“Talent is like electricity. We don't understand electricity. We use it.”

Nu har jag varit här längre än en månad och tiden har bara flugit iväg. Det har varit fullt upp från dag ett och det fortsätter att virvla på. Nästa vecka har jag mina första prov, imorgon ska jag på mitt första labbmöte med Dr. Stone och på måndag ska jag träffa Dr. Hartwig. Jag är så himla exalterad och stressad på samma gång. 

Det är komiskt hur spralligt glad jag blir när jag ser mail från mina professorer, mail som hintar om arbete i deras forskningslabb som antagligen egentligen kommer innebära många timmar av tråkig kodning. Men det är ändå ett steg närmare det jag vill göra och därför blir jag så himla glad. Det är så härligt att de första veckornas totala förvirring och stress över allting nu istället har samlats ihop och blivit en enorm motivation inför framtiden. Det händer fortfarande att jag känner mig förvirrad och det händer såklart att jag blir stressad (det är väl snarare normalläget nu), men nu har jag ett klart mål framför mig och då blir allt lättare.

En annan sak som är lite komisk är att den professorn jag blir mest till mig över är Dr Hartwig. Hon är mitt toppval av professorer att jobba med och jag hoppas hon kommer kunna vara min thesis advisor. Jag har tagit mig hela vägen från lilla Gotland till New York för att kunna göra det jag gör, och var kommer Dr. Hartwig ifrån? Göteborg, Sverige.