"Strength does not come from physical capacity. It comes from an indomitable will."

Det har till precis nyligen varit en väldigt fin helg. Det har varit så härligt att Fanny har varit hemma och vi har umgåtts som aldrig förr. Satt uppe till tre och läste gamla dagböcker och såg på improv-a-ganza. Umgåtts med Jenny, först på mys-Black Sheep Arms och sedan hemma i köket. Massor med mys som har fått mig att glömma den tråkig, ärligt talat ganska trista, dystra vardagen. Men sen var det något som hände. Jag kan inte sätta fingret på vad. Kanske var det att Björn Ranelid gick vidare i melodifestivalen och inte Andreas Johnson. Kanske var det att jag såg The Reichenbach fall igen och att det var allmänt deprimerande. Eller kanske att min pappa är allmänt gnällig. Eller att min syster som har varit på så bra humör hela helgen blev ytterst deppig på grund utav facebook. Eller, mest troligt, en kombination av allt nämnt ovan. Och nu är jag nere igen. Och vill inte åka tillbaka till Stockholm imorgon. Och vill inte gå i skolan på måndag. Och vill inte göra någonting.

Jag hoppas att det här bara är något tillfälligt som försvinner efter en natts sömn. Annars så vet jag inte.