“The longer we live, the more weight we carry in our hearts.”

Vi blev med lägenhet. Och imorgon påbörjas flytthelgen. Jag är nästintill färdigpackad redan eftersom jag packade ihop mig innan sommaren, så det är mest Ryans ställe som ska plockas ihop. Och om allt går som det ska spenderar vi första natten på nya stället på söndag. Vi ska flytta till ett ställe som ibland kallas Hamilton Heights och ibland Sugar Hill. Det är i alla fall väldigt mysigt med väldigt mycket träd och massa brownstone hus, och i ett av dessa kommer vi att bo. Fjärde våningen i en relativt stor studio. Väldigt massa trappor upp.

Jag har svårt att vänja mig tillbaka med New York. Det är väl alltid så när man har varit borta ett tag, men här slängdes jag bara tillbaka till allting. Från jobb, ensamtid och total kontroll till lägenhetsstress, möbelångest och beslut som tas över mitt huvud. För att inte tala om all dyr, onyttig mat som gör mig galen. Förhoppningsvis lägger sig allt när rutinerna börjar på riktigt, när allt är på plats i lägenheten och skolan och forskningen är igång. Just nu är det mycket.

"Not to spoil the ending for you, but everything is going to be okay."

Och så börjar det kanske lösa sig. Det är nästan så att jag inte vill skriva något här för att jinxa det men jag är så himla exalterad att jag inte kan hindra mig själv. Samtidigt försöker jag verkligen att inte ta ut något i förskott. Men nu är vi kanske med lägenhet!

Sen så börjar tvättning, handling, packning delen av det hela. Det är då man vet att det börjar närma sig. På torsdag bär det av, först till Nynäshamn, sen till Arlanda, sen till New York. Och även om allt känns lite lättare nu med en trolig lägenhet på horistonten så är det ändå med dubbla känslor jag går in i det här. Det ska bli fantastiskt mysigt att komma tillbaka till min stad, att få träffa min finaste igen, och att ha lite ordentligt sommarlov innan skolan drar igång. Men jag åker iväg för att inte återvända till Sverige på nästan ett år. Så länge har jag aldrig varit borta. Tanken är ju att spendera jul med Evansfamiljen och även om jag ser fram emot det så himla mycket så kommer jag sakna allt som julen innebär i Sverige, på Gotland, i familjen. Det finns alltid för och nackdelar med allting.

Nu ska jag suga musten ur den sista tiden!

“The world as we have created it is a process of our thinking. It cannot be changed without changing our thinking.”

Min födelsedag kom och gick, och det gick bra. Tror jag tonade ner mina förväntningar, tänkte att det var vilken dag som helst, och det ledde till en mysig dag. Jag och mami gick på stan och handlade lite kläder till framtiden på konferenser och föreläsningar och jag fick se himla vuxen och viktig ut för ett tag. Sen blev det burgare med bror Jakob på relativt nya Brooklyn burger (återbesök i kväll!) som var alldeles över förväntan och väldigt mys. Såklart hann jag även med lite glass, tårta, kakor och godis. Och magknip.

Och nu börjar lägenhetsjakten med Ryan på riktigt och jag stressar sönder. Egentligen är det inte så farligt, jag har ju ändå min lägenhet som står kvar där i Washington Heights. Men jag blir ändå stressad över att vi inte ska hitta något. Eller att det enda vi hittar är sånt jag inte vill, som till exempel skokartongs-studios eller lägenheter ännu högre upp på Manhattan än jag bor nu. Dessutom tror jag att herr Evans har lägre krav än vad jag har vilket kan leda till konflikt. Ish, den här processen får gärna ta slut snabbt!

Nu blir det lite medeltidsmarknad och återbesök på Brooklyn med fintjejerna!