“The first stab of love is like a sunset, a blaze of color -- oranges, pearly pinks, vibrant purples...”

Måndags-traditioner börjar skapas med plugg-möte på Teacher's College biblioteket. En väldigt fin stund, blandad med frustration över för kort tid tillsammans och för många blickar som ser på. 

Och vissa saker får mig att bli mer och mer säker på att jag hittat ganska rätt här. Som de ändlösa Spiderman-presenterna. Sötfan.

"Most people are slow to champion love because they fear the transformation it brings into their lives. And make no mistake about it: love does take over and transform the schemes and operations of our egos in a very mighty way."

Denna helg har jag försökt ignorera skolstressen och fokuserat på min första alla hjärtans dag som icke-singel. Och det har gått över förväntan. Visst har lite plugg och lite stress smugit sig in här och där men mest har helgen handlat om mys och choklad, precis som det ska vara.

Kvällen började med att Ryan mötte mig vid tunnelbanan med en enkel röd ros. Väl uppe i lägenheten hade han dukat upp resten av presenterna: en Spider-man ballong, en hejdundrande massa choklad och ännu mer rosor. Vi sprang några ärenden tillsammans och begav oss sen till Madame Tusseud på Times Square där vi sprang runt och tog kort med superhjältar. Sedan bar det av tillbaka till lägenheten där Ryans uns av italienskt påbrå kom fram och han lagade den godaste bolognese jag smakat. Resten av kvällen spenderades med mys, choklad och tv-spel. En mycket bra Alla hjärtans dag-helg!

Och åter förundras jag över den skräckblandade förtjusningen i nya upplevelser. Så många känslor, upp och ner i varje sekund och jag är helt drenerad och bubblig och livrädd. Allt på en gång.

“Maybe that's what love is. Having someone who guides you through different experiences, coaxes you to try news things but still makes you feel safe.”

Jag kan inte riktigt förstå hur skolan redan är så stressig och intensiv trots att inte ens två hela veckor av terminen har gått. Jag har engagerat mig i kanske lite för många projekt, men det är svårt när allt är så intressant. Och så var det där med the thesis också. Stress!

Sen så finns det ju vissa andra distraktioner i livet för tillfället. Ganska fina distraktioner som ger mig chokladhjärtan med tillhörande Spiderman-kort och sedan sitter nära, nära och pluggar bredvid mig på Teacher's College's väldigt mysiga bibliotek. Inte en särskilt negativ distraktion alls faktiskt.

“All I know is that your the nicest thing I've ever seen, I wish we could see if we could be something...”

Senaste veckan har varit mer stormande, whirlwinding än normalt. Så mycket nytt på flera olika sätt. Nya känslor, ny upplevelser, nya möjligheter.

Med mycket choklad och till och med lite rosor så har livet tagit en oväntat vändning. Himlastormande, berg-och dalbana med med toppar och dalar. Jag är helt slut. Men också förväntansfull och glad. Och livrädd och nervös. Och fnissig och löjlig. Och allt bara virvlar på.

"When you're trying something new, you're torn between anticipating a delightful surprise and thinking you're a fool to ignore what you like."

Så ibland kanske första dejter kan gå bra. Ibland kanske man trotsar isskyla i lägenheten, snöstorm och slask i stan och allmän nervositet och möts upp på ett mysigt hotellcafe (Is that a thing? Ett cafe i ett hotell i alla fall) och sitter och dricker te som bränner tungan. Och man pratar så snabbt att ingen av oss slutför sina meningar. Och man äter en himla god burgare och lite för många pommes. Och man trotsar återigen kylan och skippar vantarna för det finns en varm hand som kan värma istället. Och man tar 1 tåget trots att det är hemskt, så att man kan få sitta nära, bara en liten stund till.

Och ibland så är fredag så många mil och timmar bort.

Om man går ifrån pretantiöst, luddigt, lovey-dovey snack så har det hänt andra positiva saker idag med. Hade som sagt ett möte med Maria Hartwig om projektet jag ska skriva min thesis inom. Turns out att jag nu ska få ta mer ansvar och att min thesis kommer vara som ett första draft av hela projektet. Vilket innebär: första författare. AHHH! Min första publicerade artikel (assuming att den blir publicerad och att den blir publicerad innan Luke's artikel som jag också är medförfattare på) kommer jag vara första författare på! Helt jävla otroligt. Hello PhD! Och också: herrejävlar vad läskigt med så mycket ansvar. Men jag bad om det. Sådan otrolig skräckblandad förtjusning.

På fler än ett sätt.

“Relax; the world's not watching that closely. It's too busy contemplating itself in the mirror.”

Så är man sådär dum igen och börjar interagera med fler kandidater på OkCupid. Och så är man sådär dum igen att man bokar in en dejt. En dejt ganska långt borta, på fredag, så att man har tid att förbereda sig. Men sen smsar man halva natten och hela dagen och inser att man kan nog klämma in en fika eller lunch redan imorgon. Och så står jag där, helt mentalt oförberedd och nervös. Och rädd att det ska gå som förra gången. Egentligen finns det väl två sätt det kan sluta på som gör mig rädd.

1. Jag gillar honom, han gillar inte mig. Cue deppighet och jobbiga känslor trots att jag bara smsat med denna man i två dagar. Jag är alldeles för bra på att planera en fantasi-framtid.

2. Jag gillar inte honom, han gillar mig. Alltså, lite som sist. Skitjobbigt. Att bli avvisad är det hemskaste som finns men att avvisa är inte så himla skoj det heller.

Det lättaste är väl om man ömsesidigt inte gillar varandra. Inser att det här var inget att hänga i julgranen, hej på dig, ha ett bra liv.

Eller om det mot all förmodan skulle vara ett ömsesidigt "du är intressant"? Känns rätt otroligt.

Man får helt enkelt se vad som händer. Och faktiskt inse att det inte är hela världen, det är bara en liten dejt som sen kanske inte blir något mer och du har faktiskt viktigare saker att tänka på Johanna! Som din thesis som tar sitt första avstamp imorgon. Hjälp.

“But better to get hurt by the truth than comforted with a lie.”

Jag har egentligen inte så mycket att säga. Men kände ändå för att skriva av mig lite.

Fredagskvällen tillbringades på bästa sätt med fina vänner först på ett himla fint burgarställe i East Village och sedan vidare till The Pyramid Club där de spelade 80-tals musik hela natten lång. Vi dansade tills fötterna började domna bort. Mycket fin kväll. Jag gillar de senaste helgerna där fredagarna har spenderats med vänner och skoj och lördagarna har spenderat med datorn och någon fin film. Det blir en himla bra balans.

Nästa vecka kommer bestå av massor av möten med professor vilket gör mig nervös och exalterad. Precis innan jul fick jag veta av Mr Timothy Luke att Dr Hartwig pratat om mig och sagt att hon var imponerad av mig. Nu på måndag ska jag ha ett möte med henne och en av hennes doktorander för att diskutera projektet som jag ska skriva min thesis inom. Hon bad mig innan lovet att samla ihop massa artiklar som definierar och operationaliserar termen 'rapport' och nu vill hon att jag ska ge en "informell presentation om vad jag hittat." Så himla rädd att hon inte kommer vara så imponerad av mig längre.

Jag hoppas jag överlever den här himla kylan. Vad håller du på med New York? Det ska ju bli vår i slutet av februari, hur kan du då säga att det ska bli minus 17 grader i veckan? Du är tokig.

Jag är så himla redo för något spännande nu. Tror det var därför jag slängde mig in i online-dejtingen trots dåliga tidigare erfarenheter. Tror det är därför jag känner mig rastlös, stressad, uttråkad och utmattad, allt på samma gång. I sinom tid kommer saker börja rulla igång men tills dess börjar jag bli smått galen.