Jenny har börjat prata om att flytta till London vilket har gjort mig ytterst sentimental och nostalgisk. Gud vad jag vill tillbaka dit. Och idag har jag haft enorma cravings efter Starbucks varma choklad. Jag saknar det där med att kunna hitta ett Starbucks efter praktiskt taget varje gatuhörn och bara gå in och köpa sig en kopp av den där gudomliga drycken.
Så idag var jag på Mörbybadet och simmade. Jag har tidigare haft någon konstig uppfattning om att allt i Sthlm är lite bättre än på Gotland men jag föredrar ta mig tusan Solbergabadet. Mörbybadet= Not impressed. Men jag simmade iaf mina tusen meter (och antagligen lite till för jag tappade räkningen hela tiden så jag körde med lite marginal) där bland alla långsamma pensionärer. Sen skulle jag cykla vidare till Mörby centrum för att äta men jag hittade fan inte. Jag är inte så bra på det där med att hitta saker. Så jag tog tunnelbanan en station. That's how I roll. Åt där en inte så jättegod burrito och kände hur mitt behov av Starbucks choklad växte och växte. Åkte tillbaka till Danderyds sjukhus, cyklade hemåt och kom på att ett av de tre cafeér som ligger på Djursholms torg borde ha god choklad. Så jag begav mig till New Haven Café och mycket riktigt, varm choklad till mig. Och den var god. Riktigt god faktiskt. Men jag saknar ändå Starbucks. Även om smaken antagligen var densamma så är det en annan känsla och sitta med den där lilla pappersmuggen i handen och njuta. Ahh London.
En annan sak som i nuläget får mig att tänka på London ständigt är herr Charlie McDonnell. Han har den mest fantastiska brittiska dialekten som bara får mig att le. Så nu tänker jag bosätta mig på youtube ett tag. Bye!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar