Av någon anledning publicerades inte följande inlägg så här kommer några sena påskfunderingar:
Idag var det påsk-kalas ute i Bro med släkten och vi spenderade dagen med att göra det vi gör bäst: äta. Inte helt fel, även om det oftas slutar i magknip. Det blev också en del filosoferande med bästaste Tilde som gjorde att jag fick lite perspektiv på livet.
Ibland känns det som det skulle vara så skönt om man var en av de där personerna som är nöjda med så lite. De där som är i min ålder fortfarande bor kvar på Gotland, har kille/tjej, hus och barn, och är helt och totalt nöjda med det. För mig låter det här hemskt och rent ut sagt tragiskt. För jag vill ha ut så mycket mer av livet. Visst är det så att jag en dag också vill sitta där med hus, man och barn, men det är så långt in i framtiden för mig. Först vill jag leva. Uppleva. Men det är en jobbigare väg än att bara vara nöjd med det lilla. En väg som har lett mig iväg till New York. En väg som kommer skapa enorma skulder för resten av mitt liv. En väg som med stor säkerhet kommer bidra med mycket ångest både angående ekonomi och skola. Men det är det jag valt och det jag känner är rätt för mig. Ibland känns det bara som det skulle vara skönt att vara nöjd med det lilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar