“A picture can tell a thousand words, but a few words can change it’s story.”

Har varit lite allmänt dålig att både ta och ladda upp bilder på senaste tiden. Men här kommer en liten laddning i alla fall.

Den första kvällen vi bodde i nya lägenheten gick vi till Harlem Public och prövade deras jordnötssmörsburgare. Kanderad bacon och jordnötssmör helt enkelt. Ytterst gott, ytterst mastigt. Ingenting man äter sådär mer än en gång om året.

Vi hittade även en sushirestaurang i området som har sushi i klass med Wild Rice! I alla fall ibland.

När det fortfarande var sommar åkte vi till Rhode Island och brände oss på stranden.

Och så har pumpasäsongen (nästan) startat! Jag älskar det! Här ser nu pumpkin cheesecake, bland det bästa som finns. Jag har även hunnit få i mig pumpkin pecan bröd från Williams Sonoma's smakprover och pumpamuffins till efterrätt igår. Jag hoppas det aldrig tar slut! (Jag säger det nu, men nån gång måste man väl tröttna?)

Middagar med finpojken såklart. Här var vi på San Gennaro festival i Little Italy och passade på att gå till La Mela för deras fantastiska tortellini.

Och här hade vi en väldigt mysig datenight på Via Sforza, ytterligare en italiensk restaurang men denna gång i Connecticut. Och jag tror jag börjar gilla rödvin!

Sist men inte minst så har man gått och skaffat sig ny telefon. Jag kände att efter fyra år med min gamla var det dags för uppdatering. Och så råkade det vara så att 6S just kom ut. Och New York är lite billigare än Sverige. Och så spenderar man en massa pengar på materilistiska saker. Schh.

“You have to find what sparks a light in you so that you in your own way can illuminate the world.”

Det blev så att det blev ytterligare en helg i Connecticut. Vilken kan vara lite påfrestande men den här gången är det lite annorlunda. Nu är det bara jag och Ryan (och Scout såklart, anledningen till att vi kom hit) och då är det lite lättare att göra vad man vill och inte behöva tänka på att ta hänsyn till föräldrarna. Dessutom står ordentlig date night på schema ikväll, mycket mysigt!

Idag påbörjade jag min online-ansökan till PhD-programmet. I och för sig var det bara allmän kontaktinfo och liknande men det känns ändå himla på riktigt nu. Började även knopa ihop ett personal statement. Verkar även som jag ska få ännu mer möjligheter inom forskningen så det börjar kännas någorlunda mer hoppfullt.

Jag har varit på så himla dåligt humör, praktiskt taget sen jag kom tillbaka till New York. Jag vill inte jinxa något men det känns som det börjar lätta nu. Det har varit stressig med allt, och det har skavt att vänja sig tillbaka till New York, till att inte vara ensam och ha kontroll över allting. Som det kontrollfreak jag är så kan man ju bara tänka sig vilket motstånd det varit. Men nu verkar det som sagt som det lättar. Hoppas bara det håller!

“I have loved the stars too fondly to be fearful of the night.”

Det har varit full fart sedan vi flyttade till Hamilton Heights. Egentligen ända sen jag kom tillbaka till USA. Jag har inte haft tid att sätta mig ner och blogga, inte ens haft tid att skypa med vännerna. Skolan är redan galen och däremellan ska man gå på möten och få i ordning lägenheten. För att inte tala om att vi hängt i Connecticut där det är omöjligt att vara produktiv överhuvudtager.

Men! Nu kände jag att det fick vara dags. Lite rapportering från Nueva York is long overdue. Fast jag borde egentligen plugga. Oh well.

Sommaren är fortfarande här i New York, även om temperaturerna börjar bli något mer överkomliga. Därav de ständiga helgtripperna till Connecticut där man kan hänga på stranden och grilla och vara allmänt somriga. Vilket vi har gjort som tusan. Vi har hängt på de steniga stränderna i CT, vi har tagit turer till de sandigare stränderna i Watch Hill, Rhode Island och Hamptons. Vi har grillat, fått myggbett och bränt oss som tusan. Speciellt jag såklart. Fick den fruktade "Hell's itch" som internet har dubbat det till, klådan som kommer cirkus två dagar efter soleld. Det absolut, utan överdrivning, värsta som finns. Det finns downsides med sommaren också. Men jag överlevde. Och ser nu fram emot hösten och allt pumpasmakande som kommer därmed!

Denna första helg vi spenderat i stan passade vi på att, efter all städning, åka ner till Little Italy där San Gennaro festival höll på för fullt. Där åt vi oss spymätta på olika italienska, pastafokuserade rätter (och gelato och cannolis såklart).

Skolmässigt var det full fart från första början. Det blev omflyttande av klasser och allmän förvirring men nu har jag två kurser med faktiska lektioner (en profileringskurs och en statistikkurs) och en "Independent study" där jag får credits för att forska, vilket jag skulle gjort ändå. Jag håller på med ett jättespännande projekt om alibin i Kassin-labbet som jag kommer vara huvudansvarig för, ytterst exalterad! Jag är också TA, teaching assistant, den här terminen. Detta betyder att jag hjälper en lärare och får betalt för det (yeeey). Dock behöver jag ta en TA-kurs som såklart kostar pengar så jag vet inte hur mycket jag egentligen tjänar på det. Men det är i alla fall erfarenhet, och det tackar jag för. Det har även lett till att jag har ansökt om ett social security number för att få kunna arbeta, känns också himla spännande.

Och såklart så finns all stress inför PhD-ansökningen där med. Jag har också fått reda på att en tjej i min klass, en av de som jag sett som mina största rivaler kunskapsmässigt, också ska söka till samma program som jag ska. Till samma labb, till samma professor. Det tog mig ett tag att se det som en morot istället för något som hindrar mig. Men nu jävlar ska det kämpas!