"Doubt whom you will, but never yourself."

Goda, fantastiska nyheter! Ana kommer tillbaka! Egentligen fick jag reda på det redan i torsdags och as we speak har hon redan landat i New York igen, men ibland är man för upptagen av att leva livet istället för att skriva om det. Och det är väl himla bra.

Idag var jag och resten av tjejerna inne på Manhattan igen för att besöka den svenska julmarknaden i Svenska kyrkan. Det var inte så mycket att hänga i julgranen så att säga och lussebullarna hade sålt slut, men det var i alla fall mysigt att höra svenska omrking sig igen. Och så köpte jag lite kexchoklad. Svensk choklad är så himla mycket bättre än skiten de säljer här. Förutom Max Brenner. Max Brenner är ljuvligt.

Det har varit en kall, lång dag och nu avslutas den med mina nyinköpta, varma tofflor och mys-morgonrock framför 50-års jubileumet av Doctor Who!

"Your present circumstances don’t determine where you can go; they merely determine where you start."

Drama så det heter duga härborta. Och jag lider mer än vad jag trodde för tillfället.

Det är så att jag och Ana blev nära vänner himla snabbt när vi träffades. Jag hade inte förväntat mig att jag skulle få en sådan nära vän här och inte heller att det skulle gå så snabbt. Väldigt tidigt i vår relation så berättade hon för mig om sina hjärtproblem. När hon var 18 fick hon en hjärtattack och för några månader sen så blev det några andra komplikationer som jag tror kan översättas till hjärtsvikt. Men sen har hon varit frisk (relativt) sen dess. Men för några veckor sedan började hon må dåligt igen. Var trött hela tiden och kunde inte riktigt få syre. Men hon ville inte åka hem, även fast hennes läkare och pappa insisterade. Men i helgen blev det värre och igår åkte hon. Jag vet fortfarande inte om hon kommer komma tillbaka, men det ser inte ljust ut. Min största ljuspunkt här har slitits ifrån mig. Hela framtiden, vi som skulle bo tillsammans när hon började på NYU och jag på John Jay, är numera bara något suddigt, obestämt, "kommer-antagligen-inte-att-hända."

Och även fast jag är omgiven av människor känner jag mig jävligt ensam.

“A person with a new idea is a crank until the idea succeeds.”

Det blir mörkt så himla tidigt nuförtiden. Detta plus att  jag känner mig allmänt frusen jämt gör att jag börjar på julkänslor redan nu. Ge mig lussebullar, knäck och julskinka!

Igår var vi och shoppade på Manhattan. Det har börjat bli så vardagligt att gå omkring på Manhattans gator och jag gillar den känslan. Det är när Manhattan blir vardagligt som det verkligen blir fantastiskt. Det märks på mängden människor att julen närmare sig. Vi var inne på Macy's, där de redan har massa juldekorationer, och det var helt proppfullt med folk. Och det kommer nog bara bli värre. Nästa helg är det julbasar på Svenska Kyrkan och det ska blir så mysigt att omge sig med massa svenskt igen. Det är konstigt hur patriotisk man blir när man är utomlands.

Om någon känner för att skicka mig massa svenska godsaker så protesterar jag inte. Choklad, saffransmakande bakverk och liknande uppskattas! Och varma strumpor.

"No man is ever old enough to know better."

Första helt lediga lördagen på väldigt länge. Så himla skönt att bara göra ingenting. Bara ligga i sängen och läsa och se på serier. Mmm.

Igår var det field day på skolan vilket innebar inga vanliga lektioner och bara massa lekar och sånt. Inte så roligt som man kan tro, dock vann mitt lag så det var väl bra. Skulle nog ändå hellre haft vanliga lektioner. 

 På kvällen begav vi oss till Palisades mall. Vi åt middag på The Cheesecake Factory vilket var helt magiskt. Jag åt någon slags fransk sallad med sparris, rödbetor, getost, kanderade pecannötter och kyckling. Godaste salladen jag ätit! Sen blev det bio och Thor 2 där jag och Ana satt och fangirlade över Loki under hela filmen. Alltigenom en fin kväll!

"Let us be grateful to people who make us happy, they are the charming gardeners who make our souls blossom."

Svinkallt i New York idag vilket jag inte var helt beredd på tack vare sommarvärmen i helgen. Jag vänjer mig nog aldrig med det schizofrena vädret här. Efter att ha haft en enormt tråkig writing-class i skolan begav jag mig hem för att laga mat med Paul. Rocky är i LA den här veckan och Francoise spenderade kvällen i Tarrytown så jag var ensam med Paul och hundarna. Både lite awkward och lite mysigt. Vi lagade en alldeles övermumsig omelett med broccoli. Mumma!

Kvällen blev dock ännu bättre när jag upptäckte att jag fått paket hela vägen från Sverige! Från bästaste Jenny! Det blev lite tårfyllda ögon och glada miner hos en viss Johanna när detta ramlade ur paketet:

Äntligen lite svenskt mumma istället för allt översött, artificiellt amerikanskt tjafs. Det blir en fin helg.

En annan sak som jag är väldigt glad över och har glömt att nämna här: Det var egentligen så att jag skulle besöka Ana i Mexiko efter jul och fira nyår med henne. Det blir dock inget av med det då priserna på flygbiljetterna hade tripplats när jag skulle boka. Det är ju såklart inte det här jag är glad över. Men det verkar som ödet hade ett finger med i spelet. Samma dag som jag upptäckte att jag inte kunde åka till Mexiko fick jag nämligen reda på att Ben Folds ska ha konsert, i New York, på självaste nyårsafton! Han ska vara förband åt Billy Joel och jag vill bara dö en gnutta av lycka. Det blir en fin nyårsafton också, om än något ensam. Jag får trösta mig med Ben Folds helt enkelt.

“In everyone's life, at some time, our inner fire goes out. It is then burst into flame by an encounter with another human being. We should all be thankful for those people who rekindle the inner spirit.”

Och så har man upplevt en amerikansk Halloween. Vi åkte in till Manhattan för att se den stora paraden men det blev inte så mycket av det. Det var så packat med folk överallt att man inte såg ett dugg. Däremot fick vi se många spännande kostymer, bland annat ett stort antal Miley Cyrus, de flesta män. Sen gick vi vilse downtown, åt middag klockan 22 på en liten pizzeria, och åkte hem. Det var en upplevelse, men inte en som jag nödvändigtvis måste återuppleva varje år.

Idag åkte vi återigen in till Manhattan men idag var målet mest bara att hänga runt i Central Park. Det ter sig så att november i New York har hittills varit himla varm och det blev en solig, runt 20-gradig dag i parken. Helt skumt. Lite kvällsshopping på det och nu sitter jag utmattad i min säng och ska äta godis. Så ska det va!

Bilder!

Glada tjejer på Halloween

Alice och Tatiana och nån brud bakom en vattenkanna

Min klass! Minus några och plus vår härliga lärare Suzanne. Ana hade fått paket från Mexiko med massor av souvenirer som vi fick av henne.

Central Park förberedde sig på New York Marathon och jag passade på att posa med svenska flaggan.

Höst i Central Park, trots 20-gradig väder

Fontänen!

Central Park, man

Förövrigt kan jag ju säga att det har blivit så att de människorna jag umgås med här tar väldigt mycket kort. Så om man vill se väldigt detaljerat vad jag håller på med här borta kan man ju kolla Ana och Alices facebook där de ofta har bilder på mig med. Adios!