“Hold my hand because I might disappear.”

Tillbaka på ön. Och snabbt går det in i långsamma semester rutiner av att sitta och göra ingenting hela dagarna. Fast först började jag med att jobba två pass varav ett var ett nattjour-pass, bli svinförkyld och sen fira Midsommar.

Sista helgen i USA spenderades först på Coney Island, dit vi åkte tillbaka för att uppleva vattenåkturerna där. Vi åkte även The Cyclone igen och jag ville dö. Konstigt att man betalar för att skrämma livet ur sig själv. Sen blev det såklart glass på the boardwalk. På lördagen satt vi oss på en buss och begav oss till Albany för att fira Ryans morfars 75-årsdag. Det blev diner-frukost med en del av släkten och stor italiensk middag med hela. Tårta, champagne och en mycket fin video ihopklippt av Dylan när vi kom tillbaka till morfars hus. Mycket fin dag.

Söndag blev vår sista hela dag tillsammans och vi avslutade den med finmiddag på ett steakhouse i Midtown (middag för över 200 dollar!). När vi skulle gå, bjöd chefen på champagne. Väldigt mycket champagne för en tjej som inte ens gillar det.

Och nu är det som sagt tillbaka till Gotland. Och hittills har det mest varit regn och kallt. Och faktumet att en del av mig sitter långt borta i en lägenhet i New York gör att man inte njuter direkt. Men det blir nog bättre snart.

“And so with the sunshine and the great bursts of leaves growing on the trees, just as things grow in fast movies, I had that familiar conviction that life was beginning over again with the summer.”

Precis när jag börjar klaga på att det är för varmt och jobbigt att andas så försvinner det. Nu är det kallt och regnigt, efter en vecka av magisk Maj-sommar. Sommar med massor av solkräm och glass. Med Central Park, baseballmatch och middag i Little Italy komplett med gitarrspelande serenadsångare. I helgen är planen att åka till CT en sista gång innan Gotlandsommar och vara mycket på stranden och paddla kajak och ha sig. Men nu verkar ju regnet ta över så vi får se vad som händer!