Jag vet inte riktigt varför jag valde citatet ovan. Jag har spenderat lite extra mycket tid med barnen de senaste dagarna så det kanske var därför. Harald har varit sjuk så jag har varit hemma med honom nu måndag tisdag. Det är både jättemysigt och ganska påfrestande. Jag har blivit van vid att ha min egen tid mitt på dagen och det är svårt att hantera när den tiden tas ifrån en. Man blir också väldigt sömnig av att sitta och se på tv/läsa legotidningen för hundrade gången/sitta på biblioteket medan han leker med en mjukiskrokodil. Men det är också mysigt när man märker hur mycket närmare man kommer honom bara efter de där timmarna.
Idag blir det dagis för Harald och då ska jag passa på att gå på friskis. Jag är så kluven med allt vad träning och nyttigheter heter. Å andra sidan tänker jag lite att varför ska jag slösa min tid med att träna och hålla mig borta från mat och sötsaker som är så gott? Varför ska jag inte njuta av livet? Men å andra sidan vet jag att jag inte skulle bli särskilt lycklig av att bara smälla i mig allt jag ville och aldrig röra på mig. Det är lite olika vilken sida som vinner från dag till dag. Eller egentligen från timmme till timmme. Det brukar oftast sluta med en kompromiss. Jag äter godis, men jag tränar också. Så det blir väl lite plus minus noll. Jag vet inte vad jag tycker om det.
Börjar inse att jag verkligen gillar att vara här och det gör mig lite rädd. Hur ska jag kunna lämna dom sen?
Och till sist vill jag bara skriva om mamma för det förtjänar hon. Jag hade inte riktigt fattat det här med hennes operation förrän jag fick ett sms av henne i gåreftermiddag att allt hade gått bra. Då kom allt som en chock över mig och jag blev helt disträ med barnen och jag började nästan gråta. Tänk om något hade hänt? Vad skulle jag ha gjort då? Det är sådana där tankegångar jag inte ens vill vandra längs. Nej, min mamma ska leva för alltid.
Il divo är väl för gosige :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar