"For all sad words of tongue and pen, The saddest are these, 'It might have been'."

Och det sägs att ibland är det bra att prata om jobbiga saker, att de blir mindre jobbiga då. Och när jobbiga saker kommer upp till ytan på grund av psykologin så tror jag att det kan vara bra att prata om det för att då kanske det som förföljt mig genom livet blir lite lättare, till och med kanske försvinner. Men det verkar inte funka så. För det är fortfarande där, ännu mer närvarande än förut. Och det är fortfarande jobbigt, kanske till och med lite jobbigare, för nu vet någon mer än jag hur jag känner.

Det känns inte bättre.