"Third Star". Alldeles fantastisk, vacker, sorglig, och allmänt bra film. Bara att tänka på den får mig att le och få en klump i halsen av sorg, samtidigt. Det märks inte överhuvudtaget att detta är en film med väldigt låg budget. Jag har aldrig sett en film med sådan underbar cinematography ( hittar inget bra svenskt ord för det för tillfället.) Att den filmats i såna fantastiska omgivningar gör inte det hela sämre.
Jag var beredd på att filmen skulle vara sorglig, och heliga jesus det var den, men jag grät inte. Jag har svårt för att gråta till filmer och böcker, även fast jag ibland verkligen vill. Den senaste tiden har jag faktiskt gråtit till några cheesy youtube-klipp och en annan fantastisk film som Jenny rekommenderade till mig (Prayers for Bobby, se den!). Men denna gång blev det inga tårar. Jag vet inte varför det blir sådär ibland. Inte ens till sista Harry Potter filmen kunde jag gråta, fast gud vet att jag ville. Istället för att gråta så får jag fysiskt ont i bröstet, lite svårt att andas och så sitter jag och gnyr och skriker åt filmen/boken. Och så var det med "Third Star." Filmen handlar om en kille med dödlig cancer och man vet hela tiden att han ska dö. Ändå kommer det som en sån jävla chock när det väl händer och det gör så ont. Inte blir det bättre när en alldeles jättefin och sorglig låt (som jag nu inte kan sluta lyssna på) spelas i eftertexterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar