Ibland är det bisarrt att läsa rättspsykologi. Idag hade vi ett seminarium som handlade om utredande barnintervjuer. Vi fick se en inspelad intervju med en nioårig flicka som blivit våldtagen av sin bror (och även sin pappa skulle det sen visa sig.) När den här flickan börjar prata inser jag att "hoppsan, hon var ju gotlänning" vilket är bisarrt nog i sig när man är så van att alla omkring en pratar andra dialekter än just den otroligt välkända gotländskan. Sedan början denna flicka lista upp sina syskon och jag inser att jag vet vem denna flicka är. Eller egentligen inte vem just hon är, men jag känner till hennes syskon. Ytterst jävla bisarrt. Här ska vi sitta och analysera en intervju som är gjord med en flicka vars bröder jag har träffat vid flertalet tillfällen.
Detta plus den hemska domen jag läste häromdagen som också handlade om en grupp syskon där en bror våldtagit sina systrar. Jag trodde att min fina ö var ett tryggt, säkert ställe där hemska saker aldrig hände, vilket jag inser är naivt men det är ändå mitt hem. Nu verkar det som att incestuösa sexuella övergrepp är något som inte är helt okänt på Gotland och det är bara så.... bisarrt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar