"Your life is the fruit of your own doing. You have no one to blame but yourself."

Jag orkar inte med det här. Än en gång börjar jag bli sjuk. Vilket är förbannat olägligt eftersom jag imorgon beger mig till fjällen. Jag vill åka skidor, inte ligga och vara sjuk. För fan.

Så idag har jag tagit det ytterst lugnt. Efter att igår ha sett The Social Network blev jag lite sugen av att se mer av en viss Andrew Garfield, also known as den nya Spiderman. Så efter mycket om och men bestämde jag mig för att se The Imaginarium of Doctor Parnassus. Jag har varit skeptisk till att se den för jag vet att Terry Gilliam gör jävligt skumma filmer och jag vill inte bli besviken på Heath Ledgers sista film. Men den var faktiskt helt okej. Jävlig skum, men helt okej. Dock tror jag mycket beror just på Heath Ledger och Andrew Garfield. Utan dem skulle det inte vara mycket till film.
För att avsluta min Andrew Garfield filmfestival såg jag Never Let Me Go. Den var också ganska skum, och rätt hemsk, men ändå helt okej.


Och igår fick vi tentaresultat och jag klarade det! Jag fick ett D vilket jag egentligen är väldigt stolt över eftersom jag knappt pluggade nånting men det finns ändå en liten del av mig som vill ha ännu högre. Men, men, nu är jag mer motiverad till att göra bättre ifrån mig på nästa tenta.

Nu ska jag försöka sova bort den begynnande förkylningen och vila upp mig inför en hel dag av bilåkande. Vi ses om en vecka.

“Really great people make you feel that you, too, can become great.”

Jag känner för att blogga fast jag inte har någonting att blogga om. Funny how that works.

All min lediga tid idag (som har varit väldigt lite egentligen) har jag suttit och kollat boende i USA. För det är ju bara 2-3 år tills jag ska dit. Det gäller att vara förberedd. Eller?

Det är bara någonting med den här låten som strikes a chord with me. Hur många gånger jag än hör den, hur många gånger jag än spelar den, blir jag helt tingly när jag hör den. Det är skumt.

"We fear doing too little when we should do more. Then atone by doing too much, when perhaps we should do less."

Hellgrenhuset har fortfarande inte riktigt vaknat till så jag passar på att blogga lite innan det är dags att starta dagen. Dagen som förövrigt kommer att tilbringas mestadel på Hedbergs och hos Josefin. Mys.

Jag älskar Gotland, det gör jag verkligen. Det är alltid skönt att komma hem till det som verkligen är välkänt och tryggt. Men. Någonting med att vara i allt det här som är så tryggt och välkönt gör att de stora drömmarna jag har i Stockholm inte längre känns lika möjliga. Kanske är det för att man går tillbaka lite till den där människan man var då, då man inte trodde sånt var möjligt. Kanske det helt enkelt är nästa skede i mitt planerande av framtiden. Kanske att det börjar bli alltmer verkligt och att det är därför spänningen mest känns skrämmande för tillfället. Who knows?



Och idag är det hot stuff, aka Jorma Taccones födelsedag! Awesomesauce.

"It is not sacrifice if you love what you're doing."

Min reseoutfit är klar och om nån timme eller två beger jag mig av mot city för att sedan färdas mot den bästa ön i världen. Jag hoppas bara jag inte möter nån jag känner på båten och att jag får ett mysigt litet hörn att sitta med min dator och vara osocial. Mys.

"You have a ready wit. Tell me when it's ready."

Helt sinnesjukt. Helt impulsivt har jag de senaste dagarna praktiskt taget bestämt min framtid för iaf de kommande 5 åren. Helt sjukt.

Jag vill inte ta ut något i förtid och tänker därför inte ens skriva ner särskilt mycket av det här men om allt går som det är tänkt blir den en kandidatexamen i Sverige och en Masterexamen i USA. I rättspsykologi. Helt sjukt.

Imorgon åker jag till Gotland. Det ska bli ytterst mysig och skönt att komma hem och ladda batterierna lite och slippa vara den ansvarsfulla ett tag. Fast en liten stund av ansvarsfullhet återstår och därför måste jag plugga till Gxet nu. Fan. Hejra.

“I may have my head in the clouds, but I have my feet well set on the ground.”

Jag är helt orealistiskt och naiv och allt såntdär idag. Men det känns bra. Ibland. Vet jag verkligen vad jag vill göra nu? Säkerheten gör mig otroligt osäker så det funkar inte riktigt i slutändan. Imorgon drar jag till studie-och karriärvägledaren på universitetet så kan hon/han få berätta för mig hur jävla orealistisk och naiv jag är.

???


I helgen åker jag till Gotland! Yey!

"This time,like all times, is a good time, if we but know what to do with it."

Idag var jag en dålig student och skippade skolan. Riktigt så hemskt som det låter var det dock inte. Jag var påväg men upptäckte sen att mitt tåg var inställt och att jag inte skulle hinna i tid hur jag än gjorde och eftersom vi skulle ha nazistfeminist läraren så tänkte jag: Fuck it. Så jag gick till Mörby istället och inhandlade ingredienser för att göra lite Rocky Road godis. Innan jag slagit sönder dem. Och efter.

Sen när posten kom så fick jag en väldigt pleasant surprise. Paket från the US of A! Vad kan det va, vad kan det va? Jo...



