Det är nu när jag sitter här ensam i mörkret i mitt rum som paniken börjar komma krypande. Vad är det jag håller på med?
En stor del av min identitet är att alltid göra det bästa jag kan. Jag gör ingenting halvdant, jag gör inte folk besvikna. Men nu, vad är det jag har börjat med?
Ensemblen speciellt. Det känns som det enda jag gör är sitter och glor. Jag gör ingenting. Om det inte var för att Janne är världens snällaste skulle jag fan vara utkastad med ett stort IG stämplat i pannan på mig. Till mitt försvar fungerar jag inte sådär tidigt på morgon och om ingen pushar mig, funkar det inte. Förlåt Janne, för att jag inte anstränger mig.
I morgon ska vi spela på kulturveckan och jag kan typ 3 av de 5 låtar vi ska spela. Plus att vi ska träffas halv tolv och jag har sånglektion till tjugo i tolv. Jag är en sån hemsk människa.
Sen är det det här med gitarrlektionerna. Sedan jul har jag inte haft en enda eftersom Pontus flyttade innan jullovet. Jag skulle ha försökt fått tag i Charlie redan första veckan men det är först nu som jag har fått tag i hans nummer. Jag har sjukt många gitarrlektioner att ta igen. Och jag känner mig inte allt så stressad som jag borde.
Jag är en hemsk människa.
Men det är så mycket annat som lockar. Men det är inte så jag är. Jag är inte en sådan person som lätt blir distraherad från mina studier. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar