"Your life is the fruit of your own doing. You have no one to blame but yourself."

Det verkar inte som det är meningen att jag ska hålla på med bågskytte. Stället jag skulle till idag var ingenting för mig. Egentligen är det väl för det bästa. 150% plugg plus jobb kanske räcker. Men det är ju så jävla roligt med bågskytte! Argh!

Anyways, här kommer bildspam från Ramundberget!

Utsikt från ungefär mitten av den största backen jag åkte.

Utsikt från mellanbacken.

Min skugga och mina skidor.

Utsikt från mellanbacken.

Utsikt från stugan ut på den sista delen av den stora backen.

Carl-Johan i mina "skidglasögon" och vantar.

Hanna på den väldigt mysiga restaurangen Tusen som låg nästan högst upp.

Hanna i stugan.

Harald i stugan.

Backen utanför stugan.

På vägen hem tog vi en liten sväng förbi Norge på grund av felkörning. Sen träffade vi på massa renar. Den här var den enda som fastande på bild.

Sen var det ytterst skönt att komma hem till solen och våren och slippa all snö.

"Life is partly what we make it, and partly what it is made by the friends we choose."

Hemkommen från fjällen! Och direkt in i vardagen igen. Idag har jag suttit på föreläsning i sex timmar med enbart en kvarts lunch. Herre.gud. Men emotion och motivation verkar vara ytterst intressant och gruppsykologi och intervjumetodik också, dock lite ångestframkallande att man ska intervjua massa okända människor. I gotta grow some balls.

Söndagen spenderade jag till att plugga skadeståndsrätt som är oerhört luddigt och diffust. Men jag fick ihop något och kände mig duktig varpå jag belönade mig själv med lite biobesök. Hunger games blev det och den var oerhört awesome och höll sig väldigt mycket till boken. Dock tror jag att man måste ha läst boken för att uppskatta den fullt ut, för jag som läsare visste vissa saker som aldrig kom fram i filmen men som förklarar andra saker som var med i filmen. If that makes any sense.
11-årsgränsen var däremot inte det bästa. Detta är inte en särskilt barnvänlig film men ändå var det oerhört många barn där. Bland annat två hyperaktiva irriterande tweens som satt bredvid mig och höll på att leka med en läskflaska under halva filmen. Jag blir ilsk. Och så klart så var det någon som skrattade under den mest känslosamma scenen i filmen. Det är alltid någon, jag blir så förbannad.

Ledig från skolan imorgon plus ledig eftermiddag från jobbet så jag ska passa på att gå på lite bågskytte. Det blev ju inge mer av det förra året eftersom jag inte anser det mänskligt att tvingas upp vid åtta på söndagsmorgnar. Men nu är det en annan bågskytteklubb som ligger i Mörby som jag tänkte bege mig till. The hunger games gjorde mig ytterst sugen på det igen.

Bildspam från Ramundberget kan förväntas imorgon.

"You have a ready wit. Tell me when it's ready."

Busy, busy, busy. Den senaste tiden har varit ganska extrem, ändå har jag inte känt mig överdrivet stressad. Visst avslutas dagarna ofta med en sprängande huvudvärk men det är inte så farligt som det hade kunnat vara. Det är inte så farligt som det har varit förut.

Empirisk ministudie, check
SPSS-uppgift, check
Statistiktenta, check
Litteraturseminarium, check
Metodhemtenta, still working on it.
Och sen förstås alla uppgifter i jöken och alla andra föreläsningar och seminarier på Psy II. Och jobbet. Och lite lite lite fritid.

Idag var det dock det sista seminariet för metodkursen. Vi fick kakor och läsk av våra härliga amerikanska lärare, det gör att det är lite lättare att sitta och diskutera för-och nackdelar med übertråkiga vetenskapliga artiklar.
Rättspsykologin tog slut i onsdags och det gör mig lite olycklig. Dock ska jag ju göra omtentan som inte är förrän i maj så jag måste ändå läsa lite rättspsykologi under tiden så det ska nog gå bra.

Ikväll blir det barnvakt hos barnens kusiner, lite bisarrt men kul antar jag. Jag är faktiskt lite nervös, jag vet ju bara hur det är att vara barnvakt åt "mina" barn. Det blir det imorgon. Barnvakt för Hanna, Harald och Carl-Johan alltså. Och så måste jag packa. Och plugga. På söndag bär det av till fjällen. Inte samma ställe som förra året dock. Ärligt talat är jag inte alltför pepp. Som jag skrev förra året så är skidåkning kul men inte riktigt min grej. Lifterna är alldeles för läskiga. Och själva åkningen innebär alldeles för mycket dödsångest för att det ska bli kul i längden. Men man får se vad som händer.

"The only source of knowledge is experience."

Min helg har bestått av

Och lite

Och ganska mycket

Och det har varit fint att vara ensam i huset. Det har varit fint att vakna av solen som skiner istället för barn som skriker. Och all vårighet har av någon anledning gjort mig ordentligt New York sugen. Jag försöker att inte tänka på det så mycket eftersom det fortfarande känns som en för stor dröm och jag vill inte bli besviken. Men det är tanken på att komma dit som tar mig igenom vissa jobbiga dagar.

I oktober kommer mami hit och så blir det Jesus Christ Superstar! Med Ola Salo! Det är otroligt långt kvar men jag blir ändå exalterad. Musikal med mami är bland det bästa som finns.

Men helt seriöst, hur kan denna man vara på riktigt: