"Dreams are today's answers to tomorrow's questions."

Idag gjorde jag mitt sista mid term, GRE-matte. Det var hemskt. Man kan ju alltid hoppas att John Jay kan se att min verbala sida är stark så att det kanske väger upp för min matte. För på den verbala delen fick jag A+ och högsta poäng i klassen. (Skryt lagom, va).

Helgen spenderades i vackra Boston. Vi åkte med en buss med en reseledare som var alledeles värdelös och inte visste någonting, men det var kul ändå. Vi åkte till Salem, gick på museum (som var väldigt tråkigt) och ett haunted house (som var ganska skoj). Av någon anledning utsågs jag till att gå längst fram i the haunted house vilket sen ledde till att alla andra hängde på mig och skrek. Det var en spännande upplevelse. På söndagen besökte vi Harvard, vilket var väldigt idylliskt och höstigt. Hela resan var väldigt mysig och Boston är verkligen alldeles fantastiskt fint, men mot slutet av resan började vi alla längta tillbaka till New York. Vi blev alla förvånade över hur glada vi blev när bussen körde in i Tarrytown. Att det redan känns så mycket som hemma. Och jag som inte ens bor där.

Bilder:

Kvällen innan Boston blev det takeout som avslutades med Nutella-pizza. Det godast jag nånsin ätit, herre.gud.

Det var himla mörkt när jag vandrade upp för backen i Tarrytown. Jag gick upp vid 5.

Awkward pose framför en kyrka.

Inte särskilt representativt över hur Boston såg ut, men ändå.

Vid lunch begav vi oss till Max Brenner som är en alldeles fantastisk restaurang med än mer fantastiska efterrätter. Vi beställde in flera stycken och delade. Så himla gutt.

Cansu njuter.

Cansu och Ana i det förvånansvärt fräsha hotellrummet.

Ännu en kyrka.

Ana och Harvard.

Harvard!

Ännu mer Harvard.

Charles River

Imorgon är det Halloween! Det ska bli spännande att se hur alla galna amerikanare firar. Imorgonkväll åker vi in till Manhattan och kollar paraden!

"Success consists of going from failure to failure without loss of enthusiasm."

Mid Term week! Därav bloggtorkan. Jag har velat blogga varje kväll men ibland måste man prioritera plugget. Nu har vi i alla fall haft alla mid terms förutom i matte. Almost there!

Eftersom jag inte skrivit på så länge får det här bli ett långt, tråkigt inlägg. Så är det bara. Vi kan börja med förra fredagen. Jag, Ana, Alice, Tatiana och Sandro begav oss till Palisades Mall sådär mitt i natten för vi hade fått för oss att gå på bio. Det fick bli "Runner, Runner" och det var en av de sämsta filmer jag sett, men vi hade kul ändå. Lite reflektioner om amerikansk bio?
- Helt otroligt många trailers, jesus säger jag bara.
- Helt otroligt stora läskmuggar. Gick knappt att bära med en hand. Ish.
- Helt otroligt härligt att det faktisk går filmer vid tio i ett på natten.

På lördagen blev det lite mer turistande. Ana, Alice, Anna, Tatiana och jag bestämde oss för att besöka MoMA. Den översta våningen var alldeles fantastisk med tavlor av Picasso, Van Gogh, Monet, Matisse, Warhol och sådana folk. Resten var ganska pretantiöst. Jag och Ana gick runt och förklarade syftet med alla skumma konstverk för varandra. Needless to say så var vi nog ganska hatade där.

Ana och ett lejon

En något starstruck Johanna framför Van Goghs Starry Night!

Modern konst antar jag.

Monet! Jag kommer ihåg på lågstadiet när vi tvingandes måla väldigt många Monet-broar. Det var skoj :)

Vi ville vara ännu mer turistiga så vi åkte Staten Island Ferry, fram och tillbaka, bara för att få se en glimt av denna dam.

Sandro och Ana!

Vi avslutade dagen med att besöka Junior's och beställde en slice cheesecake var. Junior's ska tydligen ha New Yorks godaste cheesecake och den var himla god tills ungefär fjärde tuggan. Sen blev det alldeles för mycket. Men jag är duktig så jag åt upp allt på min tallrik ändå. Och mådde illa i två dagar.

Och den här veckan har mest varit fylld med plugg och åter plugg. Francoise syster är på besök i New York så Francoise har mest befunnit sig på Manhattan vilket har betytt att jag fått rummet för mig själv. Så himla skönt!

I helgen blir det Boston!

"Maybe all one can do is hope to end up with the right regrets."

Och oroligheterna kulminerar. Idag flyttade de kinesiska tjejerna ut. De blev till och med praktiskt taget utslängda av Rocky. De hade klagat hos EF och EF ringde tydligen till Rocky och sa en massa skit vilket gjorde henne väldigt upprörd. Men nu är det himla lugnt här hemma. Inga kineser som klampar upp och ner i trappen tidigt på morgonen och sent på kvällen. Inga slurpanden, inga galna skratt och inget kinesiskapratande i tid och otid. Hittills gillar jag det!

"People will hate you, rate you, shake you, and break you. But how strong you stand is what makes you."

Det börjar röras upp lite oroligheter här hemma och jag gillar det inte. Nu när resten känns bättre så måste min trygga bas rubbas. Jag åkte hem med min grannes värdpappa idag och det fick mig att börja tvivla på att jag har det så bra som jag tror. De kinesiska tjejernas beteende här hemma får mig att tvivla, Rockys lite tjuriga beteende mot alla förutom mig får mig att tvivla. Jag vill inte tvivla.

Kan allt det fina med New York komma tillbaka nu?

"You only live once, but if you do it right, once is enough."

Säga vad man vill om sommarvärme i mitten av Oktober men fint är det.

Annars känns allt som igår. The antithesis of good för att använda GRE-ord.

Och här hemma pågår spännande saker. Kulturer är så himla annorlunda, herregud.

"Sometimes, bad days are there to remind you that you have good ones to look forward to."

Vi kan väl börja med det positiva. I fredags bestämde vi oss för att åka till White Plains för att hitta någon bra bar eller klubb. Det var egentligen tänkt att vi skulle till Manhattan men sen blev klockan alldeles för mycket. Därför var det inte med en alltför positiv inställning jag anlände till White Plains. Men det blev en himla bra kväll, alldeles över förväntan. Vi dansade hela natten, gick på en väldigt amerikansk diner och kom hem klockan sju på morgonen.

Lördagen blev också relativt bra då den spenderades på Manhattan och The High Line och avslutades med konsert på Lower East Side.

Men idag. Idag har varit en riktigt skitdag på alla sätt och vis. Ibland kommer det sådana dagar när man bara hatar allt hos sig själv, och idag var en sådan dag. Jag förstår inte riktigt hur man kan gå från att ha en fin helg och att vara allmänt glad och nöjd med livet till att verkligen avsky sig själv. Släng lite hemlängtan på det och ett sammanbrott framför Skype och dagen är gjord. När jag sedan kom till skolan och tänkte trösta mig hos Ana visade det sig att hon hade det ännu värre än jag då hon fått helt otroligt hemska nyheter. Och så får man lite perspektiv och inser att ens egna problem kanske inte är så stora ändå. Men nu här hemma blossar det upp igen. Jag hoppas att det bara är tillfälligt.

Jävla skit dag.

"The most powerful weapon on earth is the human soul on fire."

Det brukar bli så att det är precis innan jag ska gå och lägga mig som jag får för mig att blogga. Då när jag egentligen varken har tid eller ork. Men så kan det gå.

Igår blev en himla bra dag. Efter skolan begav jag mig in till Manhattan för att gå på en campus tour på John Jay. Och det var precis så himla bra och mysigt som jag tänkt mig. De hade till och med en park, på taket! Och under vår tour höll de på att spela in en film på skolan, Annie med Cameron Diaz och Jamie Foxx. Efter touren hade jag ett möte med en studievägledare och hon var allmänt positiv. Jag blir så himla exalterad, jag vill bli antagen nu!

Efteråt gick jag och shoppade för första gången här i New York. Så himla billiga kläder på Forever 21, och så mycket bättre utbud än i London. Jag gick även förbi den svenska cafékedjan FIKA, verkade mycket mysigt!

Idag hade vi crêpe-party i skolan. Detta var något som lärarna slängt ihop för att alla UP(University preparation)-studenter skulle få träffas. Vi fick nutellacrêpes från ett crêpe-cafe i Tarrytown och det var himmelskt. Och väldigt sött. USA är lite sådär på sina efterrätter, det blir väldigt lätt för mycket. 

När jag åkte hem för dagen var himmelen fantastiskt.

“Two things are infinite: the universe and human stupidity; and I'm not sure about the universe."

Idag kom hösten lite mer till New York. Det har varit regnigt, grått och nästan kallt. Hur mysigt som helst.

 I fredags var jag på besök på NYU. EF vill att vi besöker minst tre skolor för att kunna jämföra lite. NYU var den första skolan jag kollade på när mina "plugga i USA" planer började ta form. Det var innan jag insåg hur svinigt dyrt just NYU är. Så jag har varit lite upprörd över att jag inte kunnat gå där om jag velat. Men besöket i fredags löste alla problem. För nu vill jag inte gå där alls. Programmet de erbjuder är alldeles för generellt och jag skulle praktisk taget läsa samma saker som under min kandidat, och betalat multum för det. På tisdag ska jag till John Jay, längtar!

Igår kom hemlängtan för första gången. Men inte efter Gotland, mamma eller kompisarna. Utan efter Djursholm. Efter vardagen på Sindrevägen. Egentligen är det väl inte så konstigt att det är det jag saknar nu, det var ju ändå mitt hem i tre år. Gotland, mamma och kompisarna kommer jag att träffa igen, men Sindrevägen kommer aldrig mera vara mitt hem. Vilket gjorde mig himla ledsen igår och fick mig att ge mig iväg och pröva på hur långt det var att gå till Ossining. Det var långt. Himla långt. Fyra timmar tog det mig att gå fram och tillbaka, runt 10 miles, 1,6 mil. Det gör jag inte om i närmaste laget. Men hemlängtan minskades. Tills nu när jag skriver om det igen. Jag saknar mina barn!

Sitter iaf i höstmyset och plöjer Orange is the new black. Det är lika bra som dom säger hittills, att rekommendera! 

"There is more to life than increasing its speed."

Det är så himla bisarrt att det har hunnit bli oktober och här är det fortfarande sommar. Både igår och idag har det varit strålande sol och runt 27-28 grader. Hösten i New York är varmare än sommaren i Sverige. Men det verkar som jag har svårt att förstå det här. Trots sol och värme har jag gått in i något slags höstläge där jag bara vill gå runt i varma kläder, sitta under filtar och dricka te och sådana saker. Inte så mysigt att sitta under en filt när det är närmare 30 grader utomhus.

Igår slutade jag efter lunch och Rocky kom och hämtade mig och Francoise på skolan. Hon skulle "bara lämna tillbaka lite kläder" i grannstaden Irvington men det hela slutade med att vi hamnade på en restaurang precis vid Hudson floden där vi satt och njöt i solen. Sen åkte vi hem, tog med oss hundarna och begav oss ut i skogen på en mysig promenad.

Idag har det bara varit en allmänt lång dag med dubbellektion i GRE-matte, vilket alltid får mig att vilja gråta. On the upside så börjar jag bli frisk igen så det finns iaf något positivt!

"We can't plan life. All we can do is be available for it."

Trots att det varit riktigt varmt idag, som en riktig sommardag, sitter jag här och har massa mysiga höstkänslor. Kanske är det för att det blir mörkt tidigt, kanske är det för att jag är sjuk och frusen, kanske är det lite av allt. Sitter även och tittar lite på Sleepy Hollow, en ny serie som utspelar sig i Tarrytowns grannstad. Lite coolt ändå.

Och jag börjar bli himla trött på att vara omringad av folk som inte kan prata klok engelska. Kanske är även denna irration mest en bieffekt av min förkylning men jag orkar inte med de tomma blickarna mina klasskamrater ger lärarna när de stället enkla frågor. Jag orkar inte med att behöva bara nicka och le åt housmates och grannar för att jag inte orkar ta mig tid att förstå vad de är de egentligen försöker få fram. Det är väl det som är lite negativt med att gå på en språkskola, alla är ju där för att lära sig engelska och det finns blandade nivåer. Men man kan ju tycka att om man går pre-masters och ska söka in till en amerikanskt universitet till hösten så borde man ha lite högre nivå på sitt språk. Man borde veta vad ord som "thus", "definition" och "borrow" betyder. Eller så är jag bare dryg och elitistisk.