"Don't wait. The time will never be just right."

Jag har ingenting att säga. Mina ord har tagit slut, både skriftligt och muntligt. Otroligt frustrerande.

Sen jag kom tillbaka till Stochholm har jag varit otroligt nostalgisk. Det började nog egentligen redan innan jag åkte hem då jag började tänka på hur mysigt det var att vara barn och umgås med sina syskon. Nu saknar jag mest bara hur allt var för några år sen. Även om allt inte var helt perfekt då heller, men jag minns bara det bra nu.

Jag vill inte bli vuxen.

"While I recognize the necessity for a basis of observed reality... true art lies in a reality that is felt."

Jag läste ut "I huvudet på en seriemördare" av min framtida lärare Sven Å Christiansson idag. Det har tagit mig ett bra tag, dels för att jag inte har haft särskilt mycket tid till frivillig läsning och dels för att man inte kan läsa alltför långa stycken utan att må fysiskt illa av den boken. Trots det så har ändå det intressanta varit mer prominent än det äckliga, jobbiga. Jag har blivit lite extra paranoid när jag går ensam och det inte är helt ljust men inga mardrömmar eller andra men. Men sista stycket påverkade mig otroligt mycket. Det berättades om seriemördaren Anders Carlsson och i en intervju berättade han väldigt ingående hur han våldtog och styckade en finsk rockmusiker och den där förbannade intervjun är nu inpräntad i min hjärna och jag mår illa. Ikväll blir det kanske mardrömmar?

Imorgon blir det härliga Gotland åter igen. :)

"The beautiful thing about learning is nobody can take it away from you."

Men jag tror ändå jag börjar tappa alla mina mindskills, jag är inte så bra på att plugga som jag en gång var. Eller så kan det ju vara så att universitetet har lite högre nivå när det gäller utbildning. Eller så är det en kombination av de båda. Either way, så är det jobbigt för mitt självförtroende.

Jag är snart ikapp med The Big Bang Theory (jag är ytterst seg) och jag gillar det mer och mer för varje avsnitt. Speciellt Sheldon. Hur kan en karaktär som egentligen är så otroligt unlikeable vara så awesome?

Och det är ju inget fel på Jim Parsons heller.

"Time's fatal wings do ever forward fly; to every day we live, a day we die."

Idag har varit en riktig lazy sunday. (see what I did there? ) Det otroligt varma, härliga vädret tvingade dock ut mig ett tag men annars har jag suttit och sett Big Bang Theory mestadelen av dagen.

Och mina tankar har virvlat runt som jag vet inte vad. Jag tänker på så mycket just nu att jag inte kan koncentrera mig på en endaste tanke. Jag känner mig så velig, samtidigt som jag känner mig så säker. Vilket gör mig ännu mer velig. Osv.

Sådana dagar är det bra att tumblr finns. Jag kan sitta och gå igenom folks tumblr hur länge som helst utan att bli uttråkad plus att det håller tankarna i styr. Jag har hittat extra många Lonely Island baserade tumblrs den senaste tiden and I'm lovin it. Jag längtar till 10e maj då min besatthet kan öka ännu mer.

Oh, Jorma.

"The right time is ANY time that one is still so lucky as to have."

Förutom ett enormt lugn och en härlig slapphet har dagen även bringat två nya "upptäckter". Den första är Rhett och Link som har en fantastisk youtubekanal där de gör roliga låtar, häftiga videos och allmänt roliga videos. De har två saker som jag har kommit till att älska: humor i musikform och jumpcuts. Exempel!
Och


Den andra kanske inte räknas som en upptäckt direkt, men ikväll såg jag "American History X" och "upptäckte" the greatness that is Edward Norton. Jag har ju sett filmer med honom tidigare och gillat honom men nu fick jag en såndär lust att bara se allt han någonsin har gjort för han var så jävla bra i AHX.

Det var väl det jag ville säga. Godnatt.

"We've had some successes and some failures."

Min hemtenta är äntligen klar! Efter en vecka av stressande ångest kan jag andas ut och återgå till att spendera all min tid på nätet. Eller nåt.
Jag måste säga att jag trots all ångest finner någon slags glädje i att sitta och plugga sådär intensivt. Men den glädjen ligger ganska djupt. Väldigt djupt.

Och det är helt konstigt hur mycket jag har längtat till att få läsa mer rättspsykologi. Vad är jag för sjuk människa som längtar tills hon får läsa mer om seriemördare och deras sick, twisted minds?

Imorgon ska jag fan ta och köpa mig nåt fint för att jag varit så duktig idag. Det förtjänar jag.

"Art is never finished, only abandoned."

Plugg, plugg och åter plugg. Jag längtar bara tills tentan är klar och inskickad så jag kan vaddå? Plugga rättspsykologi istället. Crazy ass.

Fick iaf green light för att läsa rättspsykologin på SU av Nina så jag är ytterst lycklig.

Men jag är också i ett tillstånd som lättast kan beskrivas som skräckblandad förtjusning. Idag när jag borde ha pluggat hände det att jag smög in på bloggar skrivna av folk som pluggar i USA. Och jag längtar tills det är min tur. Och samtidigt är jag så rädd att jag bara vill skita i allt. Det är svårt att balansera det där. Jag hoppas som sagt att jag har hunnit grow some balls (inte bokstavligt talat) innan flytten bär av till the us of a.

Och all den här framtids- och pluggångesten gör att jag äter som en häst. Jag har nästan ständigt ont i magen så som jag trycker i mig. Jeez.

"Each of us is meant to have a character all our own, to be what no other can exactly be, and do what no other can exactly do."

Hej Johanna, är det inte bättre om du faktiskt pluggar till den kurs du faktiskt läser istället för att läsa massa rättspsykologi?
Nej, för metodkursen är alldeles för ointressant för att fånga upp min uppmärksamhet. Istället sitter jag och läser böcker om seriemördare och blir helt paranoid när jag är ute och går.

Ja gud ja, rättspsykologi är kanske lite för intressant för mitt eget bästa just nu. Imorgon får vi hemtentan till metodkursen och jag har knappt läst något av litteraturen. Tacka gud för att det inte är en salstenta säger jag bara.

En negativ bieffekt av mitt läskiga intresse av rättspsykologi (förutom det där med paranoian) är att jag inte kan njuta av Criminal Minds på samma sätt längre. Förr var det alltid "Jahaa, är det så det är? Oj vad intressant!" och nu är det mer "Nej, det där är inte rätt, det där stämmer inte. Ni verkar så säkra på er sak men det där funkar ju inte."

Imorgon kommer Jenny! Det ska bli ytterst fint med sällskap i min egen ålder.

"We must dare, and dare again, and go on daring"

Ännu en gång har jag varit hos en studievägledare som inte gett mig mycket mer än vad jag redan visste. Förutom negativa saker. Turns out att jag inte kan läsa rättspsykologi på distans för den kursen har för mycket generell psykologi i sig och är för överlappande med psykologi I och II. Så av de 60 hp jag skulle läsa skulle jag bara kunna använda mig av 30 hp till min examen. Fuck that saija jag då. On a brighter note verkar det bli rättspsykologi på SU istället med min nya idol Sven-Åke Christianson som lärare. Om nu familjen tycker det är okej att jag går kvällskurs.

Inte särskilt intressant för folk att läsa kanske men någonstans måste min ångest få komma ut.

Jag efterlyser min kreativitet, min skrivarlust. Var har du tagit vägen?

“I want to stand as close to the edge as I can without going over. Out on the edge you see all the kinds of things you can't see from the center.”

Och så var man hemkommen från fjällen. Egentligen kom vi hem igårnatt men då var jag för trött och sliten för att blogga. Men det hindrade mig inte från att sitta framför datorn och surfa runt och uppdatera mig i två timmar. Det är man aldrig för trött och sliten för.

Det blev tyvärr inga bildbevis på mig i skidor eftersom jag var mer koncentrerad på att faktiskt lära mig att åka slalom än att ta kort på det. Men lite bilder på lite annat fick jag iaf.
Här har vi alltså Björnrike, Vemdalen.

Och här är Harald i vår väldigt mysiga stuga.

Chillin' with the dudes.

Och så Hanna.


Även om det var förbannat kul och jag faktiskt lärde mig att åka relativt bra så kan jag nog säga att inte är en naturbegåvning när det gäller skidåkning. Jag visualiserar lite väl tydligt alla hemska saker som kan hända så mitt lärande tog lite tid. Det tar ett tag att komma över dödsångesten men sen när det är gjort är det väldigt härligt att bara svischa nerför den där mittenbacken nynnandes på The Wings. När dödsångesten började försvinna i den lite större backen fick det bli lite Misfits istället. Inget fridfullt i den backen inte. I den största backen jag åkte i blev det inte mycket nynnande. Jag var alldeles för koncentrerad på att samla kraft för att stå på benen hela vägen ner. Jag är öm hela jag efter den här veckan.

Det var väldigt skönt att komma hem sen, främst för internets skull. Jag var något uppdaterad med hjälp av mobilen men inget slår the real deal. Så kommer jag hem och möts av att TLI har släppt en ny låt/video! Men om jag ska vara ärlig så är jag lite besviken. Jag skrattar, men inte lika mycket som åt allt annat de gjort. Lite för många dickjokes i en låt. Men jag gillar att alla tre är med.

Och lite på tal om så var veckans SNL ytters bra med Elton John som host. Just sayin.

Och nu ska jag fortsätta min Andrew Garfield filmfestival efter en veckas uppehåll. Hejra.