“I figured something out. The future is unpredictable.”

Har idag spenderat eftermiddagen i Millwood med Rocky. Vi möttes upp på Grand Central för att sen ta tåget till Chappaqua tillsammans och sen åkte vi hem till huset som var mitt hem i ett halvår. Det blev lite te och äppelpaj framför brasan innan jag åkte hem med mina saker (som jag väntat så länge på!) Jag har varit lite nostalgisk den senaste tiden och längtat tillbaka till Millwood då och då. Saknat det där tysta, mysiga. Men nu när jag var där idag så känner jag att jag har det så mycket bättre här. Jag saknar inte isoleringen, kylan i huset, de långa tågresorna etc. Jag tror att det är så att, som med så mycket annat, att jag hajpat upp minnet av Millwood, men verkligheten var inte så mysig som jag mindes. Det var såklart trevligt att hälsa på (hundarna mindes mig och blev alldeles tokiga), men det var skönt att kunna få åka hem, hem till Manhattan.

Igår var det "the great unveiling of the John Jay statue!" som vi studenter blivit mailbombade om i flera veckor. Och återigen så levererar John Jay. Statyn var himla fin, även om den var placerad himla underligt (mitt i en trappa där folk brukar sitta och äta lunch), men det bästa var såklart gratis mat. Eller snarare, gratis godis. Jisstus så mycket godis de hade! Peppermint bark, candy canes, varm choklad med marshmallows, gummy bears, M&M's, Twizzlers, macaroons, cupcakes, majsbollar, yoghurtöverdragna russin, surisar och en himla massa annat. Och tårta. Och kakor. Jag var helt klart i ett galet sockerrus hela kvällen igår.

På grund av min utflykt har jag inte kunnat plugga ett dugg idag. Det är någorlunda okej för det är inget som är panik just nu, men jag blir ändå så stressad att jag går sönder. Och imorgon blir det forskningslabb för hela slanten och även fast det är roligt så vet jag att jag kommer vara så trött och det gör mig omotiverad. För att inte tala om att jag sen måste sitta kvar i skolan och analysera mina resultat till Research Methods. Woohoo, statistik hela kvällen.