Efter att ha kämpat med en av mina psykologiböcker hela dagen tänkte jag att det var dags att öppna den andra för att få lite omväxling. Och så visar det sig att det som i den första boken har tagit 16 kapitel att väldigt komplicerat förklara finns fint, enkelt förklarat i ett (långt) kapitel i den andra. Där kunde jag ha sparat massor av tid och ångest. Men nu är jag i alla fall alldeles kär i den andra boken för den förklarar allt det där jag undrade när jag läste den första. Enda negativa där är att jag blir distraherad av andra intressanta kapitel. Men det är en relativt positiv negativ sak, så jag är glad ändå.
Imorgon blir det plugg för hela slanten på Hagväg 8. Det är faktiskt nästan så att jag ser fram emot det.
På tal om ingenting så kan jag inte sluta tänka på "Third Star". En sak som jag verkligen älskade med den filmen var att den inte var så sentimental som man annars kan förvänta sig av en film med den handlingen. Jag menar, det handlar om en döende kille och hans kompisar som gör en sista resa tillsammans, det är bäddat för massa sentimentalitet. Men icke. En liten gnutta finns det ju, men en sådan film helt utan sentimentalitet skulle vara ytterst dålig och morbid och inte så enjoyable. Men det blev aldrig sådär cheesy sentimentalt, sådär som jag gillar att skriva. Jag blir alltid fascinerad när jag ser sorgliga filmer och läser sorgliga böcker där författarna har lyckats med att inte göra det för sentimentalt. Just för att jag personligen älskar att skriva sorgliga historier och de blir oftast väldigt sentimentala och cheesy. Vilket jag ibland gillar. Men jag skulle vilja skriva någon såndär sorglig berättelse som verkligen berör utan att vara alldeles för obvious. Jag skulle vilja kunna skriva något överhuvudtaget nu. För mycket plugg för att kunna vara kreativ.
Det här har varit ett inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar