“Time you enjoy wasting is not wasted time.”

Idag har jag:

- Spenderat dagen med att packa och otroligt nog så får allt plats plus att det inte väger för mycket. Helt fantastiskt.

- Åt en sista middag med Rocky som avslutades med himmelsk halloncheesecake från Junior's.

- Tittat på väldigt många Book of Mormon-videos, speciellt med Ben Platt. Jag tror till och med jag föredrar hans Elder Cunningham framför Josh Gads. Jag gillar att bli starstruck i efterhand, jag sitter och tittar på alla dessa videos och inser sen att jag har ett foto med Mr. Platt himself.

I morgon ska jag:

-Åka hem!

“Anyone who thinks sitting in church can make you a Christian must also think that sitting in a garage can make you a car.”

Nu är det nästan slut! Jag har inte packat en enda sak, men det är det imorgon är till för. Och på måndag smäller det och jag åker hem!

Fredag, sista dagen i skolan, firades med cheesecake och Paul's guacamole på Suzanne's morgonlektion. Förutom det var det en ganska antiklimatisk dag. Hejdå EF. Good riddance.

Idag var jag ytters turistig. Först blev det musikal, riktigt Broadway denna gång med Book of Mormon. Jag saknade Andrew Rannells och Josh Gad men det är så det blir när man lyssnat på originalinspelningarna så länge. Jag älskade dock Ben Platt som spelade Cunningham i denna uppsättning. Fick sen reda på att han är född 93, herre.gud. Vad jag gör jag med mitt liv? Jag är gammal.

Jag och Nic Rouleau som spelade Elder Price.

Jag och Ben Platt. Hej osmickrande bild!

Sedan blev det souvenirshopping för hela slanten! Jag gjorde ett litet avbrott då jag träffade Ana och sa hejdå, så himla bisarr känsla. Kommer nog inte inse att jag kommer sakna alla dessa människor förrän jag väl är hemma.

Hejdå Manhattan. Tack för att du bjöd mig på en sådan fin sista dag. Vi ses i September. (Och lite på måndag när jag åker till flygplatsen men schhh.)

“The best way out is always through.”

Varför är det alltid så att positiva känslor flammar upp snabbt för sedan falna i samma hastighet medan negativa känslor kan ligga kvar och gnaga hur länge som helst? Var det inte meningen att jag skulle få lite respit nu, en liten period av lättnad efter GRE? En härlig, lättsam sista vecka? Men allt känns mest bara jobbigt. Jag är alldeles för lättpåverkad av människor i min omgivning. Människor i min omgivning och deras negativitet.

Och mina linser skaver.
Och vi måste ta en taxi till skolan i morgon.
Och jag är helt sjukt godissugen men har inget godis.

Ibland är det allt som krävs.

“Life will just not wait for us to live it: We are in it, now, and Now is the time to Live”

Det är över! Äntligen! Det är en sådan bisarr känsla att något jag gått och oroat mig över praktiskt taget sen jag fick reda på att jag var tvungen att göra det, nu är över. Och det bästa? Jag fick ganska bra resultat! John Jay kräver nånting mellan 297 och 305, beroende på var på hemsidan man kollar, och jag fick 313! 149 på matten, vilket jag väntat mig, runt hälften är vad jag fått under hela tiden jag pluggat. 164 på den verbala delen! Det är inte bara the avarage för en internationell student, det är över the avarage för en native English speaker! Yey för självförtroendeboost! Vad jag fick på uppsatsdelen får jag inte veta förrän om 10 till 15 dagar men den är är något mindre viktigt. Iaf för tillfället. John Jay, here I come!

Innan testet besökte jag Sweetgreen på 28th och Broadway och åt en wunderbar sallad. De har, som många andra salladrestarurange, alternativet att man kan göra en egen sallad och jag valde den fantastiskt goda kombinationen av rödbetor, getost och kanderade pekannötter. MUMS. Sedan laddade jag upp med choklad på order från Rocky och begav mig till testcentret. Efter cirkus fem timmar av tortyr var jag klar och belönade mig med en semla från FIKA. Den var god, men jag saknar mina wienersemlor från Sverige. Inte långt kvar tills jag kan få sitta med en sådan goding nu!

Goda nyheter från EF-kontoret och om allt går som det ska så kommer jag att få se Book of Mormon innan jag åker hem. Priset? NADA.

“I like flaws. I think they make things interesting.”

Jag har verkligen ätit, sovit och andats GRE hela helgen. Suttit och gjort provtest efter provtest, pluggat ord, pluggat matte. Känner mig fortfarande inte helt förberedd men nu kan jag inte göra så mycket mer. I morgon får det bära eller brista! Jag får reda på resultatet direkt efter vilket jag är himla glad över, skulle inte orka gå runt och vänta.

Eftersom idag var dagen innan testet och man inte ska hårdplugga dagen innan tog jag en liten paus runt lunch för att gå ut och gå med snöskor! Ytterst bisarrt men också väldigt roligt. Och jobbigt! Man känner sig himla mäktig när man går runt där, ovanpå all snö. Så.himla.mycket.snö.

Lilla bänken som nästan är helt täckt av snö. Och imorgon ska det komma ännu mer. Det tar aldrig slut!

“A friend is someone who knows all about you and still loves you.”

Happy graduation day! Idag fick jag:
- ha en rolig blå hatt
- en översöt tårta, chips och choklad till lunch
- ett pris för god närvaro (däremot hörde jag inte när de ropade upp mitt namn så jag fick inte gå upp på scenen vilket jag är oproportioneligt upprörd över.)

De snöfyllda dagarna forsätter så det blir antagligen ingen Manhattan-utflykt imorgon. Positivt för att jag sparar pengar, negativt för att jag vill uppleva så mycket som möjligt innan jag åker hem. Iofs kommer jag ju tillbaka i September, but still. Isolerade Millwood är inte alltid så kul att hänga i. Det blir jag och GRE-böckerna imorgon. Skoj.

“The more I see, the less I know for sure.”

Hello snödag! Idag mer än någonsin har jag haft en bra ursäkt till att inte lämna huset överhuvudtaget. Hu! Istället har jag spenderat mestadelen av min dag med att antingen skypa med mamma och ordna hemresan och plugga till den där förbannade matten. Det är så himla jobbigt när man verkligen kämpar men verkligen inte kan få högre än 6/10. Och allra oftast blir det lägre än så. Hur kommer det sig att jag är så dålig på matte? Vad är det som fattas?

Däremellan hade jag i alla fall tid att skicka iväg min ansökan till John Jay! Äntligen! Det enda som fattas är nu mitt GRE-score och sedan börjar ansökningen behandlas och sen bestäms min framtid. Herre.jesus.

Snöstormen fortsätter men jag hoppas vi kommer iväg till skolan i morgon ändå. Dels för att det är min examen, men också för att jag vill träffa Suzanne och ha ett sista practice test med henne innan mitt prov. Snälla sluta snöa för ett tag, k?

“The true soldier fights not because he hates what is in front of him, but because he loves what is behind him.”

Saker som är bra
Att jag fått en check på $180 för mitt TOEFL-test och således inte är lika desperat pank längre.
Att praktiskt taget allt är klart med ansökningarna till alla skolor.
Att jag har fått klartecken från Rocky att jag kan lämna saker här när jag åker hem som jag kan hämta sen i September.
Att jag snart får åka hem.
Att det är graduation på fredag.
Att det är snödag imorgon vilket betyder att jag kan få sova ut!

Saker som är dåligt
Att den där checken verkar vara himla svår att lösa in.
Att vissa vänner man har här är tjuriga och stänger en ute så man känner sig ytterst avvisad.
Att jag missar en crêpe-fest EF ska ha på tisdag på grund utav mitt förbannade GRE-test.
Mitt förbannade GRE-test!
Att jag suger på matte.

Och jag har inga mattelektioner kvar innan mitt GRE på grund utav morgondagens snödag. Inte för att jag tror att ytterligare en mattelektion skulle göra någon skillnad. Jag har heller inte fått svar från JJ om de vill ha 297 eller 305 på GRE. Vilket gör mig nervös. Vilket gör mig ännu sämre på matte.

Och jag vill ha nutella!

“When you do what you fear most, then you can do anything.”

Idag luftade vi alla våra klagomål om EF för underbara Suzanne och det verkar ha gett effekt. Imorgon ska våran advisor (chef för programmet) komma och prata med oss på första lektionen. Jag vet inte hur mycket som kan ändras nu när det bara är två veckor kvar, men ibland är det skönt att bara bli lyssnad på.

På fredag blir det tydligen examen för min del. Och sen en vecka till med lektioner? EF works in mysterious ways.

Och jag älskar New York men hatar att det är så dyrt. Men egentligen är det alla förbannade resor som kostar. Jag tackar gudarna för att det är en kostnad jag inte kommer ha sen när jag går på John Jay. Tunnelbanekort, ja tack.

"Life's a bitch. You've got to go out and kick ass.”

Det kan inte bli sagt nog. Jag avskyr mina huskompisar. Vill inte ens kalla dem kompisar. Inte nog med att de enbart går runt och pratar spanska hela tiden, de beter sig som efterblivna barn. Ikväll hade Rocky lämnat middag till oss då hon och Paul inte skulle vara hemma på kvällen. Middagen hon lämnat var dock oätlig då den mest bestod av fett och några enskilda kycklingvingar. Logiken säger då: gör egen mat. Jag började fixa ihop en egen omelett medan K och S bara stod och glodde dumt i ett hörn av köket. Inte förrän jag föreslog att de kanske kunde värma upp lite potatisklyftor tog de något initiativ. Så det blev alltså deras middag. Potatisklyftor med ketchup. Och lite kakor i S fall. Ja det är meningen att hon ska vara 30 år gammal. Nej, det märks inte. Sedan lämnade de mig att diska upp efter dem. Trevligt. Tack heliga fucking jesus att det bara är två veckor kvar nu. Två.veckor.kvar.

Jag gjorde ett GRE-provtest idag och lyckades få ihop 304 poäng. John Jay är lite dubbla och säger på ett ställe att de vill ha 297 och på ett ställe att de vill ha 305, så jag vet inte hur nervös jag behöver vara. Det går framåt iaf. Fick 158 på verbala vilket är bättre än vad jag fått tidigare. Fick 146 på matten vilket är sämre än jag fått tidigare. Vi får se hur det går när det är på riktigt. Den 18e februari. Så himla snart att jag bara vill gråta. Samtidigt vill jag bara bli av med skiten. USCH.

Det blev Manhattan i helgen. Helt utan plan, vilket är det bästa sättet. Men som också gav som resultat att vi inte gjorde så himla mycket. Ana och Andrea åkte skridskor i Central Park medan fattiga Johanna fick sitta och se på. Det var dock helt okej då bara känslan av att vara i NYC gör mig glad. Och jag har aldrig gillat att åka skridskor. Kvällen avslutades iaf återigen med Shake Shack vilket alltid gör mig glad.

Trötta brudar på tåget!

Nu börjar tålamodet, energin och pengarna sina så jag åker gärna hem nu.

“I have not failed. I've just found 10,000 ways that won't work.”

Och så har jag upplevt min första Superbowl! Vi värmde upp i lördags genom att besöka Superbowl Boulevard som de hade byggt upp längs Broadway från runt 34th street upp till Times Square. Det var helt galet fullt med folk och dagen bestod egentligen mest av att stå intryckt i folkmassor som rörde sig oerhört långsamt framåt. Men det var ändå en himla rolig upplevelse. Och vi fick gratis pizza!

När vi blev lite för trötta på allt folk (turister!) begav vi oss till Grand Central för lite Shake Shack. Det var andra gången jag ätit där och jag måste säga att det är verkligen New Yorks godaste burgare! Mums! Dagen till ära tog jag även lite frozen custard som egentligen inte var så mycket att hänga i julgranen. Som mjukglass ungefär. Alltså gott, men inte speciellt.

Sedan promenerade vi 30 blocks för att ta oss till Levain Bakery och kakorna jag drömde om hela förra veckan. På vägen skulle jag dock passa på att försöka göra ett glädjeskutt, ett sådant där hopp när man slår ihop fötterna i luften. Needless to say så gick det åt pipsvängen och jag ramlade på ansiktet mitt på gatan. Mitt knä är numera grönlila.
Men sen kakor! Det blev lite dämpad stämning då alla blev trötta för den långa promenaden men det var ändå himla gutt. Jag kunde inte bestämma mig för en sort så jag köpte en oatmeal raisin och en chocolate chip walnut. Helt enorma kakor och verkligen värda de 4 dollar de kostar styck. Otroligt nog (med tanke på vilket kakmonster jag är) så räckte de i hela tre dagar! Kanske får lite Levainkakor följa med på planet hem?

Sen så blev det Superbowlsöndag! Ana sov över ute i Millwood och på söndagskvällen kom alla Rockys konstiga kompisar över för Superbowlfest. Det blev kycklingvingar, chili, spenat och ostdipp, munkar formade som amerikanska fotbollar, glass och matkoma. Trots att jag aldrig sett amerikansk fotboll förut så hängde jag med ganska bra och tyckte det var himla spännande. Även om alla sa att det var den sämsta Superbowl någonsin.

Natten mellan söndag och måndag bjöd på snöstorm så måndagen blev min första snowday, inga lektioner! Jag och Ana spenderade precis hela dagen i sängen och beställde pizza och såg på romcoms. The only way to do it. 

Nyheterna säger att det ska bli en galen storm ikväll igen så jag är redo för en till snowday imorgon. Då kanske jag kan få lite saker gjorda. Med 20 dagar kvar i USA är det dags att skicka in min ansökningar tycker jag.