“You are not Atlas carrying the world on your shoulder. It is good toremember that the planet is carrying you.”

Ibland tar jag på mig ännu mer projekt när jag nästan går under redan. Men det går ändå, för vissa projekt sätter aldrig igång. Akademias prokrastinering passar mig himla fint!

Det har varit en lång vecka. Varje dag har känts som en hel vecka i sig. Jag är obeskrivligt lycklig över att det är fredag. Och jag är så himla glad att vi inte har något planerat för helgen. Annat en överdrivet med sömn och överdrivet med godis. Lite plugg måste man ju ändå slå igenom med, men det får väl gå.

I slutet av maj var det tänkt att jag och Ryan skulle gå på teater och se "The curious incident with the dog in the nighttime". När vi väl kom till teatern visade det sig att biljetterna var dagen innan. Men snälla som de ändå är så fick vi möjligheten att skaffa "past dated" tickets vilket innebär att vi fick behålla våra biljetter och att vi kunde ringa till teatern den dag vi ville gå och höra om det fanns någon plats till oss. Det här var då enbart på en sista minuten basis. Vi ringde flera gånger och hela tiden var det fullt. Sen kom sommaren och Sverigen, och sen var livet allmänt i vägen. I onsdags bestämde jag mig på impuls att ringa och höra med teatern om vi skulle få plats på deras kvällsföreställning, och tänk att jo det fick vi! Därav blev det lite spontanteater en vanlig onsdagskväll mitt i en jobbig vecka. Och pjäsen var så himla bra! Den handlar om autistiska Christopher som en kväll hittar sin grannes hund död. Han bestämmer sig för att lösa mysteriet men på vägen dit hittar han lite mer än vad han hade tänkt sig. Scenografin var otroligt häftig och skådespeleriet var såklart himla fint.Vid ett tillfälle var det en liten hundvalp på scenen och jag trodde jag skulle svimma av. Mycket fin kväll, även om jag blev matgnällig. Jag är ofta matgnällig nuförtiden. Jag måste skärpa mig.

“See, the world is full of things more powerful than us. But if you know how to catch a ride, you can go places,”

Födelsedagshelgen börjar gå mot sitt slut. Lika sorgligt varje gång en helg tar slut och slitet tar sin början igen. Även om jag ändå älskar delar av det där slitet. Det är ganska slitigt.

Jag hade tänkt att överraska Ryan med en chocolate chip cookie-tårta med dumle i på födelsedagsmorgonen men universum hade andra tankar. Mamma skickade ett paket för kanske två veckor sen med den viktiga dumlen i, paketet kom till dörren i Torsdags men ingen var hemma så de sa att jag kunde hämta det på posten på fredagen. Jag går upp tidigare på fredagen för att hinna hämta det innan skolan och blir tillsagd att jag får komma tillbaka efter 14. Har forskning hela dagen, kommer till posten fem minuter efter de stängt och trots att det är massa folk där så får jag inte komma in. Går upp tidigt på lördagen för att hämta paketet, står i kö i cirkus en timme och så hittar de inte mitt paket! Jag fick lämna mitt nummer och de sa att det skulle ringa när de hittat det. Ingen tårta för oss.

Det blev ändå en bra födelsedag för pojken när jag sjöng "Ja må han leva" på svenska och gav honom fina presenter. Han fick kavaj och fluga så han kan se ut som den engelsk professorn han är. Sedan blev det lite filmtittande, hibachi lunch (som var himla dålig men det behöver vi inte prata om), och lite sista minuten halloween shopping. Snabbt hem och förbereda inför kvällens halloween-fest eskapader. Smink och påklädning i två timmar och sen ut i New York kvällen. Det blev en himla kul kväll som ändå var som roligast när man gick runt på gatorna och åkte tunnelbana. Alkohol och barer verkar verkligen inte vara min grej.

Söndagen blev det panikstädning, mysbrunch med föräldrarna Evans och eftermiddagen har hittills varit mysigt lat med lite film, lite plugg och lite choklad. Allt i allt: en fin helg.

Och nu så är det inget stort att stressa upp sig för på ett tag (om man inte räknar alla forskningsprojekt, skoluppgifter och PhD-ansökan.) Det ska nog gå bra.