När jag beställde den valde jag det billigaste shipping-alternativet och då skulle det ta 2 till 8 veckor och det var inte ens leveransgaranti. Men så denna pleasant surprise, fyra dagar efter beställningen kom den fram. Där sparade jag 30 dollar. Score!

Är det inte rätt otroligt hur mycket drömmar kan påverka en? Vid flera tillfällen har nattens drömmar avgjort mitt humör för dagen. Vad som än sker en dag, bra eller dåligt, så kan jag gå runt och vara illa till mods om jag drömt en obehaglig dröm, eller gå runt och le för att jag drömt en bra dröm. I nättras (älskade gotländska ord) så drömde jag en dröm som lyckades med det otroliga att ge mig bättre självförtroende. Jag drömde att någon blev kär i mig och att jag var kär i denna någon tillbaka. Detta enkla scenario har crazy enough gett mig både självförtroende, ett leende hela dagen och hopp inför framtiden. Den där känslan av att ha besvarad kärlek till någon var en sån fantastisk känsla att jag vaknade till i några sekunder, var hur lycklig som helst och deppade sedan ihop totalt när jag insåg att det bara var en dröm. Sedan somnade jag om snabbt igen och fortsatte med samma dröm. Helt crazy och underbart.


Hejra.

"None, but people of strong passion are capable of rising to greatness."

Jag peppar som fan inför vittnespsykologi i sommar och rättspsykologi till hösten. Dock vet jag inte hur jag någonsin ska kunna få någon slags examen. Man måste läsa minst 90 hp i det ämnet som man ska få sin examen i (och sen 90 hp av något liknande I guess) och det finns inte ens 90 hp rättspskylogi. Som mest bara 75. Give me en tid med en studievägledare tack.

Ovan skulle ha publicerats igår men det gick och sket sig. Nu ska jag iväg till friskis för ett skivstångspass och jag återkommer senare med dagens uppdateringar.

“Make the most of yourself, for that is all there is of you.”

Ordet som kan beskriva min tillvaro bäst just nu är nästan. Det är nästan tillräckligt vårigt för att man ska gå runt med ett ofrivilligt leende hela tiden. Jag har nästan kreativitet nog att skriva sådär som jag gjorde en gång i tiden, det är som den flimrar förbi mina ögon ibland men jag kan inte greppa tag om den. Metodkursen är nästan så tråkig att jag dör. Jag är nästan jätteglad och jag är nästan deppig men egentligen inte något av dem.

Jätteglad var jag dock en stund idag när jag var på biblioteket. Det är nästan lite komiskt hur euforisk man kan känna sig bara man får vara i närheten av böcker. Och det blev som vanligt lite fler som fick följa med hem än vad jag hade tänkt mig. Mys.

Och ja, det är klart jag har ätit semlor idag. Wienersemlor till och med. (Egentligen bara en, men den var så gigantisk att den kan räknas som två.) Jag har alltid varit omotiverat skeptisk till Wienersemlor men jag kunde inte tacka nej när Nina kom hem med de där magiska bakelserna. Och de var verkligen magiskt goda. Tänk er det bästa av ett wienerbröd och det bästa av en semla, i en och samma bakelse! Det kan ju nästan inte bli bättre än så.

"Books are humanity in print."

Första föreläsningen på metodkursen är avklarad och jag bävar inför den här kursen. Den verkar vara ytterst genomtråkig. Men that's school for you.

Jag har praktiskt taget inte läst en sida skönlitteratur sen jag började plugga och jag saknar det riktigt jävla mycket nu. Har suttit och surfat runt på olika bokbloggar och imorgon ska jag ta mig tusan bege mig till ett bibliotek och geeka loss. Mmm.

Och på tal om plugg fick Jenny mig att börja kolla in kurser inför sommaren och det finns så många intressanta att jag vill dö. Om det skulle te sig så att jag läser en sommarkurs så står det nu emellan Vittnespsykologi eller Skapande skrivande. Men det fanns också en disney-kurs och en HBO-kurs. Så.skoj.

Yey för ett jätteintressant och givande inlägg men blogginspirationen tryter. Don't hate on me.

“Write to be understood, speak to be heard, read to grow.”

Så var tentan avklarad. Jag vet ärligt talat inte hur det gick. Jag tror att jag förmodligen kanske blir godkänd men jag skulle lika gärna kunna få underkänt. Jag vete fan.

Så ikväll har jag firat med thaimat och massor av onyttigheter. Jag har även spenderat massa pengar på nätet. Damn Right.

Lost for words

Jag vill bara skriva ett långt, fint inlägg om hur fantastiskt det var att se/träffa Ben Folds men ord kan inte riktigt beskriva det på ett bra sätt. Jag kan iaf säga att den första mars 2011 länge kommer räknas som en av de bästa kvällarna i mitt liv.


Mer detaljerad beskrivning av min och Jennys konsertturné kommer när jag kan tänka på något annat än tentan imorgon. Ångest. Min första tenta ever. Jag hoppas jag får godkänt iaf.

Today's a magical day!

Sitter på flygbussen till arlanda med Jenny nu. Snart är det dags. Idag kommer jag inte bara besöka Danmark för första gången, träffa min älskade mami och återse fantastiska Starbucks, utan även uppfylla en dröm som jag haft de senaste 5 åren. Äntligen, äntligen, ska jag få se Ben Folds. Jag återkommer när jag dött av lycka.