"No winter lasts forever, no spring skips its step".

Värmen har kommit på riktigt. Förut har det mest varit frågan om att det inte varit svinkallt. Nu är det faktiskt varmt. Runt 16-17 grader, solen värmer så att linne och läderjacka är för varmt. Jag älskar det.

Ryan och jag tog därför tillfället i akt och begav oss till Coney Island i lördags. Efter en svinigt lång tunnelbane-resa anlände vi till änden av Brooklyn och the boardwalk med alla berg-och dalbanor och en fantastisk strand. Vi var galna och åkte alla de läskigaste berg-och dalbanorna. Först blev det The Cyclone, berg-och dalbanan Coney Island är känt för. Helt i trä, byggd 1927. Skraltig som tusan, och för någon vecka sen när de körde premiärturen för säsongen stannade den på toppen och alla fick bli ledda ner en och en. Jag var livrädd. Det skulle senare visa sig att det här var den minst läskiga vi åkte. För sen blev det Soaring Eagle, en berg-och dalbana där man ligger ner. Sjuk äckligt, speciellt när den loopade och man låg upp och ner. Sist, och värst, var Thunderbolt. Inleddes med en helt vertikal uppåtresa för att sedan även gå ner helt vertikalt och sen vara helt galen med loopar och jag vet inte vad. Jag var minst sagt skakis efter denna.

Förutom att vara adrenalinjunkies så gjorde vi även andra typiska nöjesfält-saker. Vi åt massa popcorn, gick längs stranden med glass och till sist vann Ryan en liten mjukis-cupcake åt mig. En av de bättre dagarna jag haft.

Och det blir bara bättre! För on bara någon timme kommer Jenny och Johanna hit!