måndag 6 oktober 2014

“There is no before. There is only now, and what comes next.”

Jag vet inte vad det är, men hela dagen har jag gått runt i något slags mysrus. Tankarna har varit mycket på Gotland, lite i Stockholm, i allmänhet på en trip down memory lane. Nostalgiskt men inte på ett sorgligt sätt. Bara mysigt. Bara så att jag påminns om jag älskar min lilla ö. Och alla där som gör den till vad den är (även om dom flesta inte längre bor där.) Solen har lyst här i Washington Heights men det har ändå varit väldigt höstigt så att jag fått dra till med de extra mjuka, tjocka strumporna och en långärmad kofta. Och istället för att vara ledsen för att sommaren är så definitivt över nu så välkomnar jag hösten, hösten i New York. Med sol och färgglada träd och pumpasmaksatta livsmedel överallt (och snälla inte så mycket regn?)

Jag är nervös. För imorgon har jag mina två första prov. Båda i kurser där jag måste få minst A- för att få skriva en thesis. Och jag måste skriva en thesis, annars har jag ingen chans att komma in på PhD-programmet. Och då har jag slösat massor av pengar för ingenting. No pressure, Johanna.

Och nervös för att jag äntligen ska få träffa Maria Hartwig. Helt sjukt exalterad och nervös. Tur att jag inte behöver snubbla över engelskan. Men å andra sidan kan jag då inte skylla på det i fall jag börjar svamla och prata oförståeligt.

Wish me luck!

1 kommentar: