"There's nothing sadder in this world than to awake Christmas morning and not be a child."

Jag ursäktar för den inte så positiva rubriken men den beskriver mina känslor kring julen, spot on. I brist på bättre ord så är känslan jag känner panik. Panik över att inte ha den där mysiga julstämningen. Panik över att besviken över julklapparna. Panik över att julen inte ska vara sådär underbar och magisk som den var när man var liten.
Utan att gå in på detaljer kan jag väl säga att min julafton inte var den bästa. Det är väl sånt som händer ibland. Idag hade jag i alla fall lilla julafton x2 med Jenny och Josefin vilket var väldigt mysigt.

Men nu känner jag mig deppig. Jag känner mig inte helt hemma här i Hörsne, på Gotland och jag känner mig inte helt hemma i Djursholm. Var hör jag då hemma? Vilken annorlunda, konstig, jobbig känsla det här är.

"Life is like art. You have to work hard to keep it simple and still have meaning."

Sitter nu här med alla mina väskor packade (förutom datorväskan såklart) och väntar på att Nina ska komma hem så jag kan få skjuts till tunnelbanan. Det är helt otroligt vad snabbt det går att fylla väskor. Jag har nu en proppfyll resväska och en ytterst tung bag plus min snart packade datorväska att bära. Jag kommer få kramp.

Jag tänker spendera min tid på båten med att se A Very Potter Musical, så det så. Och äta lussebullar. Ibland gillar jag faktiskt att åka båten. När man åker hem. När man är påväg till tryggheten. Då har man de där tre timmarna då man bara kan ta det lugnt och njuta av livet en stund. Ahh.

Hejdå Djursholm, hejdå Stockholm, vi ses nästa år!

"Circumstances are beyond human control, but our conduct is in our own power."

Idag har väl inte varit en sådär jättebra dag eftersom jag har stressat sönder, men låt oss nu fokusera på de positiva sakerna.

Jag bakade bullar idag, saffransbullar med vit choklad. Även om jag var i upplösningstillstånd när jag bakade dem (jag och bakning är inte så tighta) så var jag väldigt stolt över mig själv när de var klara. 55 stycken blev det. Och en ganska stor mängd av de 55 tryckte Hanna i sig sedan, vilket jag antar är bra betyg.

Och så hade vi lilla julafton. Jag gav barnen fotopussel och Nina och Thomas fick lite choklad från chokladfabriken.
Själv fick jag:


Ett riktigt fint halsband av CJ.
Och:


Två halsband och ett par örhängen av Nina och Thomas. Jag blir faktikst väldigt sugen att ta hål i öronen nu.

Det känns faktiskt lite vemodigt att åka hem. Visst ska det bli skönt att komma hem till kära lilla gotland men jag kommer nog faktiskt sakna familjen. Och jag antar att det är positivt för det betyder väl att jag trivs. :)

Mina händer luktar fortfarande bulldeg.

Stress, stress, stress och så lite choklad.

Sitter och ser på "A Very Potter Musical" på youtube, det är ytterst underhållande. Det är sådär mysigt amatörsmässigt att man bara sitter och fnissar för sig själv.

Idag har jag spenderat en stressig dag på stan. Jag var på chokladfabriken för att köpa julklappar till familjen (Scchh!) och passade såklart på att dricka en varm choklad där.


Den var smakade ordentligt med choklad ska jag säga er. Jag har hört rykten om att deras choklad består av riktig choklad som de smälter ner i mjölken. Mmm. Det kändes också väldigt lyxigt att ha marshmallows i, även om det blev lite väl sött. Eftersom jag var ganska stressad så kastade jag mer eller mindre i mig den här chokladen vilket fick mig att må ytterst illa. Det plus att det inte smakade som starbucks (som ju faktiskt är den chokladen jag försöker hitta) gjorde att detta inte blev en femma. Men det var nära. 4/5

Imorgon blir ytterligare en stressig dag på stan och sen lilla julafton med familjen på kvällen. Jag måste packa också. Måsta köpa resväska. Ja, ja Darren Criss och hans vänner awaits me. Bye!

“If the stars should appear but one night every thousand years how man would marvel and stare.”

Long time no choklad eller hur? Men här kommer en!



Denna kommer från Robert's coffe i Söderhallarna på Medborgarplatsen. Den första klunken var nästintill himmelsk. Grädden var faktiskt riktigt god, i alla fall om man blandade den med chokladen. Efter ett tag blev den dock lite väl stark, men den var overall väldigt god. Ingen Starbucks-choklad, men nontheless en god choklad. Betyg 4/5. Egentligen så kanske inte mitt omdöme här är helt obejktivt eftersom det var den första chokladen på länge och då är den ju bound att smaka bra. Men det här är var ni får och det får ni var nöjda med.

Jaha, det verkar som familjen inte kommer hem den närmaste tiden. Jag får väl dra iväg till torget och köpe lite mat. Jag har ingenting hemme :O

Imorgon blir det nog träffa bror i staden. Han kommer in lite sent vilket är lite jobbigt för jag har hört rykten om att vi skulle klä granen på kvällen och det vill jag vara med på. Men men, tiden får utvisa vad som händer.

Förlåt för min svengelska, men ibland vet jag inte hur jag ska uttrycka mig på svenska. Vilket känns ytterst betryggande för en person som vill ha svenska språket som yrke i framtiden. Jistanes.

“You know more than you think you know, just as you know less than you want to know.”

Idag fick jag det finaste julkort jag någonsin fått. Av bästaste Jenny såklart.

Förövrigt har jag idag spenderat mestadelen av dagen framför datorn. Jag såg första avsnittet av säsong två av The Sing-Off och jag blev lite besviken. Jag plöjde igenom första säsongen förra veckan när jag var sjuk och alla var så duktiga då. Det var näs The Sing-Off fortfarande var ett nytt, okänt program. Nu till andra säsongen har det gått och blivit jättestort i USA vilket har lett till att massor av folk som annars inte skulle ha varit med är med. Man kan säga att första säsongen var det the diehard acapella grupperna, de som var lite underground, lite nördiga. I säsong två nu så kom massor av mer populära acapella grupper. Till exempel Jerry Lawson som tydligen är lite av en legend inom acapella musik. Och sen nån wannabe glee grupp som tyckte om att skylta med att det var personer från olika clicks som hade blivit vänner igenom den här acapella-gruppen. Men det var the homecoming queen som var leadsinger och det var hon som tog och fick allt spotlight vilket var lite tråkigt. Sen kom nån acapella grupp från Yale som påstod att de hade uppfunnit acapella och var allmänt kaxige. De hade förövrigt det väldigt fina namnet The Whiffenpoofs.
Och sen var det en grupp från Berklee som är lite av en elit-musikskola. De kändes också kaxiga. Nej fi fan, tacka vet jag The Beelzebubs från förra säsongen.

Se bara på dem, se på deras leadsingers hår. Hur kan man inte gilla dem?

Detta Sing-Off tittande ledde mig osökt in på Glee så jag lyssnade lite glee-julmusik, där jag älskar den här:


Lovin it :)

Och Glee-lyssnande fick mig att tänka på Jonathan Groff som är helt fantastisk.


Good day.

“Listen to many, speak to a few.”

Kom precis ner till mitt rum efter en mysig liten middag med familjen och lite släkt. Det var god mat och gott sällskap även om jag ibland kände mig ytterst ung och outbildad.

Men som bekant ska det snart bli ändring på det. Eller i alla fall den outbildade delen. Jag börjar bli lite orolig efter allt jag läser om kriminologin och universitetet i allmänhet. Betygsskalan på universitet är nuförtiden A till F,(ytterst amerikanskt), och det är tydligen helt omöjligt att få ett A. Och det kommer ju knäcka någon så överambitiös som mig. Jag hoppas bruden vars blogg jag läste detta på ljuger. Bäst för henne.

Nej jag borde ju faktiskt sova.

“Nothing that is worth knowing can be taught.”

Ett citat som jag inte riktigt håller med om men ändå vill ha som rubrik. Dagens inlägg blir i utbildningens tecken. För till våren blir nämliga jag, lilla lilla jag, student på Stockholms Universitet. Jag fick reda på idag att jag blev antagen till kriminologi-kursen jag sökte och nu är jag både glad och lite rädd. Jag gick in och kollade på den här terminens schema och det var lite mer än vad jag hade trott. Jag hoppas bara att det inte klashar allt för mycket med arbetstiderna.

Det är ju helt jävla otroligt att jag fortfarande har ont i magen. Vad är detat för djävulens version av magsjuka? Vik hädan!

Och jag har för mig att det var något mer jag ville skriva om men tröttheten gör mos av mina tankar. So long and good night.

“Health is not valued till sickness comes.”

I'm alive! Vilket är svårt att tro när man har känt sig som jag gjorde igår. Fi fan.

Det hela började med att jag fick lite småont i magen i måndags. På kvällen så spydde CJ vilket gjorde mig livrädd. Och jag försökte intala mig att "om man är lite äldre så spyr man inte, då blir det bara magont." Jo tjenna. Magont hade jag ordentligt med på tisdagen. Alla tre barnen var hemma på grund av just magsjuka även om de alla var väldigt pigga. Hanna var på sitt speciella "låt oss springa omkring"-humör och det var nåt som jag inte uppskattade i stunden eftersom jag var på gränsen till att spy hela tiden. När Nina sen kom hem dynade jag i säng där jag sov i tre timmar i sträck. Det var ljust när jag somnade, men mörkt när jag vaknade. Och nästan så fort jag slog upp mina ögon var det dags att bosätta sig på toaletten ett tag. Det var första gången jag var magsjuk på det sättet på sex år. Jag hade verkligen glömt bort hur hemskt det är. Resten av kvällen spenderades med otroliga magsmärtor i sängen. CJ och Harald kom in med blåbärssoppa till mig och var allmänt gulliga. Och så kom Thomas och Hanna också. Sedan slocknade jag totalt.

Idag kan jag glatt meddela att jag mår bättre, dock inte helt bra. Jag mår fortfarande lite illa, har lite ont i magen, och är fortfarande ganska matt.
Jag väcktes av att det knackade på dörren och där stod Nina med nyponsoppa och en jättefin blomma hon hade gjort till mig. Kunde jag ens ha hamnat i en bättre familj?

"Maybe I wanted to hear it so badly that my ears betrayed my mind in order to secure my heart."

Andra advent, folks! Och såklart så är julmusten och lussebullarna framdukade. Mums.

Jag njuter av tillvaron för tillfället. De senaste dagarna har varit extra mysiga och jag känner att jag kommit till en andra nivå när det gället barnens trust och jag känner mig bara allmänt mer bekväm här på Sindrevägen.
Igår var det tänkt att bli Skansens julmarknad men eftersom vi kom iväg lite sent (Jag anar Hellgren-tendenser hos familjen Lilljeqvist-Andersson)så fick det bli Gamla Stans julmarknad istället. Det var mysig, men egentligen var det inte så speciellt. Men gamla stan och julmarknad i samma mening bara osar av mys så jag tänker hålla mig till att det var mysigt. Fast mina tår höll på att ramla av.
Efter denna julmarknad var det tänkt att jag skulle hem medan familjen drog vidare på släktkalas. Men när vi anlände till Sindrevägen hade CJ somnat i min famn. Thomas gjorde ansats till att lyfta ur honom ur bilen men verkade sedan ångra sig.
"Eller så följer du bara med."
Sagt och gjort så följde lilla jag, klädd i min halvrena luvtröja, med på släktkalas. Efter den obligatoriska obekväma processena av att gå runt och hälsa på alla så var det faktiskt riktigt mysigt. Alla var så trevliga. Men jag måste nog erkänna att jag kände mig mer bekväm med alla barnen på övervåningen. Så är det.

Nu blir det Criminal Minds.

Insert random quote here

Idag har jag, mitt i min förkylning, gått och skaffat lite vuxenpoäng. Jag var på Nordea för att sätta in min lön på kontot och passade då på att öppna ett sparkonto och sätta in lite pengar där. Det kändes ytterst vuxet. Nu börjar jag ju faktiskt rusta upp inför framtiden.

Och jag är så täppt i näsan att jag har svårt att andas. Det är inte det idealiska tillståndet när man vill mysa och se på tv. Hej då sitter jag där och andas som en dinosaurie.

Imorgon blir det julmarknad på Skansken med hela familjen! Det ska bli jättemysigt, jag hoppas bara att de extrema minusgraderna håller sig borta och att min näsa tillåter mig att andas lite.

"A person needs a little madness, or else they never dare cut the rope and be free"

Idag har jag helt impulsivt och utan direkt anledning varit på Danderyds sjukhhus och vaccinerat mig. Ungarna och Nina och Thomas skulle vaccinera sig dels för influensan, som jag då också gjorde, och dels för att de ska åka till egypten i slutet av december. Så jag blev erbjuden en gratis influensaspruta och jag har alltid svårt att tacka nej till gratis saker. Nej, men jag kände att det var väl lika bra. Jag är mer utsatt nu än jag varit förut efter som jag träffat dagisbarn varje dag osv. What hurt could it do? Och just för att jag sa så kommer jag väl bli ett av dem där fallen som får kroniska neurlogoiska problem. Typisk.
Biverkningarna är feber och jag är ju redan sjuk så bring it on för faan.

“Limitations live only in our minds. But if we use our imaginations, our possibilities become limitless.”

Jag känner egentligen inte för att blogga för tillfället men jag gör det ändå. För jag är ologisk. Så det så.

Jag tror jag börjar bli sjuk och det är åt helvete så jag tänker förneka det. Det kan väl egentligen inte bli annat när man stannar hemma med en sjuk treåring som praktiskt taget hostar ner i halsen på dig. (Det där lät sjukt äckligt.)Men jag pallrade mig iaf iväg ut i den iskalla vinterdagen för att träna på friskis och det var varken jobbigare eller lättare än vad det brukar så än har inte kroppen blivit riktigt påverkad. Men det är nog bäst att dricka lite te. Det hjälper alltid.

Jag har ett sådant delat självförtroende. Ibland kan jag titta på mig själv och bli glad för jag tycker om det jag ser. Jag tycker om mig själv. Jag tycker att jag blivit lite mer fit sen jag började med friskis. Bara minuter senare kan jag titta på mig själv och bara bli irriterad och ledsen. Här släpar jag mig iväg två-tre gånger i veckan för att träna och så märks det inte? Allt jobb för ingenting?
Jag undra vilken av dessa två sidor som ljuger för mig.