Jag har haft en paus från världen de senaste dagarna. I Söndags PANG vaknade jag med hög feber, ont i kroppen osv. Det har hållit i sig och i går natt PANG sprack min trumhinna och nu har jag fått massor av medicin och diagnosen bakteriell öroninflammation. Woo...
Det som verkligen gör mig glad är när man vaknar var tredje timme en natt av svinig förbannad jävla smärta och sedan när trumhinnan spricker och trycket släpps hoppas man kunna sova de där sista timmarna innan man ska upp och jobba (för jag trodde jag började bli frisk)och så hindras den ljuvliga sömnen av galna danderydstudenter som går omkring utanför mitt fönster i lakan och har på hög musik. KLOCKAN FYRA PÅ MORGONEN.
Okej, lite avis är man väl ändå för jag minns hur otroligt fantastisk studenten var. Men tänkt på mig, liggandes på min dödsbädd, jag behöver sömn (ibland är jag dramatisk.)
Och kriminologins sista tenta är nog ingenting jag kan hoppas på. Trots att läraren sa att hans tenta ger eleverna bättre betyg än de andra så hoppas jag inte särskilt mycket eftersom jag har ingen energi, ingen ork och ingen lust att anstränga mig mer än nödvändigt för att få ihop den. Fan.
Jag älskar min säng. Även om jag börjar bli något trött på den. Sen i söndags har jag praktiskt taget bott i den. Sovit i den, ätit i den, läst i den, tittat på serier och filmer i den, pluggat i den, hållit på att dö i den (där är den där dramatiken jag pratade om igen). Jag kommer få liggsår.
Jag älskar Tina Fey. Läs Bossypants för fan. Eller lyssna på den som jag gör just nu i denna stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar