"Education is not a preparation for life; education is life itself."

The pursuit of happyness. Jag hade förväntat mig lite av en "följ dina drömmar!" film med en sorglig del precis innan slutet och sen så löser allt sig och man blir allmänt inspirerad. Det var väl lite den tanken manusförfattarna/regissören hade med, men det var inte riktigt den känslan jag fick. Det var mer "allt går åt helvete" "allt är skit" "följ dina drömmar, men ingenting kommer någonsin bli bättre" "det finns inget hopp" "ångest, skit och blä". Och sen löste det sig i de sista 10 minuterna. Och lämnade mig med en hopplös känsla inför framtiden. Inte alls vad jag hade tänkt mig. Och nu känner jag mig lite spyfärdig för jag tryckt i mig massa nötter och torkad frukt. Och jag har inte pluggat alls i dag vilket jag borde ha gjort. Det är nog bäst att gå och lägga sig innan det blir värre.