"You only live once, but if you do it right, once is enough."

Det borde inte vara en så stor sak, men varje gång jag påminns om att julen är slut blir jag så himla ledsen. För att förlänga det hela ställde jag mig och bakade lussebullar. Med torrjäst och "self-rising flour", för att inte tala om att det faktiskt var första gången jag bakat lussebullar själv, var jag lite rädd för hur resultatet skulle bli. Men efter ett antal Skype-samtal till mami gick det ändå! De blev inte särskilt vackra och de smakar inte helt likt vanliga, svenska lussebullar men ändå helt klart godkända!

Jag är ytterst skitensam i Millwood för tillfället. Jag brukar gilla att vara ensam och jag hade sett fram emot att ha huset för mig själv den här helgen. Men när det verkligen comes down to it så är det en himla skillnad mellan att vara ensam för att man har valt att inte vilja umgås med någon och att vara lämnad helt ensam i ett stort hus mitt ute i ingenstans. Lägg på lite hemlängtan och allmän emotionell instabilitet på grund av överdosering av choklad och vi har en inte så trevlig helg. Skolan kan gärna få börja igen. Och faktiskt, kursen kan gärna få ta slut nu. Jag saknar Sverige. Det är en sådan dag.