"Svårigheter kommer inte för att förgöra dig, utan för att plocka fram dina dolda förmågor."

Ikväll har jag ett litteraturseminarium, den sista "lektionen" på min kandidatexamen. Tenta nästa tisdag och sen är det slut. Jag slogs av det häromdagen när jag gick förbi datasalen på Hagväg 8 och kom ihåg hur mycket tid man spenderade där förut och att jag aldrig kommer sitta där igen. Jag är väldigt sentimental på det sättet.

Snar har jag en examen! Som jag i och för sig inte kan göra något med, men det är i alla fall ett steg i rätt riktning. Och fortsättningen, det vill säga New York i höst, har varit väldigt likgiltigt för mig en längre tid nu. Men sen var det något som hände och jag insåg att det inte bara handlar om att åka till ett nytt land och sitta instängd i ett rum och plugga utan att det också handlar om att träffa nya människor och uppleva en massa saker. Förhoppningsvis. Och så blev jag exalterad igen. Och i går kväll kunde jag inte somna för jag låg och tänkte på om man får ta med sig fiberhusk och psylliumfrön och sånt till USA. Ibland blir man lite knäpp.

När det har varit så varmt och somrigt som det har varit de senaste dagarna saknar jag Gotland så himla mycket. Bara att vara där. Kunna gå längs strandpromenaden eller ha picknick i Almedalen. Grilla i trädgården och ta långpromenader med hundarna i grönskan. Så himla mysigt. Och snart bär det av! Jag åker hem för min systers student och min gammelmormors 95-årsdag den 5:e juni. Sen tillbaka till Stockholm en vecka och sedan Gotland igen för midsommar och så lite Stockholm igen och sen 7:e juli blir det officiellt sommarlov. Det är så snart att jag har svårt att ta in det.

"Istället för att klaga över att rosenbusken har taggar, gläds åt att taggbusken har rosor."

Den senaste tiden har varit körig trots att jag egentligen inte gjort så mycket. I fredags genomled jag den tortyrliknande undersökningen gastroskopi där en läkare körde ner en slang i halsen och magen på mig. Detta ledde till att jag torrkräktes och låg och krampade under hela undersökningen och det är väl först idag halsontet efter slangfan har försvunnit. Inte att rekommendera. Dessutom har jag fått ett enormt blåmärke där sköterska gav mig lugnande medel (som inte hjälpte överhuvudtaget). Fi fan.

Efter denna pärs följde en fullspäckad helg med volontärsutbildning för Föreningen Storasyster vilket var enormt intressant, tungt och inspirerande. Så många trevliga människor och härliga föreläsare. Dock lite tröttsamt att sitta på små stolar designad för förskolebarn två hela dagar. Allt upprepas nästa helg!

Och jag bara avgudar solen för tillfället. Äntligen kommer solen fram på riktigt och nu börjar sommarlängtan inta mitt sinne och jag älskar det. Det gör det lite lättare att leva, lite lättare att gå upp på morgonen trots enorm trötthet. Det är fint.