't gamble on the future, act now, without delay.”

Nu har jag landat tillbaka i Washington Heights, både fysiskt och psykiskt. Det tog ett tag att kunna njuta av att vara hemma igen. Det är konstigt att man ska ha sådan seperationsångest fast man är (praktiskt taget) vuxen nu. Men egentligen tror jag att det mest handlar om att det är ensamt här. Och att det blir en sådan kontrast från hemma när man är ständigt omringad av människor. Jag gillar ju att vara ensam, men jag måste ändå vänja mig tillbaka till det. Och ikväll känns det helt okej.

Så nu är all julskinka, alla pepparkakor och lussebullar och allt julpynt borta. Affärerna här har redan börjat sälja Alla hjärtans dag-grejer. Och om cirkus en vecka börjar skolan igen och jag har redan kommit in i stressen. Kanske är det som New York gör med en.

“Many people see happiness only in their future.”

Idag är det precis två veckor sen julafton. Två veckor sen jag spenderade halva dagen på flygplatser och halva hemma i mys-stämning med familjen och en massa mat och gott. Det känns som en evighet sedan, och ändå som om tiden gått alldeles för snabbt. Men jag har ändå hunnit med mycket under den här tiden.

- Mysjuldag hos mumma med finkusiner.
- Lilla julafton med finaste tjejerna.
- Bio, middag på Black Sheep, fika på stan mm med bästaste Jenny. Plus ett utomordentligt fint nyårsfirande med hemgjord bea och finkött.

Nu har de flesta åkt hem och allting börjar gå tillbaka till vardag och rutin. Och jag gillar det inte. Jag vill att julen och julstämningen ska stanna. Men jag antar att allt mys måste ta slut, annars skulle det inte vara lika fantastiskt när det kommer.