“Time does not pass, it continues”

I helgen blev det kalas i Stenkumla hos finkusinerna. Det var så himla skönt att äntligen få klä upp sig lite efter att praktiskt taget ha levt i mjukisbyxor sen jag kom hem igen. Också skönt att få lämna Hörsne där jag varit nästintill isolerad nu ett tag. Innan kalaset passade vi på att snabbt åka förbi Fågelsången där vi bodde när jag var liten. Jag tror jag aldrig kommer kunna åka förbi där utan att bli nostalgisk och lite sorgsen. Vilket nog är himla naturligt. Det var ju där jag spenderade huvuddelen av min barndom. Fina, röda huset!