Med den här härliga vyn ligger jag nu på rummet på hostlet på 101st street och väntar på att dagen ska börja. Jag har rummet helt själv för tillfället, vi får se hur länge det håller i sig.
Gårdagen blev helt otroligt lång och egentligen mest bara fylld av väntan i olika köer eller fordon. 3 timmar båt, båtbuss, flygbuss, väntan på flygplatsen, 8 timmar flyg, nästan två timmar på JFK, shuttlebus till Manhattan och taxi till Broadway hotel and hostel. Strax efter 1 amerikansk tid var jag i säng. Alltså klockan sju på morgonen svensk tid. Något slut.
Nu känner jag mig bara väldigt ensam, stressad och utsatt. Jag är rätt säker på att känslan är tillfällig och att det kommer bli bättre när jag vaknat till och tagit mig ut på gatorna. Och framförallt när jag hittat boende och börjar skolan. Men just nu är det jobbigt. Ensam och sårbar med urinvägsinfektion i New York. Mamma kom hit?
Idag blir det minst två lägenjetsvisningar iaf. Man kan ju alltid hoppas att jag har tur och hittar rätt direkt. Hoppas hoppas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar