“I've learned that people will forget what you said, people will forget what you did, but people will never forget how you made them feel.”

Stressandet fortsätter. Jag underskattar ständigt tiden det tar att ta sig någonstans. Kronisk tidsoptimist. Idag var jag uppe i Fort Washington på 187 gatan och kollade på ett rum. Det var egentligen helt perfekt. Jättefint område, jättefin byggnad, jättefin trappuppgång, jättefin lägenhet. Rummet var ganska stort och fräscht och hon som bodde i huset var väldigt trevlig och ville hjälpa mig en massa och fixa nya grejer från IKEA och jag vet inte vad. Egentligen var det himla perfekt för det var ett fint rum, rimlig hyra (New York hyra i alla fall) och det var lite "bo-i-Djursholm-med-familjen-Lilljeqvist" känsla på det hela, speciellt med tanke på att hon hade en son. Vilket är varför det inte kändes helt rätt. Jag vill komma från det där lite. Vill bo lite mer i det mer levande New York, med rumskamrater i min egen ålder.

Kollade en annan lägenhet i West Harlem som också egentligen var himla bra. Främst på grund av bra läge, men också väldigt trevlig rumskamsrat och fin lägenhet i allmänhet. Men ändå inte helt rätt i magen.

Så det blir Washinton Heights för min del. Om min framtida rumskamrat vill svara på mitt sms.

Och så var det ju orientering idag. Vilket började i förskräckelse. Skulle lämna in mitt vaccinationsintyg till Health Office då dom ville ha ett översatt intyg. Den väldigt oförskämda kvinnan där godtog inte min översättning och sa att jag inte fick registrera mig. Med gråten i halsen halvsprang jag därifrån och bad andra om hjälp och efter att ha stått i kö ett bra tag och sedan fått träffa en mer hjälpsam kvinna så kom vi fram till att jag behöver ta mig till svenska ambassaden och få en officiell översättning därifrån. Överkrångliga land.

Själva orienteringen var inte jättespännande. Det pratades mest om regler och betyg och workshops och sådana saker. Sedan var det dags för lite snacks och "networking", vilket ledde till att jag lärde känna en tjej från Queens. Som såklart inte ens går i mitt program. Men hon var trevlig i alla fall. Sedan skaffade jag mig ett ID-kort och under denna procedur var det någon som stal min jättefina John Jay t-shirt som jag fått vid registreringen. Ytterst upprörande! Jag stal själv en tröja jag hittade senare, men det är alldeles gigantisk för mig. Säkerhetsvakterna som fixade ID-kortet föreslog att jag skulle försöka få en ny i morgon. Om all else fails skulle jag bara gråta lite sa dem. Låter som en idé.

Och mami har nu redan bokat resa till mig! Helt alldeles fantastiskt. Hoppas bara jag nu faktiskt har någonstans att bo när hon kommer.

I morgon blir det ännu mer orientering, nu för internationella studenter. Jag har blivit lova kontinental frukost så det ska bli spännande att se vad det innebär. Hej!