"The difference between a successful person and others is not a lack of strength, not a lack of knowledge, but rather a lack of will."

Jag är så himla trött på känslan av att inte vara tillräcklig. Jag är dock inte helt säker på om det är jag själv som sätter ribban eller om det är något utanför min kontroll. Och det handlar inte bara om prestationer utan även om personlighet. Jag är en relativt reserverad människa, inte speciellt superutriktad och social, och av någon anledning känns det som det inte riktigt är okej. Som om jag måste ändra mig för att bli "accepterad." Som att jag hela tiden måste sträva efter att bli någon annan. I morgon är det nyår och man skulle kunna tro att jag skulle iväg på världens NYC party på något skyskrapetak bara för att jag är här och för att jag kan, men icke. Det är inte det att sådana fester inte finns, för det gör de verkligen. I massor till och med. Men majoriteten är svindyra och ärligt talat känner jag mig inte så himla sugen på att betala upp mot 300 dollar för en fest på tre timmar där det enda du får för pengarna är garderbo och en "open bar" som inte betyder helt gratis eftersom du ändå måste betala en massa dricks. Nyår är dessutom en så himla överskattad och hypad högtid att det är dömt att bli skit ändå. Så nej, i morgon blir det ingen crazy New York-fest. Det blir en middag med två italienskor på AYZA Wine & Chocolate Bar i Midtown och sedan fyrverkerier i Central Park. Och det ska fanimej bli trevligt.

Men jag saknar ändå nyårsmiddagarna med Jenny och Josefin. Det är så man ska fira nyår.

"You only live once, but if you do it right, once is enough."

Det borde inte vara en så stor sak, men varje gång jag påminns om att julen är slut blir jag så himla ledsen. För att förlänga det hela ställde jag mig och bakade lussebullar. Med torrjäst och "self-rising flour", för att inte tala om att det faktiskt var första gången jag bakat lussebullar själv, var jag lite rädd för hur resultatet skulle bli. Men efter ett antal Skype-samtal till mami gick det ändå! De blev inte särskilt vackra och de smakar inte helt likt vanliga, svenska lussebullar men ändå helt klart godkända!

Jag är ytterst skitensam i Millwood för tillfället. Jag brukar gilla att vara ensam och jag hade sett fram emot att ha huset för mig själv den här helgen. Men när det verkligen comes down to it så är det en himla skillnad mellan att vara ensam för att man har valt att inte vilja umgås med någon och att vara lämnad helt ensam i ett stort hus mitt ute i ingenstans. Lägg på lite hemlängtan och allmän emotionell instabilitet på grund av överdosering av choklad och vi har en inte så trevlig helg. Skolan kan gärna få börja igen. Och faktiskt, kursen kan gärna få ta slut nu. Jag saknar Sverige. Det är en sådan dag.

"Christmas waves a magic wand over this world, and behold, everything is softer and more beautiful."

Den sämsta delen av julen är när den tar slut. Och samtidigt är det skönt när allt börjar lugna ner sig. Det är bara det att det är en sådan lång upptakt till julen och man hinner bli så himla uppspelt och till sig och sen tar det bara slut. Det är väl egentligen som med det mesta. Upptakten och förväntan är ofta så himla mycket bättre än själva huvudhändelsen.

I år var det speciellt jobbigt då jag kände att julen aldrig riktigt kom eftersom jag inte fick fira den som vanligt med familjen. Och ändå har det varit mysigt. Det har varit lite smått galet med hela Taylor familjen plus "the extras" som de kallar sig, alltså allas respektive. Plus Lexis (Adams flickvän) föräldrar. Juldagen började med champagnedrink och julklappsutdelande. Till min förvåning fick jag julklappar, tre stycken till och med. Av Rocky och Paul fick jag en kokbok, från The Taylors fick jag en julgransprydnad i form av Chrysler building och av Lexis föräldrar (!) fick jag en pennhållare från Rumänien. Dagen fortsatte sedan med gemensam brunch; lax, bagels, ägg, bacon osv. Sedan blev det en långpromenad med hundarna. Magiskt nog hade det gått från en solig, snöfri julafton till en mycket vit, julig juldag. Efter att ha spenderat dagen i pyjamas bytte alla sedan om till finkläderna och så var det dags för julmiddag. Den klassiska kalkonen såklart samt brysselkål med pecannötter, rostad potatis, palsternacka, tranbärssås och stuffing. Till efterrätt blev det fruitcake (som inte alls var särskilt gott men inte heller så hemskt som jag trodde) och äppelpajsglass. Jag var helt otroligt mätt när jag gick och la mig efter en sen kväll av spel och chokladätande. Men sedan fortsatte allt på annandagen. Vi åt alla brunch tillsammans och denna gång blev det bagels i mängder. Blåbär och kanel-och russinbagels var himla fint även för någon som jag som egentligen inte gillar bröd. Efter vi ätit begav vi oss av till Bear Mountain och vandrade i kylan i cirkus tre timmar. Mina ben var lagom skakiga när vi kom ner igen. Vilket gjorde oss väldigt redo för en stor middag igen när vi kom hem. Denna gång blev det trerätters: först butternut squash soppa (mycket gutt) och sedan sallad med räkor. Salladen hade jag förberett vilket alla gav mig konstigt mycket credit för. Det är inte så svårt att skära grönsaker. Till huvudrätt blev det skinka! Som nästan smakade som svensk julskinka till och med. Efterrätten blev red velvet cake i form av Nalle Puh för att fira Emmas födelsedag. Hon fyllde år på juldagen men vi var alla för mätta för att äte födelsadagstårta då. Kvällen tillbringades sedan framför Kinect där jag var ytters skitdålig på pingis men ganska så himla bra på bowling! Vi lekte sedan "Werewolf" och spelade ett väldigt underhållande spel som hette "Cards against humanity". Harriets pojkvän Sean anlände från LA och hade med sig den mest gudomliga chokladasken jag någonsing smakat. Tidigare under kvällen hade vi även lekt grab bag och där "vann" jag också choklad. Idag har jag inte ätit något förutom: choklad. Det där med att inte gå upp 250 kilo under min vistelse här har gått ganska bra hittills men under denna julhelg så tror jag alla ansträngingar har varit för ingenting. För under julen så skiter jag i allt var måtta heter. Sedan julaftonskvällen har jag frossat och ätit godsaker tills jag mått illa och sen ätit lite till. Because that is what christmas is all about. Äta nyttigt kan jag göra nästa år.

Bilder!

"Let no feeling of discouragement prey upon you, and in the end you are sure to succeed."

Man vet att det är juletider när VLC-ikonen får en liten tomteluva. En annan sak som gör denna tid väldigt julig är det underbara paketet jag fick med posten idag. Fylld med svenskt julgodis och mummas knäck. Och ett par supermysiga strumpor. Nu saknar jag bara mitt saffran som någon på posten verkar ha slarvat bort.

I morgon är det julafton vilket inte är någon speciell dag här alls. Själv ska jag bege mig till Tarrytown och klippa mig. Väldigt juligt av mig. Sen har jag iaf mitt julgott och min julmust inköpt från Sockerbit att hålla mig sällskap. Och Skype med släkten såklart! Det blir nog bra i år med.

Snart blirt det stor fiskmiddag med Adams rumänska flickväns föräldrar. God Jul!

"If your ship doesn’t come in, swim out to meet it."

Jullovet fortsätter och jag nästintill dör av tristess. Det är alldeles för dyrt att åka in till Manhattan och göra roliga saker så jag är isolerad i Millwood. Igår kom jag i alla fall äntligen iväg för skohandling och hittade ett par ordentliga kängor. Kollade upp priset i Sverige och där skulle dom kosta runt 1700 kr. Här: runt 800 kr. Sen hjälpte det ju lite att trevliga grannen Jay bidrog med 20 dollar till skorna som en julklapp. Helt sjukt hur snälla människor kan vara ibland. Nu kan jag ut och vandra i snön, vilket är höjdpunkten på mina dagar. För det är typ det enda jag gör. Sover, äter lunch, promenerar, ser på film/serier. Imorgon ska jag i alla fall äntligen till Manhattan, det blir lite allmän shopping med Alice och sen The Hobbit i IMAX! Så.pepp på den filmen!

Jag vill gärna ha mitt saffran och mitt julgott från Sverige nu, snälla posten?

"Things work out best for those who make the best of how things work out."

Så var finals week över och jullovet har börjat! Hittills har det varit ytterst lugnt på gränsen till tråkigt så vi får se hur resten av tiden blir. Idag ska jag iaf iväg och skohandla med grannen (long story) vilket förhoppningsvis leder till att jag hittar ett par bra vinterskor vilket sen då kan leda till att jag faktiskt kan vistas utomhus i det här vädret. Det skulle ju i alla fall vara ett framsteg.

I veckan kom den första ordentliga snön och i lördags kom resten. Nu är New York täckt av en isig, hård massa som inte alls är som snön hemma i Sverige. Men det ser fint ut i alla fall. Ana blev väldigt exalterad när snön kom.

I och med att de flesta skulle hem över jul så hade vi lite avslutning på Max Brenner med fantastiska efterrätter och secret santa. Den riktiga sista dagen innan alla åkte hem spenderade vi framför Love Actually och Ensam Hemma med hämtmat, som sig bör!

Här hemma i Millwood har Adam, den enda sonen i familjen, anlänt. Han bor egentligen i England men är här över julen. Igårkväll var hela familjen Taylor (förutom Harriet i LA) plus två pojkvänner samlade och vi åt lite av en thanksgiving-middag vilket var himla komiskt och ytterst gott. Sen blev det granpyntning! Så.himla.stor.gran.

Just det. Bara sådär by the way. Högsta poäng möjligt på TOEFL? 120. Poäng som jag fick: 119. Inte fy skam!

"Obstacles don’t have to stop you. If you run into a wall, don’t turn around and give up. Figure out how to climb it, go through it, or work around it."

TOEFL är över! Och det känns så himla bisarrt. När man har föreberett sig så länge känns det konstigt när det sen är slut. Kommande vecka kommer mest vara lite halvseriösa finals och kalasande. Sen blir det jullov!

I fredags fick jag äntligen min första lussebulle! Efter TOEFL-testet sprang jag runt och bara njöt av Manhattan och passade även på att gå förbi FIKA. Fyra himla dollar fick jag spendera för det lilla magiska bakverket men det var det värt. Tillsammans med julmusten som jag fick av Jenny för länge sen blev det en himla mysig kväll.

Igår blev det som vanligt Manhattan-utflykt och vi bestämde oss för att promenera över Brooklyn Bridge. Det var alldeles svinkallt men också väldigt häftigt och fint. Sedan värmde vi upp oss på Starbucks med en peppermint hot chocolate för min del. Herregud så gutt! Efter lite trängsel och souvenirshoppande på Times Square gav vi oss av mot Rockafeller center för att kolla julpyntet. Äntligen fick jag se allt det storslagna jag läntat efter! Det underlättar med såna upplevelser när man ibland slås av tanken hur himla mysigt det skulle vara att gå runt i Visby i jultider. 

"Believe you can and you're halfway there."

Här sitter jag och är nervös. Imorgon är det dags för TOEFL-testet. Fyra timmar kommer jag spendera i testcentret vid Penn Station och sen kommer jag antagligen vara helt slut. Men jag har förberett mig för det här i tre månader så det borde väl gå bra, right?

Och juligheterna stegrar här borta. Fler och fler hus har börjar pynta och här hemma har alla lådor med julpynt kommit fram. Jag gillart! Och så följer jag såklart den svenska julkalendern på svtplay, och hittills gillar jag vad jag ser. Jul, jul, strålande jul!

"Accept responsibility for your life. Know that it is you who will get you where you want to go, no one else."

Jag kan inte sluta tänka på hur fantastiskt Sverige måste vara nu i adventtider. Med stjärnor och ljusstakar i varje fönster och lussbullar i mängder i affärerna. Här har folk börjat pynta men det råder himla mycket obalans. Vissa hus är pyntade till tusen och vissa har ingenting. Det skapar liksom inte den där mysiga känslan som i Sverige. Rocky har berättat att hennes son är helt jul-tokig och att han kommer spela julmusik non-stop samt pynta hela huset till tänderna (kan man avnända det uttrycket om ett hus?) när han kommer hit, så det ser jag fram emot. Men han kommer inte förrän den 14e december och det är ännu länge kvar. Jag vill ha julkänsla nu! Jag och Rocky satt och diskuterade vad de brukar göra på julen och det låter alldeles magiskt med massa mat och lekar och skoj. Det kanske kan bli en mysig jul även fast jag inte är hemma.

Idag fick jag även reda på att jag ska få en hel drös med nya rumskamrater (eller snarare huskamrater) i januari. Från Mexiko, Venezuela, Indonesien och Japan. Känslan är skräckblandad förtjusning. Det ska blir spännande att träffa nya människor men det känns som det finns en stor risk att det blir lite trångt här i huset. Och jag är lite rädd för att få en ny rumskamrat. Jag har blivit van med Francoise som städar hela tiden och som håller sig relativt tyst på nätterna. Vad jag har hört från andra är att detta är väldigt ovanligt hos rumskamrater. Vi får se hur det går. Taxin kommer bli billigare i alla fall.

"I can’t change the direction of the wind, but I can adjust my sails to always reach my destination."

Glad första advent världen! Jag är så avundsjuk på alla som får sitta och äta lussebullar och dricka julmust och se all mysiga adventsljusstakar överallt. Det är konstigt hur man saknar vissa småsaker med traditioner. I veckan måste jag besöka svenska FIKA och införskaffa lussebullar, annars vet jag inte vad som händer!

Veckan har varit smått galen. Eftersom Ana kom tillbaka till New York i måndags så har jag spenderat mestadelen av min tid på campus för att fira hennes återkomst. Vi har mest slappat och hängt i Gerard Halls lounge och beställt take outs, inte helt fy skam. Dock var det himla skönt att komma tillbaka till Millwood och min egna, sköna säng igår.

I torsdags var det thanksgiving och detta firades med en kryssning på Hudson River. Det var hur mysigt som helst och maten var alldeles fantastisk. Till huvudrätt fick vi såklart kalkok, sötpotatis, tranbärssås och gröna bönor och det var bland det godaste jag smakat. Dock så gick vi från bordet ett kort tag för att gå ut på däck och se frihetsgudinnan och när vi kom tillbaka hade de tagit vår mat! Min besvikelse blev bara lite lindrad när vi sen fick in en väldigt mumsig efterrätt i form av pumkincheesecake. Overall blev det iaf en fin thanksgiving och jag hoppas firandet kan bli en tradition i framtiden!

Fredagen var såklart Black Friday och vi begav oss till Palisades för att shoppa. Det var inte så stora reapriser som folk pratat om men vi shoppade på ändå. Det är kanske mer på grund av vanan att shoppa på Black Friday än de billiga priserna som gör att det är en av de största shoppingdagarna i USA.

In other news så inträffade det en stor tågolycka på the Hudson Line, vilket är den linje jag åker med varje dag, i morse. Tåget spårade ur och fyra människor dog. Över 60 skadades. Helt sjukt att sådant händer så nära. Och nu så blir det himla svårt att ta sig till skolan på ett tag.

"Doubt whom you will, but never yourself."

Goda, fantastiska nyheter! Ana kommer tillbaka! Egentligen fick jag reda på det redan i torsdags och as we speak har hon redan landat i New York igen, men ibland är man för upptagen av att leva livet istället för att skriva om det. Och det är väl himla bra.

Idag var jag och resten av tjejerna inne på Manhattan igen för att besöka den svenska julmarknaden i Svenska kyrkan. Det var inte så mycket att hänga i julgranen så att säga och lussebullarna hade sålt slut, men det var i alla fall mysigt att höra svenska omrking sig igen. Och så köpte jag lite kexchoklad. Svensk choklad är så himla mycket bättre än skiten de säljer här. Förutom Max Brenner. Max Brenner är ljuvligt.

Det har varit en kall, lång dag och nu avslutas den med mina nyinköpta, varma tofflor och mys-morgonrock framför 50-års jubileumet av Doctor Who!

"Your present circumstances don’t determine where you can go; they merely determine where you start."

Drama så det heter duga härborta. Och jag lider mer än vad jag trodde för tillfället.

Det är så att jag och Ana blev nära vänner himla snabbt när vi träffades. Jag hade inte förväntat mig att jag skulle få en sådan nära vän här och inte heller att det skulle gå så snabbt. Väldigt tidigt i vår relation så berättade hon för mig om sina hjärtproblem. När hon var 18 fick hon en hjärtattack och för några månader sen så blev det några andra komplikationer som jag tror kan översättas till hjärtsvikt. Men sen har hon varit frisk (relativt) sen dess. Men för några veckor sedan började hon må dåligt igen. Var trött hela tiden och kunde inte riktigt få syre. Men hon ville inte åka hem, även fast hennes läkare och pappa insisterade. Men i helgen blev det värre och igår åkte hon. Jag vet fortfarande inte om hon kommer komma tillbaka, men det ser inte ljust ut. Min största ljuspunkt här har slitits ifrån mig. Hela framtiden, vi som skulle bo tillsammans när hon började på NYU och jag på John Jay, är numera bara något suddigt, obestämt, "kommer-antagligen-inte-att-hända."

Och även fast jag är omgiven av människor känner jag mig jävligt ensam.

“A person with a new idea is a crank until the idea succeeds.”

Det blir mörkt så himla tidigt nuförtiden. Detta plus att  jag känner mig allmänt frusen jämt gör att jag börjar på julkänslor redan nu. Ge mig lussebullar, knäck och julskinka!

Igår var vi och shoppade på Manhattan. Det har börjat bli så vardagligt att gå omkring på Manhattans gator och jag gillar den känslan. Det är när Manhattan blir vardagligt som det verkligen blir fantastiskt. Det märks på mängden människor att julen närmare sig. Vi var inne på Macy's, där de redan har massa juldekorationer, och det var helt proppfullt med folk. Och det kommer nog bara bli värre. Nästa helg är det julbasar på Svenska Kyrkan och det ska blir så mysigt att omge sig med massa svenskt igen. Det är konstigt hur patriotisk man blir när man är utomlands.

Om någon känner för att skicka mig massa svenska godsaker så protesterar jag inte. Choklad, saffransmakande bakverk och liknande uppskattas! Och varma strumpor.

"No man is ever old enough to know better."

Första helt lediga lördagen på väldigt länge. Så himla skönt att bara göra ingenting. Bara ligga i sängen och läsa och se på serier. Mmm.

Igår var det field day på skolan vilket innebar inga vanliga lektioner och bara massa lekar och sånt. Inte så roligt som man kan tro, dock vann mitt lag så det var väl bra. Skulle nog ändå hellre haft vanliga lektioner. 

 På kvällen begav vi oss till Palisades mall. Vi åt middag på The Cheesecake Factory vilket var helt magiskt. Jag åt någon slags fransk sallad med sparris, rödbetor, getost, kanderade pecannötter och kyckling. Godaste salladen jag ätit! Sen blev det bio och Thor 2 där jag och Ana satt och fangirlade över Loki under hela filmen. Alltigenom en fin kväll!

"Let us be grateful to people who make us happy, they are the charming gardeners who make our souls blossom."

Svinkallt i New York idag vilket jag inte var helt beredd på tack vare sommarvärmen i helgen. Jag vänjer mig nog aldrig med det schizofrena vädret här. Efter att ha haft en enormt tråkig writing-class i skolan begav jag mig hem för att laga mat med Paul. Rocky är i LA den här veckan och Francoise spenderade kvällen i Tarrytown så jag var ensam med Paul och hundarna. Både lite awkward och lite mysigt. Vi lagade en alldeles övermumsig omelett med broccoli. Mumma!

Kvällen blev dock ännu bättre när jag upptäckte att jag fått paket hela vägen från Sverige! Från bästaste Jenny! Det blev lite tårfyllda ögon och glada miner hos en viss Johanna när detta ramlade ur paketet:

Äntligen lite svenskt mumma istället för allt översött, artificiellt amerikanskt tjafs. Det blir en fin helg.

En annan sak som jag är väldigt glad över och har glömt att nämna här: Det var egentligen så att jag skulle besöka Ana i Mexiko efter jul och fira nyår med henne. Det blir dock inget av med det då priserna på flygbiljetterna hade tripplats när jag skulle boka. Det är ju såklart inte det här jag är glad över. Men det verkar som ödet hade ett finger med i spelet. Samma dag som jag upptäckte att jag inte kunde åka till Mexiko fick jag nämligen reda på att Ben Folds ska ha konsert, i New York, på självaste nyårsafton! Han ska vara förband åt Billy Joel och jag vill bara dö en gnutta av lycka. Det blir en fin nyårsafton också, om än något ensam. Jag får trösta mig med Ben Folds helt enkelt.

“In everyone's life, at some time, our inner fire goes out. It is then burst into flame by an encounter with another human being. We should all be thankful for those people who rekindle the inner spirit.”

Och så har man upplevt en amerikansk Halloween. Vi åkte in till Manhattan för att se den stora paraden men det blev inte så mycket av det. Det var så packat med folk överallt att man inte såg ett dugg. Däremot fick vi se många spännande kostymer, bland annat ett stort antal Miley Cyrus, de flesta män. Sen gick vi vilse downtown, åt middag klockan 22 på en liten pizzeria, och åkte hem. Det var en upplevelse, men inte en som jag nödvändigtvis måste återuppleva varje år.

Idag åkte vi återigen in till Manhattan men idag var målet mest bara att hänga runt i Central Park. Det ter sig så att november i New York har hittills varit himla varm och det blev en solig, runt 20-gradig dag i parken. Helt skumt. Lite kvällsshopping på det och nu sitter jag utmattad i min säng och ska äta godis. Så ska det va!

Bilder!

Glada tjejer på Halloween

Alice och Tatiana och nån brud bakom en vattenkanna

Min klass! Minus några och plus vår härliga lärare Suzanne. Ana hade fått paket från Mexiko med massor av souvenirer som vi fick av henne.

Central Park förberedde sig på New York Marathon och jag passade på att posa med svenska flaggan.

Höst i Central Park, trots 20-gradig väder

Fontänen!

Central Park, man

Förövrigt kan jag ju säga att det har blivit så att de människorna jag umgås med här tar väldigt mycket kort. Så om man vill se väldigt detaljerat vad jag håller på med här borta kan man ju kolla Ana och Alices facebook där de ofta har bilder på mig med. Adios!