söndag 24 augusti 2014

“What do you mean I have to wait for someone's approval? I'm someone. I approve. So I give myself permission to move forward with my full support!”

Sitter i hostelets fina lounge och ser lite på film och äter stela popcorn. Så blir det ibland. Idag har jag rännt runt på stan som en tok och kollat på tre lägenheter. En fantastiskt fin, en hemskt ful och en lite mittemellan. Imöra blir det nog tre till.

Den fina lägenheten ligger i Washington Heights vilket jag alltid trott är ett ganska shady område. När jag gick dit (promenerade från 101st till 164th, jisstus), så kände jag väl att det stämde ganska bra. När en av mina (förhoppningsvis) framtida roomies kom och visade mig upp till rummet luktade hela trappuppgången starkt av urin. Där var jag rätt säker på att jag inte ville ha rummet. Trodde jag. Sen fick jag se insidan, och lordy var fin den var. Lite Sverigestandard till och med. Och när jag återvände till Washington Heights på kvällen för att känna in området igen, gick jag Broadway istället för Amsterdam Ave och upptäckte en helt ny (och fin) sida av området. Sen började jag helt random prata med några killar som stod utanför lägenheten jag tidigare tittat på. Jag älskar de öppna, trevliga människorna i den här staden. När jag tidigare under dagen var på en restaurang och beställde en sallad(Cobb: ägg, advokado, bacon, kyckling, kokt ägg, blåmögelost. Konstigt nog himla gutt.) började jag prata med ägarinnan och det hela slutade med att hon imorgon ska visa mig ett rum i sin lägenhet hon hyr ut.

Jag hade tänkt skriva något i stil med: En dag i New York= si och så många komplimanger. Men ärligt talat så tappade jag räkningen. All ranging from trevliga, myskomplimanger till "komplimanger" som mest känns förnedrande. Folk är helt enkelt helt annorlunda.

Snälla, snälla, snälla universum, ge mig den första lägenheten jag tittade på!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar