“A lovely thing about Christmas is that it's compulsory, like a thunderstorm, and we all go through it together.”

Sitter på Bromma och väntar på flyget till Visby och tittar på "You've got mail". Sista väntan innan jag kommer till ön. Efter en nästan 8 timmar lång flygtur från Newark till Arlanda bredvid ett litet barn som praktiskt taget skrek hela tiden så är jag rätt utmattad, men ser fram emot alla godsaker som väntar på mig där hemma i Hörsne. Speciellt de flera kilona julskinka.

Nu är det jul på riktigt och jisstus vad jag älskar dig, Sverige!

“Of all the hardships a person had to face, none was more punishing than the simple act of waiting.”

Nu är det så nära. Snart är jag hemma igen, snart är det jul. Jag sitter här och lyssnar på julmusik och rummet luktar mandarin och jag blir alldeles fnissig och glad av bara tanken att jag snart kommer få sitta där hemma med familjen och mysa vid granen. Och Kalle Anka, och julmat, och allt gott mami bakat, och mummas knäck, och allt gott jag tar med mig härifrån. Så nära att jag bara inte orkar vänta längre. Ge mig jul!

“It's only forever... Not long at all.”

Ännu ett projekt klart och imorgon blir det sista statistikprovet och påbörjning av hårdpluggandet inför Psych and Law provet på tisdag. Jag börjar se ljuset i slutet av tunneln.

Begav mig till skolan för lite gymmande idag och efteråt möttes jag av gratis Ben & Jerry's glass och donuts i skolans entré. John Jay leverar återigen på gratis-mat-fronten och göder mig. Jag vet inte vad jag egentligen tycker om det. Måste ju lämna lite plats för all julmat och gottis jag ska trycka i mig under den kommande veckan.

Imorgon kväll ska Timothy, jag och Ben (den andra forskningsassistenten i labbet) gå ut och fira att datainsamlingen för studie ett är klar. Timothy ska bjuda på drinkar och jag vet inte hur detta ska sluta. Jag måste ju plugga hela helgen. Men en liten en kanske?

Plugga tills du stupar

Jag har aldrig spenderat så mycket tid framför datorn som jag gjort de senaste dagarna. Mina ögon svider och min rygg värker. Jag blir gammal i förtid av finals.

Men! Min monster-uppsats i psykopatologi är i stort sett klar, bara lite proof-reading kvar. Dessutom så har jag fått många positiva betygbesked de senaste dagarna (98% på Grant proposalet!) som gör att jag håller mig motiverad. Nu är det bara monster-prov i Psych and law kvar, plus att jag måste fylla i ett IRB (etik-grej) till FBI för studien jag ska göra min thesis i. Ytterst förvirrande. Men, jag börjat för första gången på länge tro att jag kommer överleva det här. Snart är det jullov!

En liten paus blev det idag när jag gav mig av till frisören. Och blev positivt överraskad. Frisörbesök är alltid förenat med ångest för mig och jag blir nästan aldrig helt nöjd. Dessutom så förstörde den senaste amerikanska frisören mitt hår totalt och tog 200 dollar för det. Men nu! Fantastisk färg, till och med på babyhåret, och en frisör som faktiskt lyssnade på vad jag sa. Dessutom: tog bara en timme och kostade bara strax över 100 dollar. Ytterst glad Johanna.

Innan: med urtvättat friss.

Efter: lysande moviestar-look. Dock har det väl redan lagt sig lite men jag är för första gången riktigt nöjd!

“Success is not final, failure is not fatal: it is the courage to continue that counts.”

Nu börjar stressen äta upp mig. Men inte för att det är mycket att göra egentligen. Bara det att det ska vara så himla svårt att få till forskningsprojekt i den här världen. Har nu haft samma problem som under min C-uppsats, knappt några deltagare till mitt projekt. Så mina resultat säger nada. Och jag blir frustrerad och ledsen och stressad. Och är så himla glad att jag ska göra min thesis inom ett redan pågånde projekt där de har pengar att betala deltagare. Isch!

Jag vill bara ha helg så jag kan få julbaka. Och få vara klar med min artikel så jag kan glömma den och lägga den bakom mig.

“I figured something out. The future is unpredictable.”

Har idag spenderat eftermiddagen i Millwood med Rocky. Vi möttes upp på Grand Central för att sen ta tåget till Chappaqua tillsammans och sen åkte vi hem till huset som var mitt hem i ett halvår. Det blev lite te och äppelpaj framför brasan innan jag åkte hem med mina saker (som jag väntat så länge på!) Jag har varit lite nostalgisk den senaste tiden och längtat tillbaka till Millwood då och då. Saknat det där tysta, mysiga. Men nu när jag var där idag så känner jag att jag har det så mycket bättre här. Jag saknar inte isoleringen, kylan i huset, de långa tågresorna etc. Jag tror att det är så att, som med så mycket annat, att jag hajpat upp minnet av Millwood, men verkligheten var inte så mysig som jag mindes. Det var såklart trevligt att hälsa på (hundarna mindes mig och blev alldeles tokiga), men det var skönt att kunna få åka hem, hem till Manhattan.

Igår var det "the great unveiling of the John Jay statue!" som vi studenter blivit mailbombade om i flera veckor. Och återigen så levererar John Jay. Statyn var himla fin, även om den var placerad himla underligt (mitt i en trappa där folk brukar sitta och äta lunch), men det bästa var såklart gratis mat. Eller snarare, gratis godis. Jisstus så mycket godis de hade! Peppermint bark, candy canes, varm choklad med marshmallows, gummy bears, M&M's, Twizzlers, macaroons, cupcakes, majsbollar, yoghurtöverdragna russin, surisar och en himla massa annat. Och tårta. Och kakor. Jag var helt klart i ett galet sockerrus hela kvällen igår.

På grund av min utflykt har jag inte kunnat plugga ett dugg idag. Det är någorlunda okej för det är inget som är panik just nu, men jag blir ändå så stressad att jag går sönder. Och imorgon blir det forskningslabb för hela slanten och även fast det är roligt så vet jag att jag kommer vara så trött och det gör mig omotiverad. För att inte tala om att jag sen måste sitta kvar i skolan och analysera mina resultat till Research Methods. Woohoo, statistik hela kvällen.

“Christmas, children, is not a date. It is a state of mind. ”

Jag börjar bli så himla julsugen! Har idag julpyntat mitt rum emellan pluggstunder och skypesessioner. Snart blir det lite lussefika som avslut på dagen. Ytterst mysigt.

Allt jag vill göra är att julbaka. Sitter och googlar sönder mig på hur jag ska göra med torrjäst, all-purpose flour och gasugn. Måste vänta tills nästa helg för det är först då jag har tid, längtar redan. Hembakta, nygräddade lussebullar och saffransbullar med mandelmassa, finns det något godare?

Jag har även hunnit med att vara väldigt Sverige-nostalgisk. Det kommer väl automatiskt med julen. Jag saknar de mysiga december-månaderna med Lilljeqvistarna då vi åt en massa pepparkakor, gick upp sjukligt tidigt på luciamorgonen (lussebullar till frukost och luciatåg på dagis), var på julbord på Villa Pauli och hade lilla julafton precis innan jag åkte till Gotland för julafton. För att inte tala om de magiskt goda lussebullarna från Coop på torget. Det känns sorgligt att jag inte kommer få uppleva det där igen. Men jag antar att det är dags att skaffa sig egna traditioner. Blanda ihop lite med det jag fick av julen i USA förra året med det jag fått av julen som barn och det som jag fick i Djursholms. Ett himla hopkok helt enkelt. Låter inte så farligt när man tänker efter.

“The most wasted of all days is one without laughter.”

Idag (vilket egentligen är igår nu eftersom klockan gått över tolv) var det Marias födelsedag. Efter en full dag i labbet möttes vi därför upp vid Columbus Circle för att sedan bege oss till 5 Napkin Burger. Väldigt fancy burgarställe som var himla mysigt och med väldigt god mat. Jag tog kvällens special, en burgare med gruvyereost, portabellosvamp och tryffelmajonnäs. Till detta: sötpotatis-pommes. Mums!

Emellan labbet och burgaren tog jag en liten promenad längs 5th Avenue, vilket i efterhand inte var en så bra idé. Julturisterna har kommit och det var staket och poliser runt Saks för att hålla dem i shack. Helt galet. De har i alla fall fått upp granen och juldekorationerna vid Rockafeller Center och det är så himla mysigt. Jag går runt med ett ständigt sug efter saffran och pepparmint bark. Snart är det jul!

“Each of us is a book waiting to be written, and that book, if written, results in a person explained.”

Här har man haft hela terminen på sig att skriva ett grant proposal och så sitter man och stressar in i det sista. Deadlinen är om en timme, och jag skickade in mitt proposal för cirkus 10 minuter sen. Och det har varit cirka 10 minuter av lättnad och nu börjar alla andra projekt och presentationer och liknande trycka ner mig igen. Puh! Ingen rast, ingen ro.

Igår var Saul Kassin vår gästföreläsare på Psych and Law. Dels var han en av de bästa föreläsarna vi haft hittills, dels är hans forskning så himla intressant. Jag pratade med honom angående mitt deltagande i hans labb och han sa återigen att han tycker jag verkar ha koll på vad jag vill göra och att han gärna vill hjälpa mig. Jag blir exalterad! Men det börjar inte förrän tidigast nästa termin. Vilket kanske är bra, eftersom jag har så mycket att göra.

Så saffrans-sugen just nu. Och USA har en himla massa pumpasmakande saker under hösten och pepparmintsmakande saker under vintern, men inga saffranssaker. Det blir till att baka själv, trots att jag måste göra det med all purpose flour. Isch!

“When engaged in eating, the brain should be the servant of the stomach.”

Inlägg som skulle ha publicerats i söndags, ibland blir det inte som man tänkt sig:

Ännu en helg med besök har tagit slut. Och återigen är jag så fylld med mat och gottis att jag vill dö. Även om jag fortfarande planerar att äta lite till innan dagen är slut. För att jag är helt ätstörd och gillar att äta fast jag mår illa. Jisstus.

Thanksgiving spenderades på en mysig restaurang i West Village som heter Philip Marie. Det tog ett tag för våran kväll att börja, dels på grund av att vi var lite sena till vår bokning (Ana är till och med värre tidsoptimist än jag) och dels för att restaurangen inte hade fått våran bokning. Dock gjorde det inte så mycket eftersom vi då fick promenera runt i West Village ett tag innan vårat bord var klart. West Village är så himla mysigt och om det inte var för att det är sjukligt dyrt att bo där plus relativt långt från skolan, skulle jag flytta dit direkt. Nära till mitt älskade Chelsea Market, nära alla mysiga chokladställen jag och mami var på under våran chokladtur, och bara allmänt mysig stämning.

I alla fall: maten på Philip Marie var mycket god och mycket klassisk. Till förrätt blev det butternut squash soppa med cornbread-smulor. Varmrätten var, såklart, kalkon med gravy, tranbärssylt, broccoli, gröna bönor, candied yams (sötpotatis?) och potatismos. Jag gillar inte potatismos, Ana gillar inte yams, så vi bytte. Ytterst fint då yams är bland det godaste som finns i det amerianska köket. Och sen. Till sist. Efterrätt! Jag tog, såklart, pumpkin pie, för att göra middagen så klassisk som möjligt. Ana valde en chocolate layer cake som till största del åts upp av yours truly. För jag är, som sagt, ett monster när det gäller mat. En av de bästa aspekterna med hela kvällen var att i Thanksgiving-dealen restaurangen hade så ingick det en kasse med rester. Wunderbar. Dessutom hade min roomie Malik tagit med sig rester till mig från sin familjs Thanksgiving-middag. Jag gillar den här högtiden!

Förutom Thanksgiving-middag har vi också hunnit med fantastiska donuts på Dough, Shake Shack, pizza på Basil's Artichoke, himla massa shopping på Black Friday (mest av Ana), lite bio och en väldigt mysig brunch i Inwood med Paul och Suzanne från EF. Så himla mysigt att träffa dem igen! Och höra att EF har tydligen blivit mycket bättre. Vilket gör mig både glad, för då kanske våra ord hjälpte, och lite bitter, för varför skulle jag få det så dåligt när de nuvarande studenterna har det bra?

I alla fall (2): nu är det dags att återgå till livet och det något långa slutspurten på läsåret. Prov imorgon (har knappt pluggat) grant proposal-inlämning senast onsdag (40% av betyget i kursen), presentation om Avoidant personality disorder på torsdag. Det kanske blir att sitta uppe halva natten i natt. Tur att jag har Thanksgiving-rester.

Och just det, glad första advent!